Trolltyg

21 oktober 2011 21:15

Fina, fina Maria <3 Du ska INTE dö.... det tillåter jag inte. Även i dom allra värsta och svåraste tiderna, så får du inte svika den lilla inom dig. Hon behöver dig. Du blir sviken och kränkt av vården... det är INTE okej, och rent fördjävligt.. Men det handlar inte om dig, det beror på att psyk alltid vill gå den enkla och framförallt billigaste vägen. Om dom inte kan erbjuda dig hjälpen som du behöver... kriga och kräv att få komma till ett behandlingshem som har resurserna och kompetensen för din problematik. Din ätstörning är ett symtom från något annat djupare.. Och jag är tveksam till att "ätstörningsvård" kommer att få dig bli bra. Det är egentligen inte där det sitter. Glöm aldrig VEM som har kränkt dig allra värst.. ingenting kan jämföras med det stora sveket..

Kämpa på vännen... och du ska inte ge upp, du har all rätt att känna dig ledsen och vilsen, men det rättfärdigar inte att du skulle ta ditt liv..

Förlåt att jag är hård mot dig, men det är för att jag bryr mig så vansinnigt mycket om dig. Varma kramar till dig <3

Maria

21 oktober 2011 23:17

Gud vad skönt att höra av dig! Har varit så orolig!
ÄS är som en slags fristående del av psyk här - vilket ju är bra på sitt sätt. Problemet är nog att det är så nytt att ingen törs BESLUTA något.
Jag har mailat min kp och dragit "mina krav" skriftligt efter att ha tagit dem muntligt på fm idag. Så jag krigar - på mitt sätt... inte som förr när jag verkligen slogs med näbbar och klor, men jag orkar inte det längre...
Det bästa med ÄS och min kp är att vi knappt pratar mat.. utan mest andra bakomliggande orsaker.... Så han förstår nog också att "lägga mat på gaffel, stoppa gaffel i mun, tugga, svälj" är lösningen på alla mina problem. Han säger att det här är hans fel.. att han väckt en massa känslor till liv inom mig.... men jag svarar alltid att jag vet att det är enda vägen bort från det här och till ett liv värt att leva. Kan ju inte droga ner mig och vara sjukpensionär hela livet.
Har ändå tittat på andra platser där de har ÄS-vård som passar mig bättre med tanke på tidsperspektivet, men jag är för gammal....... 18-25 år... sen skiter tydligen ÄS i om man har problem relaterade till mat... och.. jag kan inte lämna mina kaniner. De är som mina barn, mina bebisar, och jag skulle aldrig kunna leva utan dem.
Jag är bara så trött... så trött.. Vill inget hellre än att kontakta min läkare och be henne skriva remiss, för då MÅSTE de ju svara på den. Men då måste man ju orka skriva det också....

Och du.. jag tycker inte alls att du är det minsta hård. Tror att både du och jag har samma uppfattning om vad "hård" är - egentligen... tyvärr...
KRAMAR HÅRTHÅRTHÅRT