duschade hästkillen men fick förstås hjälp av ridterapeuten! hade så jä*la roligt!!! solen gassade och jag fumlade med slangen.... gnodde in lille gubben så gott jag kunde.... med borste och svamp...... gnuggade extra mycket nere vid hovarna där han hade stora lerkockor......... masserade.. eller ja, försökte i alla fall att få det att kännas som massage för honom.... över hela kroppen..........

jag log både utom- och inombords.... men han var inte lika exalterad................. stod där och blundade som att han nickade till då och då.... och så är han så söt när han står på 3 ben.........   

skojade om att bara tofflorna saknades för att han skulle se ut som en greve när jag släppte honom i hagen.... för han fick ett täcke på sig så att han inte skulle rulla sig superlerig...... och jag kunde med min fantasi och knäppa humor se det som herrns badrock....... så ett par tofflor och en cigarr hade varit pricken över i.....!

ja... herregud...... jag och min humor.................

ridterapeuten stänkte lite vatten på mig.... vi har så himla roligt tillsammans - tycker jag......... och jag lovade att jag återkommer....... hehe.... men jag "sparar" på vattnet...... så en vacker dag kommer hon få tillbaka alltihop på en gång...!!   

ridterapeuten säger att mina ärr på armen inte syns..... att man inte tänker på dem.......... men jag tänker på dem......... och gömmer min arm när någon "utanför" kommer i närheten... för jag vill inte skrämmas..... eller blir sedd som ett psykfall.......

plastiken har fortfarande inte svarat på om de tror att jag hinner fara till stallet på fredag om en vecka......... men.... jag gissar att de tycker att det är en så dum fråga att de inte behöver svara på dem................ tror inte de har många pat som blir opererade och sedan har bråttom till bussen för att fara till stallet............. men... folk fattar inte hur mycket det betyder... och vad det kan göra för en människa.......... det är så synd.. för så många vet inte om vad som finns.... vad de går miste om........... för mig är ridterapin det som ger mig vad jag behöver för att överleva - och kunna och våga se framåt....

det kan skrämma mig ibland.... hur min självbild är förändrad.. hur jag tänker och känner efter att ha varit i stallet...... "jaja, stirra då för att jag har feta ben i tighta ridbyxor, jag bryr mig inte - jag kan vara ledare över en häst".......... "rynka du på näsan för att jag har leriga stövlar, lite skit dör ingen av, och klarar du inte av det så är det ditt problem"........... och.... igår tänkte jag på ett sätt som jag aldrig tänkt förut............. när jag var ute och gick.......... men... det är för känsligt... så det törs jag inte skriva ner............. berättade för ridterapeuten idag..... kändes jättestort...... men jag vet att hon förstår...

hon.... sa så fina saker om mig.......... och... det är så jobbigt att höra........ för det är inte alls vad jag ser eller känner......... har hört det förut.. av några av personalen inom vården....... men det är lättare att avfärda då.... för.. det är typ deras jobb att säga det.... vara "jag-stärkande"............ men när ridterapeuten av alla säger det..... så vet jag inte vad jag ska tänka och känna.......... hon ljuger inte... men det hon säger är inte sant......... min hjärna får inte ihop det.............. menar hon allvar... och jag tar det till mig.. så bryter jag ihop och börjar storgråta........ för jag vet inte hur man tar till sig något sådant.................. .....tårarna kommer redan nu..............

HUR tar man emot en komplimang................ hur ska den landa inuti...... visa sig utanpå................ jag är ju helt galen och felprogrammerad, för om någon säger något bra om mig så blir det antingen "visst, whatever, verkligen ett kul skämt, skitkul....".... eller "paaaaaaanik, fly, du rör vid mitt innersta och det gör SÅ ONT, saknaden av det i mitt tidigare liv skär i mig....."...........

......det är först nu när jag kan vara mig själv... som jag kan SE hålen i min själ...... hålen som behöver täppas igen för att jag ska bli hel....... jag vet om att de finns där.. det har jag alltid gjort... men jag har aldrig sett på dem som om de finns i mig.... hålen jag sett har varit hos någon annan maria........ och på sätt och vis har det ju verkligen varit så... för jag har inte orkat eller kunnat se in i mig själv......... jag har bara vetat............ och det är stor skillnad på att verkligen se jämfört med att veta......................

det krasar i nacke och axlar......... "priset" för att vara i stallet och slappna av................. ...längtar redan till tisdag...... undrar vad vi ska göra med hästisarna då.......... hoppas att få rida...... eller horsemanship...... eller... vad som helst......

ridterapeuten är en underbar människa....... och hon förstår inte det........... jag vet inte hur jag ska få henne att förstå........ och det gör ont i mig att hon inte vet... att hon inte ser...... och kan känna att det är HON som gör det....... hon och hästarna gör skillnaden........

blir så frusterad när jag sitter här och skriver.......... människan räddar liv, men förstår det inte....!! och jag tror, om jag ska vara ärlig, att man inte kan förstå om man inte varit med om det...... så hur ska jag kunna förklara...... spelar ingen roll hur mycket jag skriker, skakar om henne, kramar, berömmer.... tänk om jag aldrig kan förklara............................... blir så ledsen när jag tänker på det........

jag vet att människor slänger ur sig sådana här ord både nu och då...... men när jag säger eller skriver det.. så menar jag verkligen det...........

jag... älskar henne.......

nu bölar jag så jag måste sluta........... har i alla fall haft en underbar dag - trots åskknallar.......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...