min kollega ska ju resa bort ett par dagar, och därför ska jag hjälpa till lite mer - eller ja, med annat - än vad jag brukar

ska ta hand om "min" fjording, bla

eller ja, det blev bara det i slutänden, för min kollega hade så bråttom att hon slarvade igenom allt vad planering heter

så sitter en 16-årig tjej där som ska hoppa in mer än jag den här gången, och hon ska få "massa ridlektioner" som betalning

jag har fan slavat på den där gården i snöstorm, regnoväder, köldrekord, osv, sedan i höstas - och jag har fått EN ridlektion

sa det halvt som halvt på skoj, för jag vet ju att helvetet bryter lös om jag säger vad jag egentligen tycker och tänker

"du, ska inte JAG få några ridlektioner? jag har ju varit här sedan i höstas, hehe"

fick till svar att "du får ju rida så mycket du vill"

som om jag lär mig lika mycket på att skritta runt helt ensam på en snubblande ponny, som på en ridlektion

nä, nu jävlar är det slut på snällhet från min sida

jag VET att de inte klarar av gården och all verksamhet om jag inte är där

så tänker de inte visa någon som helst uppskattning mer än i ord, medan de vräker ut pengar och ridlektioner till alla andra som hjälper till med något litet

ja, då kan de klara sig själva

fjordingen har dessutom bara EN enda sko, så hur bra är det att rida på den steniga vägen då

jag frågade kollegan om man kunde rida henne överhuvudtaget - eftersom hennes ena privathäst bara fått stå på lösdriften för att hon tappat en sko

och hon svarade "jaaaadå, det gör ingenting"

jag HATAR när folk gör skillnad på djur

fjordingen har gården bara på foder, så min kollega skiter fullständigt i henne

det syns lång väg vilka hästar som hennes och vilka som gården har på foder

hur fan förväntar man sig att en häst som stått på lösdrift i två år och aldrig ens fått någon slags mänsklig kontakt ska vara

kollegan säger ju själv att hästen BLEV "förvildad"

och vad gör hon - och de andra - för att ändra på det

INTE ETT SKIT

nog fan vet jag om min häst tappar TRE skor - eller

men nej, ingen ser ens det

alla bara gnäller på hästen, det är bara fel på henne

de ger henne fan inte ens en chans

blir så ledsen och arg så jag mår illa

jävla snobbar som handlar med hästar som om det vore inventarier

som skiter fullständigt i om de hästar som de inte äger fullt ut - men som de har ansvaret för - har vatten eller får mat

jävla djurplågare!!!!!!!

visst, de kunde ha det sämre, men de kunde fan ha det bättre också!!!!!!!!!!!!!!!!!!

det kommer ett stort arrangemang snart, och jag kan säga att jag INTE kommer vända ut och in på mig själv för att hjälpa till så mycket som det behövs

nej, de kan försöka ro det här i land själva och stå där med svansen mellan benen

jag menar inte att jag är "bra" på något vis, men nog fan hoppas jag att jag gör någon slags skillnad

och om de inte tycker det, ja vad ska jag då vara där för när jag inte har lust alls

ikväll har jag väntat i 2½ timme för att det tydligen skulle vara stallmöte som jag inte var kallad till eller ens fått reda på skulle äga rum

behövde prata med kollegan, men eftersom hon satt på möte så var det bara att kliva ut och lägga ner

hon VET att jag ska börja måltidsbehandlingen igen pga att jag har problem, men hon skiter ju uppenbarligen helt och hållet i det

jag förväntar mig inte - och vill heller inte ha - någon sympati

men hur vore det om hon någon gång kunde visa någon slags empati eller bara lite tacksamhet

jag är verkligen en äcklig, smutsig trasa som man bara använder till skit och sedan slänger åt helvete

varit hos min kp

kan inte andas

funderade på att gå därifrån innan han kom

känns så jävla fel att börja om på dagvården

ångesten bara växer och växer

fick ingen kram idag

gissar att min kp inte vågade ta i mig

jag hade berättat om flashar, och jag tror att han är rädd att göra mig illa

gå över någon gräns

och han tror nog inte att jag kan säga ifrån

men han tror fel

dagvårdsprogrammet börjar på måndag

innan vi skildes åt så talade han om för mig att de har ändrat en massa sedan jag var där sist

bla så MÅSTE man äta smörgås till alla fikan

så jag som egentligen bara ska ha frukt får dra därifrån

han sa självklart inte det, men jag gjorde det

tänker inte sitta där med alla trådsmala anorektiker och mosa i mig mjuka mackor hela dagen

jag är ju inte där för att gå upp i vikt

visst, jag är ju inte där för att gå ner i vikt heller, utan bara få en bättre måltidsstruktur

men om jag går upp i vikt ännu mer så kommer jag att DÖ

därför låste jag in mig på toa innan jag for hem och stoppade i mig en stesolid

tårarna bara rinner och jag måste till gården

helvete

Just nu sitter min kp på behandlingskonferens på ÄS. På fm är det om alla patienter som inte går dagvårdsprogrammet, och efter lunch är det om de patienter som är kopplade till programmet. Ska träffa min kp vid halv tre, då jag får besked om typ allt. Sen drar jag direkt till gården. Jippi.....

Min kollega ska resa bort och allt är bara hur rörigt som helst. Istället för att fixa någon som tar hand om hennes arbetsuppgifter dag för dag, så pusslar hon med personer och hästar så att jag blir yr i hela skallen. Jag ska tydligen ta hand om "min" fjording. Kan säga att jag hellre hade kört en hel fodring istället för att skvätta såhär, men det är ju hon som bestämmer. Därför har jag också sagt att jag inte tänker göra allt och ta allt ansvar. Hon skrev till mig igår på FB att det är helt ok och att hon inte förväntar sig det heller, men så kom det där "om du vill kolla så att de andra djuren har mat och vatten så får du såklart göra det". Verkligen jätteroligt. Men jag förstår ju att det inte kommer att fungera när folk får spridda uppgifter på olika dagar. På söndag ska jag tex byta vattnet till lösdriften. Kan ju säga att det alltså inte kommer att bli gjort från torsdagen då hon far, och så ska jag "byta" det vatten som kommer vara slut. Vore ju inte första gången...

På lördag har jag "tagit ledigt", för det ska bli spöregn och storm. Så då är det ju inte så kul att rida, om jag nu skulle hinna det. Har istället sagt att jag tar mockningen på måndag och tisdag. Tänker inte vara med och köra barngrupper på varken söndag eller måndag, för jag vet att det kommer att bli jag som ska ta rodret och jag orkar inte.

Satt mer eller mindre hela dagen igår och vaggade av och an på sängen. Var tvungen att hetsäta på kvällen, för jag orkade inte mer. Panikade på em så att jag somnade av utmattning när det började klinga av. Massa flashar och skit. Hetsåt fil och flingor. Hade värmt upp ugnen för att tina en ICA-pizza, men jag stängde av den och lade tillbaka pizzan i frysen. Övervägde att steka pannkakor, men ja - det blev fil istället.

Ska snart duscha. Vill inte, orkar inte, men jag dör om jag inte gör det, för då kan jag inte träffa min kp.

Borde ha diskat igår, men jag klarade inte av att vara i köket.

Fattar inte hur jag ska klara av att gå programmet och bara vara där halva tiden när jag inte ens klarar av en endaste måltid hemma.

Kräks snart av ångest. Hade så ont i magen igår kväll att jag knappt fick luft. Kommer snart att laxera, för jag pallar inte det här. Det är övermäktigt att hetsäta och hetsäta, men aldrig få ut det ur kroppen. Min mage är stendöd.

Hade tänkt dra till gården och ta hand om och rida "min" lilla fjording idag, men det ska bli massa regn. Dessutom vaknade jag med halsont - igen........

Var på gården igår och tog hand om ALLT, men då hann jag inte rida. Min kära kollega som påstod sig ha feber, ändrade sig och sa att hon bara var lite hes. Så när jag cyklade hem och höll på att dö av utmattning och förkylning, så skulle hon börja motionera sina hästar....... Tack för den, säger jag bara.

Vet inte vad jag ska göra. Jag orkar inte med det här.

Var hos min t igår på fm. Det var hennes födelsedag och jag hade målat ett träfat till henne. Spenderade i princip hela timmen åt att prata om dagens samhälle, så så seriöst blev det med det...

Träffade min kp på eftermiddagen och han skrämde skiten ur mig efter att ha kommit med "bra" nyheter - och med nyheter som gjorde mig så ledsen.... Jag får tydligen komma till programmet, men jag vet inte när eller hur länge. De stänger ju snart så det blir inte långt i alla fall. Han berättade att han inte behövt argumentera för saken, vilket förvånade mig. Men så säger han sedan att det i princip är "på nåder". Jag får inte tycka eller tänka eller lägga mig i någonting. Och så nämnde han "kakburken" och sa att "något sådant får du inte göra den här gången". När jag var där sist så var en av mina vänner där, och hon busade lite med att gömma en pepparkaksburk som var till besökarna som stod i väntrummet. När personalen sedan blev irriterade istället för att fråga om någon sett den, så plockade jag fram allt. Tjejen som gömt burken var inte kvar, så vad hände? Jo, jag fick skulden. Trodde att de skämtade om det, att ingen på allvar trodde att det var jag. Men igår förstod jag att de på allvar trodde att det var jag som gjort det. Blev hur jävla ledsen som helst. Sa att ingen av hans kollegor behövde oroa sig, för jag kommer hålla mig för mig själv och vara tyst. När vi skulle skriva behandlingsöverenskommelse så säger han det farligaste av allt: "ska vi göra bokslut sen efter det här då?". Alltså avsluta vår kontakt. Tårarna rann direkt. Paniken bultade i hela kroppen. Jag frågade med ett varmt leende (och rinnande tårar) om han fått veta att han kommer sluta efter sommaren. Vet ju att det kan bli så om han får annat jobberbjudande. Men det hade han tydligen inte fått. Han ville bara att "vi ska ha med oss det, för vi kan ju inte sitta såhär i 11 år till". Skräcken blommade ut i alla fall. Han försökte lugna mig, men jag var svimfärdig. Har ju skrivit till honom och berättat om mina flashar sedan sist vi sågs, så självklart tänkte jag att han inte ville vara kvar. Hade dessutom läst i den anonyma väntrumsboken om en tjej som fått ett ultimatum för att få gå kvar där, så jag flippade ur en hel del..... Började undra om de "gallrar folk" efter ett år utan att tala om det - osv..... Som tur (eller kanske otur?) är så kan jag ju säga precis vad jag tänker till min kp, så det gjorde jag. Han sa att jag INTE skulle se det som så och att inget var på väg att hända såvitt han vet.

Efter det kunde jag inte hålla ihop mig själv alls. Trodde inte att jag skulle kunna resa mig upp. När jag sedan skulle väga mig så var jag så snurrig i bollen. Kunde se framför mig hur vågen skulle visa MINST +5kg. Som tur var så var det "bara" +100g. Vet att han såg att jag var helt väck. Han kramade om mig länge och hårt. Jag kände bara hur jag gömde mig där, högg tag i honom så att jag slapp försöka bära mig själv och misslyckas.

Kom hem och mailade min kp för jag var bara tvungen att tacka honom för att han är så himla bra. Gick sedan och handlade. Skulle bara köpa något snabbt att äta innan jag skulle fara till gården. Men kom såklart därifrån bla med en stor chokladkaka.  Åt mat och choklad och stressade till gården. Det hade jag inte alls behövt, för vi var 5 ledare på två barn. Kom hem runt kl 22 och stekte pannkakor. Kunde inte sova alls sen, så vid ett-snåret mailade jag honom igen. Skrev då om den gudsförgätna kakburken, för tydligen är det ju så hans kollegor tänker när de ser eller hör talas om mig. Jag var så ledsen. Tårarna bara rann och jag ville bara skära ihjäl mig. Varför kan inte folk bara släppa saker och gå vidare? Är det så jävla konstigt att JAG fastnar på saker när folk håller mig kvar genom att ha dömt mig och tar ut det på mig hela tiden??? Jag SER ju på dem när jag hälsar att det är något. Jag är ju inte dum i huvudet!!! Och nu har jag alltså fått det bekräftat. De har bekräftat det som jag känt och sagt till min t om dem. Hon har inte velat tro mig, men nu vet jag - igen - att jag har rätt. Magkänslan har rätt den här gången också - tyvärr. Kan inte få en tydligare bekräftelse.

Så VEM är det som inte kan "släppa saker"? De som är tjuriga på något som de inbillat sig att jag har gjort för ett halvår sedan, och fortfarande tar tar ut det på mig hela tiden - eller är det jag som till slut skojade om det hela eftersom de påstod att det verkligen var jag, och sedan gick vidare och struntade helt i alltihop. Kan säga att jag inte hade en endaste tanke på det där alls, förrän jag fick höra det igår. Och de sitter och mässar om "acceptans" och att "gå vidare", "göra annorlunda". Jävla skitsnack! Känner att mognadsgraden på personalen där verkligen är VARIERANDE.

Jag tänker i alla fall inte vara där särskilt mycket, och jag tänker inte prata med någon. Ingen i personalen förutom min kp och definitivt ingen av de andra patienterna. När jag blir ledsen så kommer jag att gå undan istället. Orkar inte - och vill inte - vara med i deras lekstuga och återigen bli ställets hackkyckling.

Helvete.

Efter lunch ska jag ta mig till gården. Har lovat min "kollega" att jag ska göra stallet idag så att det är klart när hon kommer. Hon har feber och är genomförkyld precis som jag varit alldeles nyss, så även om hon måste vara där för att köra barngrupperna så vill jag ju underlätta för henne så mycket som möjligt när jag kan. Har inte lust eller ork alls att göra det, men hon har faktiskt varit snällare mot mig de sista dagarna. Om det beror på att hon är "ur gängorna" eller något annat spelar inte så stor roll.

Ja, jag vet inte. Jag vill bara dö. Det vore det bästa för både mig och hela världen.

Är hemma från gården idag. Orkade inte. Är så himla förkyld och jag måste bli bättre - fort.

Har så mycket ångest så jag går sönder. Vill skära ihjäl mig.

http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=577276

Varit på gården från kl 9 till fram emot kl 14. Snöade när jag gick dit, och när jag gick hem hade snön övergått till regn. Impregnerade min regnjacka extra på morgonen, men det räckte inte - såklart. Jag blev både blöt och kall. Gissar att jag kommer bli sjuk igen, om man nu kan anse mig frisk mellan varven. Har inte gjort mycket och det har knappt varit något folk alls. Har bara gått runt och snörvlat. Och blivit regnad på.

Fick i alla fall träffa det nyaste tillskottet på gården; en storhäst på 1,70 som är totalt ursöt! Det märks att det bara är jag som är fascinerad av stora hästar och att de andra gillar ponnysar mer. De små krakarna får en massa uppmärksamhet, men blir också bortskämda pga det och allt de faktiskt kommer undan med. Storhästar anses bara vara "vanliga", och icke-hästfolk tycker att de är rent skräckinjagande. Men faktum är att de är mycket lättare att umgås med än små plutteponnysar, vilket också gör att de oftast är trevligare. En stor häst MÅSTE man ha kontroll över, så på det sättet blir samspelet mer renodlat. Jag har ju själv stått och skrattat åt en liten shettis som stegrat sig mitt på vägen när jag varit ute och gått med den. Gissar att det inte finns någon som skulle göra detsamma om en storhäst gjorde så. Sen är det faktiskt så att eftersom hästar är större så tar allt också längre tid - tex att bocka går långsammare vilket gör att man hinner förbereda sig mer, än om man sitter på en liten ponny som bara säger "boing" och står där med ryttaren avslängd. Ren styrka kan aldrig användas för att "vinna" över varken häst eller ponny - egentligen. Utan det ligger på en helt annan nivå. Alla med dåligt självförtroende borde umgås med hästar, för då tvingas man att bli auktoritär. Man måste tro på det man gör och vad man menar, för annars genomskådas man av hästen och blir gjord till intet. Utan hästens respekt så finns inget samspel alls. Och utan samspel - ja, då är allt på hästens villkor, och då är det FARLIGT. Det är väl därför som jag tycker att det är så himla jobbigt att se "matlådetjejen" gå och leda "min" fjording. Ponnyn har ingen som helst respekt för henne och de har inget samspel alls. Stackars ponnyn vet att om hon bara vill så kan hon göra precis vad som helst. Ibland(/ofta) vill hon komiskt nog visa hur dålig hennes ledare är, och då retas hon genom att göra något bus. Till saken hör att "matlådetjejen" alltid går och leder henne och håller då längst in på grimskaftet, så ponnyn behöver bara böja lite på huvudet eller i stort sett bara ändra ställning, så flyger tjejen genom luften. Därför tror många att den ponnyn är farlig och "dum i huvudet", men egentligen är hon ursnäll och hyperintalligent. Hade hon velat så skulle hon ha kunnat skada och/eller DÖDA x antal barn och vuxna. Men hon vill alltså inte det.

Eh... ja, det blev en lång utläggning... I alla fall så är den stora hästen redan en av mina favoriter.

Maten då....... Ja, jag åt faktiskt fil och flingor innan jag gick. Dock hade jag vaknat jättetidigt och fått en massa ångest, så jag svalde två blåbärsmuffins runt kl 5 imorse. Gick och handlade en fryst pizza när jag kom hem, och nu har jag bäddat ner mig i sängen. Köpte godis också, som jag såklart ångrar som fan.......... Fattar inte hur jag ska orka köra heldag på gården imorgon. Är helt igentäppt i nästan, halsen värker och huvudet är bara en gigantisk snorboll. Slemhinnorna är så söndertrasade av alla förkylningar jag haft, att de är totalt uppsvullna.

Nu ska jag ligga och dö............. och på sätt och vis önska att jag får feber imorgon igen så att jag slipper fara till gården............. Och ja, jag vet att jag är VOLONTÄR, men det känns som att jag har världens största ansvar och plikt..........  Min kollega säger alltid att hon "klarar allt själv", men jag vet att det inte är så längre........ *presspresspress*....