Jag avlider. Sakta men säkert. Det här är en nedbrytande miljö att vistas i. B pratar om allt och alla utan något som helst sammanhang så att öronen nästan trillar av mig. Kärringen H har gått fram och tillbaka i korridoren och skrikit och "sjungit" hela jävla dagen. Allt från "Jag går och fiskar" till "We shall overcome". Den 36-årige mannen som är som en 8-årig pojke sitter och gnäller om att injektionerna han får gör så att "apparaten inte fungerar" - alltså gnäller han om inpotens. Undrar just om han har "kollat" ordentligt...

Har försökt prata med personalen om att jag inte är så "duktig" som de tror. Känner att de tänker att "Maria klarar sig", men jag fick inget gehör för det - för jag har ju varit så jävla duktig. Ska jag behöva skära mig för att bevisa att jag behöver deras stöd. Sjukt.

Igår begravdes David. Jag kände honom inte väl, men vi hade en speciell kontakt och tyckte om varandras sällskap. Jag glömmer aldrig morgonen den 12 mars när nattpersonalen hittade honom. Han hade hängt sig. Klockan var runt 6 på morgonen, och jag var vaken sedan kl 5. A-S larmade och ropade på P. Jag hörde allt. Alla återupplivningsförsök. Allt. Jag kommer aldrig kunna förlåta mig för att jag inte ringde på personal kl 5 när jag vaknade. Jag minns inte vad jag hörde eller tänkte däremellan. Men tänk om jag vaknade av att han hängde sig kl 5. Och kl 6 var han död.

Hetsäter godis - igen. Imorgon är det terapi. Och ev läkarsamtal som jag är skiträdd för. Måste orka gå hem till kaninerna också.

Önskar att jag vore död. Önskar att jag inte vore så djävulskt envis utan tog livet av mig istället så jag slapp det här.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...