Jag fick en dikt av AJ, tycker den beskriver mig så otroligt väl så därför lägger jag ut den här. Det är Nils Ferlin som skrivit den.

Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmera en igelkott.

Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri.

Och några talar om stämning
och de moderna om hämning.

Gott folk må prata vad helst dom vill:
mej kryper ingen för nära till.

Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar.

Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten.

Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott.

Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mej själv förut.

- Så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mej vara.

Jag avlider. Sakta men säkert. Det här är en nedbrytande miljö att vistas i. B pratar om allt och alla utan något som helst sammanhang så att öronen nästan trillar av mig. Kärringen H har gått fram och tillbaka i korridoren och skrikit och "sjungit" hela jävla dagen. Allt från "Jag går och fiskar" till "We shall overcome". Den 36-årige mannen som är som en 8-årig pojke sitter och gnäller om att injektionerna han får gör så att "apparaten inte fungerar" - alltså gnäller han om inpotens. Undrar just om han har "kollat" ordentligt...

Har försökt prata med personalen om att jag inte är så "duktig" som de tror. Känner att de tänker att "Maria klarar sig", men jag fick inget gehör för det - för jag har ju varit så jävla duktig. Ska jag behöva skära mig för att bevisa att jag behöver deras stöd. Sjukt.

Igår begravdes David. Jag kände honom inte väl, men vi hade en speciell kontakt och tyckte om varandras sällskap. Jag glömmer aldrig morgonen den 12 mars när nattpersonalen hittade honom. Han hade hängt sig. Klockan var runt 6 på morgonen, och jag var vaken sedan kl 5. A-S larmade och ropade på P. Jag hörde allt. Alla återupplivningsförsök. Allt. Jag kommer aldrig kunna förlåta mig för att jag inte ringde på personal kl 5 när jag vaknade. Jag minns inte vad jag hörde eller tänkte däremellan. Men tänk om jag vaknade av att han hängde sig kl 5. Och kl 6 var han död.

Hetsäter godis - igen. Imorgon är det terapi. Och ev läkarsamtal som jag är skiträdd för. Måste orka gå hem till kaninerna också.

Önskar att jag vore död. Önskar att jag inte vore så djävulskt envis utan tog livet av mig istället så jag slapp det här.

Gick hem igår och tog hand om kaninerna. Försökte vara effetiv och ringde föräldrarna så fort jag kommit ut från psykhuset. Pappa svarade och babblade på om deras nyrenoverade badrum. Blev genomsvett  och fick panikångest när jag lagt på - och lovat att ringa på kvällen igen. Hade ingen medicin med mig så jag försökte ta mig samman och satte mig på bussen till Coop Forum. Alltså jag blir helt jävla borta när jag mår så dåligt och vistas ute bland folk. Klarar nästan inte av att gå av bussen, för jag är inte närvarande i nuet så jag märker inte var jag är.

Kom mig i alla fall in på Coop, men eftersom jag betalade med kortet blev jag så ångestfylld att jag glömde bort min rabattcheck på 50kr - igen. For tillbaka till avdelningen före halv tolv. Var jättebra dagpersonal, men kvällspersonalen var "mindre bra". Fanns ingen att prata med och empatitörda ssk E hade hand om medicinerna. Den andra ssk var häxan surtant så det var bara att lägga ner innan man ens försökt. Hetsåt godis så jag mådde illa.

Men Maria har ju inga ätstörningar alls. Hon är bara bortskämd.

Vad fan ska jag göra för att bevisa det då - svälta mig till döds.

En del fattar inte hur jävla svårt det är för mig att sitta och äta mat i matsalen där andra sitter och tittar på mig. Och jag väger för i helvete 60kg nu igen. Nu när jag skriver har jag hävt i mig massa skit igen så jag mår illa. Jag mår dåligt. Jag mår dåligt! JAG MÅR DÅLIGT! HALLÅ! HJÄLP MIG! PERSONAL!

Men det är bara tyst. Ensamt. För jag kan inte be om hjälp.

Och ikväll kommer AH tillbaka från permissionen så då blir det en "AH-kväll och natt" - all personal är hos henne och erbjuder henne vad som helst för att hon ska må bättre. Jag missunnar henne inte hjälpen, men det är sjukt att se att hon njuter av uppmärksamheten och hur hon manipulerar personalen.

Nu ska jag borsta tänderna - igen.