jag önskar att jag aldrig hade sökt hjälp utan att jag hade tagit livet av mig

Skrev ett brev imorse för att försöka få reda på om jag har tillsyn eller ej. Summan blev att empatistörda ssk E fick jourläkaren att komma hit. Jag fick panikångest och skrek och grät, så summa summarum blev att jag nu har skärpt extravak. Lyfts inte vaket så ställer jag in allt på tisdag för jag kan inte hantera det här. Inte både och. Och inte nu.

Har inte ätit eller druckit sedan i morse, och det tänker jag hålla stenhårt på för att bevisa att jag mår så in i helvete mycket sämre av att vara bevakad hela jävla tiden. Snobbläkaren kan dra åt helvete.

Har redan mailet till kvinnokliniken och anestesin klart. Är bara att skicka.

Så än en gång har jag lyckats förstöra allt för mig själv!

Jag var på väg någonstans, men nu gick allt åt helvete pga att jag frågat frågor och berättat hur jag mår och känner.

Men NU har jag lärt min läxa: BERÄTTA ALDRIG HUR JÄVLA DÅLIGT DU MÅR FÖR ATT FÅ STÖD OCH HJÄLP. DE FÖRSÖKER HJÄLPA DIG - OAVSETT OM DET SÅ KOSTAR DIG DITT LIV.