Idag har jag blivit sövd och undersökt. Det sa bara poff så sov jag och poff  så vaknade jag. Premedicineringen fungerade inte alls, trots att jag fick maxdos. AJ berättade att mitt blodtryck hade varit typ 68/36, så då hade hon blivit lite nervös. Men nu har plötsligt kontraktet ändrats, för AJ tänker inte berätta resultatet, utan det ska min läkare göra. Aldrig i helvete. Jag är lovad det kirurgiska ingreppet så det måste bli minst en gång till.

AJ skrev dessutom upp sig på tavlan och gick på kurs på eftermiddagen, så hennes löfte att vara hos mig OCH berätta resultat var ren bullshit. Visst, hon har gjort mer än vad hon behöver göra, men hon har ändå svikit mig.

Det sved som eld när jag vaknade. Kändes som efter övergreppen. Blev jätteledsen, men bet ihop. Sen tillbaka till avdelningen, och all tillsyn är borttagen. Som att allt hängde på att "bocka av" gynundersökningen. Vad som händer sedan och hur jag klarar av det här det struntar de i. Narkosläkaren är den enda som har pratat om "efter undersökningen" och "bearbetning".

Känner mig sviken och skändad. Kränkt. Inte av anestesin eller gyn, utan av min läkare och AJ - och hela psykiatrin. Jag håller på att försöka bli av med min förövare som förföljt mig i 20 år, och de tror att det bara är att bocka av en jävla undersökning och resultat eller hur jag mår spelar ingen roll. Det ser de bara som en pyttesak.

Jag har följt allt till punkt och pricka i vårt kontrakt. Men nu, när jag gjort allt som sstod i min makt, så sviker min läkare mig - på punkter som hon själv styr över. Det vore en annan sak om anestesin eller kvinnokliniken inte hade kunnat fixa allt, men nu hänger det på henne. Dessutom blir jag självklart skiträdd att hon också ska ta tillbaka löftet om ingreppet. Drar hon tillbaka en sak kan hon ändra en annan.

Och jag har inget stöd. Varken medicinskt eller konkret. Inatt får jag sova med min dörr öppen - för jag behövde ju bara tillsyn och stöd FRAM till undersökningen. Efteråt får jag klara mig själv.

Det går bara runt i huvudet. Tror aldrig jag har velat dö såhär mycket som jag vill det nu. Vill hugga en penna i låret åtminstone. Har ju fått utskällning av häxan surtant idag också, så nu får jag inte uttrycka mig i skrift till enskilda personer längre. Hon är avundsjuk på att hon inte får veta allt först eller ens får veta allt. Dessutom har hon ett farligt stort kontrollbehov och ska dra in mig i ALLT och veta ALLT. Och när jag talade om att jag har ett nära samarbete med AJ och min läkare och att långt från allt står i journalen så flippade hon ur. Det var droppen för henne och då kom hon på sin fantastiska regel med brev- och lapp-förbud. Efter det har jag talat med AP om det och sagt att om jag får skadeimpulser och inte kan TALA om det utan behöver skriva, men inte får - så kommer jag att skada mig.

Alla i personalen säger att jag ska skita i att lyssna på vad hon säger, men hur jävla lätt är det då??? Och ska det vara så???