På förmiddagen kom min läkare och pratade några ord med AJ. Hon var läkaren som hade snabbronden på den här avdelningen idag. AJ kom och pratade med mig och ringde nakosen och kvinnokliniken medan jag träffade terapeuten. Tisdagen den 14 april 2009 har jag fått tid. Alltför tidigt. Jag har kollapsat. Gråtit, skrikit, panikat. AJ har semester då men säger att hon lovar att komma ändå och stanna hos mig hela dagen.

Jag vete fan hur jag ska klara det. Och så måste de ta om några av blodproverna för de vill ha så färska som möjligt. Så det är som gjort för att jag ska misslyckas. Och gör jag det så går jag hem och tar livet av mig, för det här är den enda och sista chans jag får.

De har flyttat en patient idag. Hon som gick runt och sjöng och skrek som fan och som hivade en mugg mjölk över mig och D. Fått någon från rättspsyk istället och ikväll har de gett honom en tvångsinjektion. Han skriker som fan så det hörs över hela avdelningen trots att han är bältad på isoleringen. AH tycker att det är jobbigt att sova vägg i vägg med honom och nu "blir hon orolig". Så ikväll blir det en AH-kväll igen. Trots att jag behöver tröst och stöd. Får hon inte det hon vill ha och den uppmärksamhet hon vill ha så skadar hon sig. Och där ligger jag i lä. Så jag lär inte få någon hjälp ikväll eller inatt.

Mormor har flyttat idag. På sin födelsedag. Hon förstår inget för att hon är så dement, men hon måste ha det bättre nu på demensboendet än på trygghetsboendet hon bott i. Mamma hittade henne nerkissad på en stol i sällskapsrummet sist hon var där. Personalen hade satt henne på en tidning för att hon inte skulle smutsa ner stolen. Istället för att gå och byta på henne.

Nu ska jag lägga mig och dö - eller rättare sagt försöka sova i vrålandet. Är helt slut efter dagens alla strapatser. Stackars A och T har varken fått mat eller vatten sedan i lördags. Imorgon måste någon hjälpa mig med det. Går jag hem själv så kommer jag ta en kniv och skära mig till oigenkännlighet där nere. Och sen skulle jag förmodligen ta mitt liv. Så jag ska nog inte gå hem ensam.