Nu är jag här. Ligger på sängen. Det här är jättebra för mig. Men så jävla jobbigt.
Fruktansvärt. Jag förstod att det skulle vara skitjobbigt, men det här är värre än värst......
Var proppmätt efter fikat. Sen middag. Fet risotto som badade i grädde och
fett. Fick "en portion" serverad, och HERREGUD vilken portion sen....... Mer än
vad personalen åt! Och jag är stillasittande. Och har INTE anorexia som de andra
tjejerna har. Och fet mjölk till maten. Fy fan........
Satt en halvmeter från bordet. Tänkte att det här går inte, jag kommer spy.
Men för varje tugga tänkte jag att det är nu eller aldrig - välja sjukdom, eller
chansen att bli frisk och få ett liv. Och inte fan tänkte jag låta personalen vinna över mig - ifall om att det var ett "test"... Så jag åt upp. Satte mig i rummet intill efter maten. Trodde att han skojade när han sa att det var efterrätt - en liten äcklig kaka. De andra gick och satte sig. Jag satt kvar i soffan och övervägde att springa in på
mitt rum och låsa dörren. En av tjejerna har redan vunnit min vänskap... Har pratat mycket med henne.. efter bara ett par timmar.......... Vi är ganska lika. Förutom att hon kräks istället för att ta laxtabletter. Hon har varit här i 7 veckor snart och försvinner på onsdag.... Så där kom och försvann en vän...
Mår så jävla illa av att ha tryckt i mig all fet mat. Rädd att kräkas. Benen bär mig inte. Jag förstår att de pinnsmala tjejerna behöver fettet. Men jag är inte SMAL. Då kan jag fan inte äta mer än en vuxen karl som arbetar! Bävade för middagen redan efter "fikat". Hur många äter en stor macka med fet-smör, ost och skinka - 2 ½ timmar innan middagen.
Men nu är det bara att stå ut. Onsdag lunch är den sista måltiden jag äter
här den här veckan, för sen är det ju röd dag och de har stängt fram tills
måndag.
Min nyfunna vän - kom just in... hon undrade bara hur det var med
mig...... Gulliga människa... *tårar*
Fan att hon kommer försvinna härifrån på onsdag...... men hon ska gå på "gruppsamtalen"... Så därför tänker nog jag göra det också....... Dessutom är det väl ett bra tillfälle att försöka träna bort social fobi............. Hon vill också bli ssk......... så därför fann vi varandra direkt........ Båda trodde att den andra skojade... vi bara stirrade på varandra.......
Hon skulle bli en underbar ssk..... tänk om vi kunde plugga tillsammans............... men.... man ska inte hoppas för mycket.......
En mogen, social, empatisk tjej i min ålder och som tänker och "fungerar" som jag............... Bulimi och anorexi om vartannat..... svält och hetsätning........ upp och ner i vikt.... och nu har hon äntligen fått hjälp....... Får gåshud....
Hon sa att personalen som jobbade under middagen gör som så att han
lägger på lite extra mat..... och hon tyckte att det var starkt av mig att äta
upp..... Sa till henne att jag blev så förbannad och ledsen på honom så det var
av ren envishet - han skulle inte vinna..... Hon har haft honom som sin samtalskontakt, och han verkar ha det svårt med samtal... så det är ingen höjdare......... Blev tipsad om att hugga tag i chefen imorgon och fråga efter
kroppskännedom..... men jag vet inte om jag törs............. Våga be om
hjälp.......... ännu mer hjälp.............
Hoppas att det kommer en ny tjej imorgon........ Hon verkade lite mer som
"min sort"... hon var här idag på studiebesök...... och hon var inte pinnsmal,
sönderblonderad och begravd i smink....
Marie
30 maj 2011 21:23
Beundrar ditt mod och beslutsamhet att verkligen ta tag i problemen! Tror stenhårt på dig Maria....du kommer att fixa det här!!!! Känner det på mig...så säkert! Duktiga lilla du!!!! Kämpa på!
Stor kram!!!
http://lealpre
Maria
31 maj 2011 20:18
Önskar bara att personalen hade läst min vårdplan... Jag är ju inte här för att gå upp i vikt.. men blir behandlad som att jag vore anorektiker.... Har frågat massor med frågor.. men hur kul är det att får svaret "det var en bra fråga!!"... :/
Jag vet att jag inte klarar det här på några dagar... har räknat ut att jag inte kommer vara här så länge.. Många röda dagar och helger.. och tydligen stänger de redan den 16 juni...... Råkade säga det idag.. inför några andra... och då fick jag kommentaren att det inte är någon idé att jag är här nu...... Trots att det är en av de vänligaste och vettigaste tjejerna.....
Jag kämpar så gott jag kan.... Min t fick mig att storgråta idag när hon "hyllade" mig och min insats.....
STOR BAMSEKRAM!
Susanna
30 maj 2011 23:54
låter mysigt med en nyfunnen vän, synd att hon inte stannar så länge :(
Den maten du beskriver.. Usch :O
Jag är inte supernoga med mat och sådant men det där fick tillochmed mig att backa..
Starkt och modigt av dig att äta upp allt som serveras. Inte alla som kan!
Och du?
Du MÅSTE få se en video!
När jag var iväg och tävlade med kaninerna ihelgen så träffade vi en lite udda familj.
Alla är veganer, jobbar med superduperultra ekologisk lantbruk, angorakanin uppfödning och inte minst hästshow.
4 hingastar, 3 fjordhästar och en nordsvensk.
Tappade hakan när de berättade om hur de bodde.
JAG VILL OCKSÅ!!
De berättade att de var med på youtube där ena av döttrarna gör konster med hästarna.
Hon är knappt 14 år och sååå talangfull..
http://www.youtube.com/user/IneAnnikaSaito#p/u/9/AteB1mUCwqg
Titta och njut.. Tänk om man var så smidig som hon är.. Eller ens hälften..
Hoppas att allt går bra på ÄS annars, beundrar dig Maria, du är så stark!
Skickar en massa massa kramar till dig!
http://Livetmedkaniner.bloggplatsen.se
Maria
31 maj 2011 20:26
Tack vännen.... Idag har det varit lite bättre.. inte lika hemsk mat... och bättre personal..... Gruppsamtal före lunch.. så det gick lite lättare att äta... och dessutom var det fisk, och det blir ju aldrig några übergigantiska portioner då.......
HERREGUD VILKET KLIPP!! :D
Det lades till favoriterna direkt!!!
JAG VILL OCKSÅ - precis som du!!
VARMA KRAMAR!
Isa
31 maj 2011 10:31
Nu är du där. :)
Var gång jag börjat på ett nytt arbete (sura miner, "nej där kan du inte sitta" i lunchrummet, "så här gör man fattar du väl!"...) brukar jag tänka: Första veckan är det bara att stänga av delar av hjärnan och se till att lära sig rutinerna. Andra veckan är det värsta över, då kan man börja se sig omkring lite mer, ställa frågor och så. Man har funnit en trygg plats, om är en liten en.
Tredje veckan har man kommit in i rutinerna, lärt sig namnen, vet vad som förväntas av en. Då kan man börja bygga på relationer och börja ställa krav på andra och sig själv. Ens egna krypin och trygghet växer hela tiden. Vännerna blir fler och man börjar märka vad folk går för, vilka som kan bli ens riktiga vänner.
Jag har ju ingen erfarenhet av behandlingshem men jag tänker att folk är desamma var vi än befinner oss. När en grupp människor sätts ihop utan chans att välja varandra eller yttre omständigheter som matrutiner, sovplats etc. uppstår nog ungefär samma mönster. Man trevar sig fram i början, vill inte sticka ut för mkt, finner sin plats osv.
Att du redan har fått kontakt med andra tjejer är ju kanon! Många kryper säkert längs väggarna ett bra tag; livrädda för att bli skadade igen då de befinner sig i en så utsatt situation. Du har trots allt kommit långt med dig själv och kommer säkert att dras till likasinnade: empatiska, mogna tjejer som verkligen vill bli bättre. Jag tror nog att du kommer att fånga upp en och annan "väggkrypare" också. Med dina empatiska känselspröt kommer du om/när du orkar att se dem som varken orkar eller vågar. Man kan inte hjälpa någon annan än sig själv i en sådan situation men bara att se en annan människa och prata med henne kan göra underverk. Att du har den förmågan är jag säker på Maria.
jag hoppas att du fortsätter skriva så att vi får följa med på din resa.
Kram på dig, och... såvida du inte är typ 52 cm lång så - jo Maria, du är smal... ;)
http://isanj.bloggplatsen.se
Maria
31 maj 2011 20:40
Tänk, du hittar alltid orden!
Önskar att jag hade tiden att ta det här i min takt.. men det finns inte så många dagar kvar innan de stänger för sommaren..... så... jag kommer nog vackert få finna mig i att komma tillbaka hit i höst..... :/ Femton års ätbeteende ändras inte på 10 dagar....... Insåg inte hur många helger och röda dagar det var... eller att de stänger så tidigt.... Fick höra att om jag trodde att jag skulle komma tillbaka, så varför var jag då här nu... det var ju helt värdelöst...... :S Men jag försöker att inte ta åt mig, för tjejen som sa det har inte kommit så långt själv.. och har säkert varit på behandling tidigare.... Jag visste ju när jag var inlagd på "min psykavd" sista gången. Sådant känner jag i ryggmärgen.
Känner så med de andra... Det är svårt.. svårt att kämpa tillsammans, samtidigt som det är skönt att hjälpas åt..... förstå varandra... Min "vän" har börjat med antidepp och kommit in medicindimman nu... hon känner ingenting.. Det är samma medicin som jag har, så jag vet ju hur det är..... och jag beundrar henne så enormt för att hon orkar kämpa trots att hon är i medicinbubblan...
Och nää... jag är inte smal..... I så fall skulle jag inte behöva strl L........
Jag ska försöka uppdatera om vad som händer här.. men internet är minst sagt skakigt.. Har inte fått igång det sedan sist. Fick installera om skiten med lite våld nyss....... *host*
Är så trött så jag vet knappt vad jag heter... Har i alla fall anammat att en viktförändring på +-2kg är normalt, så nu kör jag på det. Ökar jag mer än 2kg så slutar jag äta. Dessutom har jag min "hormon-smala tid i månaden" nu...
Åh.. jag bara gråter hela tiden..... Ögonen svider... Stackars farmaceuten grävde fram stesolid ur lagret för hon såg hur jag såg ut... De har fel hos tillverkaren, så det finns ingen att hämta........ Bra.. jättebra....
STOR, STOR KRAM!
anna
31 maj 2011 13:25
Otäck mat de verkar servera där. :/
Men kul att du hittat människor du trivs med. Sånt är viktigt.
Ser fram emot vidare rapporter från ÄS. :)
Kram
Maria
31 maj 2011 20:46
Ja... huvva...... Det beror tydligen på vem som jobbar... vad just den personen vill laga för mat..... :S
Ska sparka lite på mitt comviq så hoppas jag att det ska gå att surfa medan jag är här... Men jag kommer fara hem imorgon efter lunch för att ev rida på kvällen.. om vädret tillåter.... Sen är det stängt tom måndag.... Allt man jobbat för kommer vara förgäves... :(
KRAM!
Maria
31 maj 2011 20:47
Gulliga du!
Tänker på dig!
KRAAAM!
Isa
3 juni 2011 09:41
Det finns alltid ängsliga, missnöjda och trasiga individer som (omedvetet) ser att det är enklare att dra ner andra till sin egna nivå än att försöka kravla upp ur hålan själva. Du gör rätt som inte lyssnar på sån´t och jag tror att det är bra att du är inställd på att komma tillbaka till hösten.
Det du får med dig den här gången kommer du säkert att ha nytta av då. Kunskap sitter aldrig ivägen säger man ju.
Du är så modig och stark Maria. Tänker ofta på dig. Bamsekram :)
http://isanj.bloggplatsen.se
Maria
3 juni 2011 18:44
Tack vännen... Jag behöver allt stöd jag kan få.. Ser väl ut som ett "stenansikte", men jag är allt annat än lugn och sansad.....
Idag har jag fuskat.... tog en paus.. men jag tror inte att många kommer dit i 2 dygn och sedan klarar 5 dagar helt på egen hand.... ..om jag nu ska försöka trösta mig lite... Har redan bestraffat mig genom att äta sent fika och middag...
Mobilen har vrålat på mig som besatt hela dagen idag (har ställt den på alarm alla de tider som jag måste börja göra iordning maten för att kunna äta i tid......)..
Önskar att jag vore stark... och modig..... men jag är bara en spillra som kravlar sig på marken åt något slumpmässigt håll.....
STOR KRAM TILLBAKA!!
