Är helt slut. Ligger i soffan framför tvn. Hann till stallet. Ville ta S... för att ingen annan vill ha honom.. men ridläraren sa att det vore bättre om någon av killarna tog honom, för han var tydligen väldigt utvilad och pigg. På ett sätt blir jag ledsen, för jag vill kunna rida alla sorters hästar. Men samtidigt så inser jag ju mina begränsningar. Jag ÄR en kvinna och är inte lika stark som killarna. Karlarna är långa, jättelånga, och når bättre än jag. Så jag tog P istället. Radarparet Maria och P. Han är sååå positiv när jag kommer - "åh nej! inte hon igen!!"....   

Han är så seeeg i början - precis som vanligt. Sen är han med i leken! Har travat över bommar stående i lätt sits - vilket jag älskar. Dock längde hon dem inte så pass att man fick känslan av att FLYGA... men det är nog för den lite äldre kvinnans skull... hon skulle förmodligen skita ner sig om hon fick känna den känslan...

Sen lade ridläraren en bom på två pallar som vi skulle trava över medan vi stod upp. S snubblade såklart, och några andra ville inte alls kliva över hindret. Men jag höjde blicken och styrde med järnhand (järnskänklar) mot bommen, och P tog ett litet skutt över. Tror att den äldre kvinnan var livrädd... hon såg i alla fall ut som så....... Ögonen höll på att trilla ut ur skallen på henne............. Jag sa till henne att ta mantag. Styra och sen när hon kom fram till bommen så mana på och ta tag i manen. Hon visste inte vad det var, så det kändes fint att jag kunde lära henne något. JAG kunde lära någon någonting...!

Sen blev S alltför uppspelt. Killen som red honom tog BARA mantag och hade INGET grepp om tyglarna... ingen bra idé när man sitter på en häst som är benägen att rusa....... Det resulterade i att S hoppade över bomen och började galoppera.. och killen flög av........ Som tur var så gick det bra. S såg ganska chockad ut kan jag säga. Tittade på mig som att "vad var det som hände??????". Det mest pinsamma var att... jag såg att han började rusa..... och ropade "ptroooo" så högt jag kunde...... *hyperintelligent... verkligen..* och det var precis vad ridläraren gjorde också..... Så hon och jag mer eller mindre skrek "ptroo" i kör.. så att hennes man förstod att det hände något och han kikade ut ur stallet...... Jag höll på att dö av skam... Ingen av de andra sa eller gjorde något, och jag gjorde halt och försökte på något knäppt sätt få stopp på hästen "på distans"... Men grejen är den att hästarna ju kan lyssna på kommando även om man inte sitter på just den hästen. Men visst - en knäpp grej att göra. Inte för att någon tar skada av det, men jag antar att det visar vilken sinnesnärvaro jag har... och vilka "reflexer" jag fått av att vara i stallet. Är lugn som en filbunke. Men å andra sidan - det är jag alltid när det händer något "ev farligt".

Efter vurpan så fick vi öva på att styra och stå upp i lätt sits. Jag ÄLSKAR det! Det kräver samarbete och förståelse mellan häst och ryttare att rida en labyrint i slalom på det sättet utan att använda tyglarna. Fingertoppskänsla! Och det gick SKITBRA! Ridläraren säger plötsligt att "hur lycklig är DU nu då!!", och jag inser att jag strålar igen......... att hela mitt ansikte och väsen skriker LYCKA! Undrar just hur det ser ut.. "utifrån"... om en oinvigd kan se.. om det ser ut som ett fånigt leende.... eller ett "dum-leende" över hela ansiktet......

Masserade P med gummiskrapan när vi var klara och hade sadlat och tränsat av. Han var svettig efter att ha jobbat - lille bubben... Han har börjat fälla sådär enorma mängder i vår igen, precis som förra året. Han stod där och njöt, blundade och hängde med huvudet och underläppen när jag gjorde långsamma cirkelrörelser. Pälsen lossade i stora sjok. När det var dags att leda in honom i boxen så testade jag en sak som jag inte gjort på länge. Att låtsas ta tag i ett grimskaft som inte finns. Och det fungerade. Han följde mig som om det funnits ett där. Blir alldeles rörd när jag tänker på det...

Samlade ihop utfodringshinkarna. Borstade inte A, för jag hade bråttom därifrån. Ville inte bli erbjuden skjuts av vilt främmande människor. Dessutom tvivlar jag på att någon hade erbjudit sig, så då hade jag suttit fast där i x antal timmar. Gick jag pussade alla hästar på mulen innan jag gick. Stor-S, inte S, fick en stor blöt puss rakt på munnen. Och han slickade på mig i samma ögonblick, så jag hade hans tunga i min mun......... Betyder det att vi har hånglat....??? Första gången för mig i så fall...!

Hade med mig min ihopfällda kickbike... så jag tog den till närmsta busshållsplats..... Missade precis bussen och fick vänta på nästa en halvtimme senare.Kom hem efter kl 20. Hade säkert gått fortare om jag cyklat åt båda håll, men i fall om att jag inte orkar pga Inderalen så törs jag inte. Tror inte att ÄS vill att jag ska hålla på och ta ut mig totalt heller. Han har inte sagt något om det... förutom att jag måste äta om jag ska klara av att fara till stallet i fortsättningen.........   

Det blir inte lättare av ridlärarens ständiga tjat om att jag ska cykla, cykla och cykla dit och hem... Tror att.. hon tycker att jag behöver röra på mig.... hon vet ju lite om vad jag gör på dagarna.. eller... vad jag inte gör........... Men hon vet inget om ÄS.... Känner att.. så länge hon inte frågar så struntar jag i att tala om det.... Det gör ju ingen skillnad.... förutom att hon slipper se mig som ännu sjukare än vad jag redan är......

Imorgon är det terapi med min t..... min vanliga t......... Vet inte hur det kommer bli... Har en födelsedagspresent till henne...... Har beställt en förstoring av när hon var med mig på avslutningen av ridterapin och satt upp på en häst... S...... av alla........ Tog självklart fel bild så att det blev den suddiga... men man ser att det är hon i alla fall.. Tänker att det är ett minne för livet...... skrivit en lapp på akvarellpapper med datum, plats, och hästens och stallets namn........ Den sitter på insidan av glaset, mot bilden i ena hörnet där det ändå var tomt...

Blir så varm i hjärtat när jag tänker på hästarna.......... tårarna rinner..... Jag älskar dem..... Att bara stå tätt, tätt intill en häst och känna värmen.. är som balsam för själen... Trygghet, ömhet, kärlek och tillit... det kommer när man står och blåser försiktigt mot näsborrarna på hästen... och hästen blåser tillbaka..... Då är det bara att blunda.. och stå där och andas på varandra.... och ev få en puss... eller ge en........ Lägga armarna om halsen på hästen.. massera manfästet.... och känn hur hästens huvud sänks och lutar mot din axel...... och du lutar huvudet på sned så att du kommer riktigt, riktigt nära....... Som en ömsint kram mellan häst och människa... Går inte att beskriva....... Samförståndet.... tryggheten.. den ovillkorliga kärleken........ Två själar som förenas så perfekt.. trots att det är mellan häst och människa..... Som ett pussel vars två bitar aldrig såg ut att höra ihop... men som passar mer perfekt än några andra bitar i alla andra pussel..........

Det är min önskan... att alla människor.. sjuka som friska, gamla som unga.... får uppleva känslan av att sitta upp på en häst en gång under deras livstid....... Att de får gå runt hästen.. blunda... och känna på den....... Känna hur två blir en....... hur alla ens bördor lyfts från axlarna... omvärlden försvinner helt och hållet...... historia och framtid försvinner, och det enda som existerar är här och nu....... Precis här och nu...

*tårar*

Varit på ÄS. Fick portkoden.. av självaste chefen... Hon förstod nog vem jag var. Annars skulle hon aldrig lämna ut den.

Samma sorts samtal idag. Samma varma människa. Trots min katastrofala matdagbok.

Hinner inte skriva så mycket nu, måste fortsätta byta om inför stallet. Men.... det gör så ont......... så ont..... så ont......... Jag klarar inte av att höra det han säger och sättet han säger det på........ Det SKÄR inuti mig......... Måste nypa mig med naglarna för att inte börja gråta...... "Maria, du har ett värde".

Hur ska man ta det............. Min första tanke är - han säger bara så... men jag ser ju att han menar det..... Vad vill han att jag ska göra nu då, är min andra tanke..... men ser ingen baktanke hos honom........... Och det skrämmer skiten ur mig...... och det gör så ont att jag går sönder................ Känns som en dålig skräckfilm där människor blir uppskurna inifrån........ Måste nog... berätta för honom...... att det gör ont........ så att han inte undrar varför jag sitter där och sväljer och sväljer...

Ska börja skriva "känslodagbok"..... och så fokusera på att äta lunch....... helst alla mål, men jag fick välja mellan frukost, lunch och middag att sätta fokus på.... och jag tänker att jag har mest nytt av lunchen.......... få energi för resten av dagen..... Men egentligen skulle jag väl ha börjat med frukost, för det behöver man ju inte äta så mycket av..................... Kom på det på vägen hem...... Men samtidigt vill jag ju inte smita undan........... jag är ju där för att reda ut det här........

Ja, inte vet jag...........

...tog mod till mig och frågade honom.. om han har någon särskild policy om att krama patienter..... sa att jag vet att en del har det... och.. han svarade att han inte gör det............... mitt hjärta brast.... men jag tog det som det var... får hitta någon annanstans att "befästa" orden han säger.... eller trösta den del av mig som blir ledsen och har ont........... fanfanfan

är skitnervös............ min matdagbok ser allt annat än bra ut....... han har lovat att inte skälla på mig, utan vill bara se..... men jag är livrädd i alla fall.......

tänk om skräckscenariot inträffar - att han ber mig läsa upp vad jag skrivit.......... då DÖR jag

tänk om jag är hopplös.......... kommer han att tala om det då..... eller bara sitta där och tänka att "den där puckade idioten kommer aldrig komma någonstans"...............

mår illa........ vad kommer hända...............

helt skräckslagen................

ligger i sängen och fryser... är svinigt kallt........ antar att de stängt av fjärrvärmen för den vinter som varit.... minns när jag pluggade - man fick sitta där i vinterjacka, mössa och vantar.......... snåljåpar... men till slut hade inte bara studenterna fått nog, och DÅ hände det grejor..

har ingen aning om hur jag ska göra idag... men det lutar åt att stressa till både ÄS och stallet.... får se vad kroppen orkar... just nu vill jag bara ställa in ÄS..... men jag vet att det inte är bra för mig.......

kl 12 går bussen...... sen är det kapplöpning ända tills grey's anatomy börjar............ fy fan.....................

är redan helt slut........... fin början på dagen............