Tog en sväng till ÖoB, vilket innebär att jag måste "mellanlanda" på stan. Satt där och undrade vad fan det var så mycket folk för... sen trillade poletten ner - det är ju LÖNEHELG!! Fick nästan en panikångestattack, men som tur var så var inte bussen jag for med så fullpackad. Självklart finns inget av det man ska ha, så de få kronor man sparar på att handla där, förlorar man i busspengar.

På vägen hem var det ÄNNU MER folk på stan. Hade nästan en halvtimme på mig att göra något annat, men jag kunde inte röra mig ur fläcken. Stod bara där och fejkade ett lugnt uttryck...

Fick i alla fall tag i en plastback för 10kr, så nu har jag samlat alla verktyg som har legat överallt förut, och lite annan "skit" är ju lätt att köpa på ett sådant ställe. Kom hem och satte mig framför tv:n. Var helt slut. Åt lite skräpmat. Tog tag i rullgardinerna från helvetet... och ett MIRAKEL UPPSTOD! Rullgardinen i vardagsrummet började fungera!!! Jag tog ur plopparna och satte tillbaka dem och slog på dem med hammaren medan jag körde en egen variant av "svordomsvisan". Och så vips - fungerade den!

Men jag vet fortfarande inte var jag ska göra åt den i sovrummet. Den är jättetrög och gnisslar som fan. Jag väcker väl alla i sovrummet under när jag går och lägger mig... Sen tog jag äntligen tag i disken - och gissa vad! Jag har en diskho och en diskbänk!!

Firade med att släppa ut kaninerna och försöka lära dem att de kan springa runt, runt så mycket de vill. Det är nämligen en dörr mellan kök och vardagsrum, och en "öppning"/"ett valv" ut mot hallen. Så om de vill och vågar så kan de verkligen springa RUNT. Men Tilda vägrade gå av mattan... och Astrid skulle spöa skiten ur henne... Jag lyfte bort Astrid och satte mig hos lillan. Visade henne som jag brukar göra - lyfta henne och "simulera" ett litet skutt och så får hon känna på golvet. Och så ett litet skutt till, och till slut ser hon att den andra mattan där borta inte är sååååå många mil därifrån så då tassar hon på skakiga ben över till den alldeles själv. Astrid blev självklart pissförbannad för att hon inte fick någon uppmärksamhet. Och när jag gick och satte mig framför tv:n för att fundera igenom vad det mer var på agendan idag, så skulle Astrid hoppa in i sin bur som protest... Den står högt upp, för den står på ett bord och Tildas bur står under på en skiva med hjul. Jag SA till henne att det var NEJ, för jag hade stängt buren och inte ställt någon stol framför och inte ens hängt upp handduken så att hon inte ska fastna med någon klo i burgallret när hon hoppar. Tittade på henne och hon vände sig purken bort och lade sig på mattan istället. Samma sak hände 3 eller 4 ggr till. Men sen brydde jag mig inte - lyssnar hon inte på mig så gör hon inte.

Och PANG så såg jag i ögonvrån hur hon tog sats och prickade den stängda burdörren exakt..........

Vaddå dåligt samvete..........   

Självklart gör jag då allt som man INTE ska göra - skyndar mig fram, lyfter upp henne i min famn, och daltar med henne... medan hon satt där och såg ut att tänka "vad i självaste fan var det DÄR då???"..   

Nu är det bara papper kvar att sortera - spara, släng, magasinera. Baaaah... jobbigt. Kartongerna står utanför dörren så att jag slipper se skiten... Är redan less på förrådet....... Rev igenom det igår igen, och flyttade om så att jag vet var saker och ting är på ett ungefär... Letade efter en Nexa-fjärrströmbrytare och transformatorn till min motionscykel... men båda är BORTA.

Måste börja fundera på vad jag ska packa tills på måndag... Är så jävla rädd så jag kan inte ta in att det händer på riktigt... lever i något sorts vacuum.....

Det här med ridläraren gör ju inte saker och ting bättre heller. Har suttit och bläddrat bland länkarna över ridskolor, men det är så sorgligt om det här går åt helvete bara för att människan inte kan planera. Jag tar verkligen illa vid mig. Hon hade mailat tillbaka när jag kollade vid 2-tiden inatt. Loggade inte in förrän då. Och så ska hon knäppa mig på näsan.. och det gör mig bara ännu mer rasande och sårad. Skrivna ord är ta mig fan INTE "döda"!! Och NÄR hade hon tänkt att vi skulle träffas och prata innan imorgon kl 13???? Men det är som vanligt - hon är underbara på alla möjliga sätt och vis förutom när det kommer till en sak; PLANERING. Det kommer vara vad hon faller på om hon vill vidareutveckla sin verksamhet och jobba för landstinget som ridterapeut. Göra behandlingsplan, sätta upp mål, koordinera olika insatser, vad som ska göras rent praktiskt och när - för att nämna några exempel.

I "knäppa på näsan"-mailet jag fick så frågade hon om jag kan rida "nästa söndag". Inget om att söndagen imorgon var inställd eller nåt, så jag har ingen aning om varför vi ska rida nästa helg...

Det som gjorde mest ont var att hon anklagade mig för att på något sätt ha "förstört hennes chanser" till att ordna med datum som alla elever kunde rida... för jag fattar inte vad jag har med det att göra... Hon hade ju kunnat göra som 95% av alla andra människor när hon läste mitt mail - regerat med empati och skrivit att jag måste ha missförstått, istället för att tjafsa. Om jag nu förstått så fel så är det väl ingen vits att tjafsa om det och skälla... eller??? Bättre då att gå vidare. Det var vad jag försökte hjälpa henne med när hon frågade vad hon skulle göra. Skrev att det är ju hennes företag - hon kan/ska/borde bestämma datum långt i förväg och meddela det så att alla har en chans att möblera om i sin almanacka. Kan man sen inte närvara ändå, så ja, då missade man den gången. Men man ska fan inte gå miste om en gång när resten av gruppen pratar ihop sig och "näst-intill-spikar" dag och tid 3½ dygn innan det är dags.

Får se om jag far dit på onsdag eller ej. Känner att hon har så starkt behov av att hävda sig och "veta" allt. Hon vet MASSOR, mycket mer än jag, men inte allt. Och jag tänker inte fara dit och genomlida 45 min hat riktat mot mig. Så jag får se. Kommer ju vara ny på ÄS också, så det kanske blir lätt att välja att avstå från ridning och utskällning/föreläsning........    

Skit samma - nu har jag SLAGIT upp rullgardinerna från helvetet så nu sitter alla uppe och FUNGERAR... någorlunda...  

Jävla skitpapper... och gamla disketter..... Finns väl inte ens disketter idag.... Och sen är det som sagt den eviga återvinningen... Måste vara någon slags förbannelse som vilar över den också, för så fort jag tror att "det var det sista" så blir det bara mer...

Tror att jag skiter i pappren ikväll.. och tar pysslet först... Allt är nermosat på ett och samma ställe... och jag behöver göra mig en nyckelhängare att ha innanför dörren... slarvmajan............