For till ÄS. Var nervös så jag trodde att jag skulle tuppa av. Han kom och sa hej och jag undrade hur det här skulle gå. Kommer in i rummet. Dörren stängs. Och luften gick ur mig fullständigt. Jag släppte nästan allt. Berättade saker, sa saker som jag aldrig tänkt säga. Saker som jag funderat över hur jag ska göra med på ÄS. Men det bara rinner ur mig som ett vattenfall. Berättade att jag varit nära att vråla rakt ut när jag gick till bussen förra veckan... för att han är för snäll... så snäll så att det gör ont, och jag har inte gjort något för att förtjäna det..... Han log sitt varma leende.. och sa att "Men Maria, alla har ett värde. Du också."

Gissa om jag bölade.... men log samtidigt.. Förklarade att jag har en sjuk försvarsmekanism... att jag ler när något är riktigt jobbigt som för att skona både mig själv och den jag pratar med... Berättade att jag inte törs gråta.. att om jag släpper taget där så tar jag mig inte hem..... Han frågade mig.. "Är du så ledsen Maria"....... Mer tårar......... han förstod..... Jag envisades med att svälja allt, INTE gråta... och så säger människan att "Man får gråta här. Du får gråta här"..... Ännu mer tårar............... "Är du rädd för att gråta, Maria"........ Med våta kinder svarade jag ja och såg honom rakt in i ögonen.......

Det gjorde SÅ JÄVLA ONT........... Jag SER och jag KÄNNER hans välvilja..... och det skär i mig så jag inte kan andas.......... för den är äkta...... Inget citerat terapisnack där inte............ Och det skrämmer skiten ur mig...... samtidigt som det värmer ända längst in i mitt hjärta................

Vill bara krama honom när jag går....... ett futtigt tack i ord räcker inte långt......... men... jag ska ju inte............. Det... gör också ont......

Kom hem och kastade på mig ridkläder. Vid det här laget hade det blivit ganska varmt ute.... så jag blev genomsvett med mina regnbyxor och min tunga ryggsäck... Kom till stallet och fick välja häst - igen. Den äldre kvinnan fick ta den största hästen som jag hade tänkt välja, och S fick jag inte ta för "en man" var tvungen att rida honom för att han "är så stark"....... men det är fan jag också.. och allt är inte kroppsstyrka.... *muttrar* Så jag fick H igen. Har inget emot honom alls, jag vill bara "vandra runt" och liksom lära mig ALLA hästar. Självklart skulle vi öva på att sitta ner i trav - precis som alla andra gånger då jag haft P eller H som är svårast att sitta ner på..... P är värre än en puckelpist och H travar i otakt så man blir lite "förvirrad"... Efter att alla skumpat fram ett tag så fick vi ÄNTLIGEN släppa stigbyglarna och rida utan dem. MYCKET lättare! Benen bara hänger och ger balans och det är SÅ MYCKET LÄTTARE att förstå rörelserna då! Sen tillbaka med stigbyglarna och göra samma sak. Kan någon förklara för mig VARFÖR jag lyfter händerna när jag lutar mig bakåt???

Sen fick vi rida lätt på fyrkanten och släppa på tygeln. Jag ÄLSKAR det! Vi skulle bara hålla i så lite som möjligt, så hela tygeln skulle hänga. Jag ville släppa taget och lyfta armarna och "flyga fram".... men gjorde inte det i fall om att någon skulle tycka att jag stilade........... Saken är ju den att när man har en häst som man är så trygg med så vill man passa på... bara NJUTA!  Men... en annan gång kanske.. Var intressant att se vilka som höll balansen genom att hänga i tyglarna. Hade ingen aning om att någon av de andra gjorde det. Jag är ju så rädd att vara för hårdhänt, så det går emot min natur. Jag får istället höra "Maria, KORTA tyglarna!!!"... "Maria, du har alldeles för långa tyglar!"....... "Korta tyglarna så att du får upp hans huvud i rätt position"........... Hoppas att de andra inte ser hur jag rider.. så som jag inte ser någon annan.... för jag vill inte verka som någon besserwisser............ Gissar att de andra inte kan korta tyglarna medan de rider lätt.....

Skyndade mig att borsta H, för jag såg att han var kissenödig. Var beredd på att gå till busshållsplatsen, men den där tysta läkarkillen hade bil och frågade om jag ville åka med. Satt fram med honom och tänkte att nu jävlar ska jag få honom att prata.... men han sa väl tre ord på hela vägen....................

Har spenderat resten av kvällen med en ensam mamma i telefon.... Pappa har varit i Göteborg med jobbet, och på vägen hem blev de strandsatta ute i urskogen söder om Skövde.... Båda var hysteriska. Är glad att jag inte PRATADE med pappa..... Han har inte kommit hem än... och skulle ha kommit hem vid åttasnåret ikväll..............

Skrivit i min känslodagbok.... berättade att jag börjat med det när jag var på ÄS idag......... Han blev såklart genast intresserad... sa att vi kan prata om det nästa gång... och så fick jag en extratid nästa fredag......... Känns djävulskt skönt..... hoppas bara att mina föräldrar har farit hem då.................. men jag tvivlar på det.

Gud vilken "snabb" uppdatering det här blev då..........   

Godnatt...

Straxt före kl 12 börjar dagens maraton. Fara till ÄS, fara hem, kasta i sig något ätbart för att kunna stå på benen samtidigt som man byter om, springa till bussen, stressa för att byta buss och komma till stallet. Sen ska man hem. Ta sig x antal km till närmsta busshållsplats och se hur lång tid det tar innan bussen kommer......... Hem. Och dö i soffan framför tv:n.

Men det här är sista onsdagen som det blir såhär. Nästa vecka är ÄS inställt pga flytten, och veckan därefter så kan jag snabbt och lätt bara ta cykeln dit från min nya lägenhet. Ingen brådska. Måste däremot tajma in bussar för att träffa min t... om hon nu vill träffa mig fortsättningsvis..........

Orkar inte bry mig just nu. Faktiskt. Har 1000 andra saker att tänka på.

Hinner jag alla måsten idag så är det betydligt lugnare sen. En fin morot...

Var så slut så jag somnade ifrån datorn igår. Vaknade mitt i natten och såg att den stod i energisparläge. Smällde igen skärmen, vände på mig och sov vidare.

.....är så nervös inför ÄS........... har inte klarat målet som vi satte upp........... vad ska jag säga....??? jag vet att han inte kommer skälla på mig, och det gör nästan saken än värre........ finns inget värre än att sitta mitt emot en människa som tittar på en och utstrålar värme....................... det skär sönder mitt hjärta.

......jag är så jävla dåååååååålig på allt................. kan inte ens äta lunch....... jag är störd i huvudet..................... borde avrättas.......... hade jag inte tackat nej till.......................