Inatt när jag inte kunde sova och bara grät så mailade jag min t. Skrev precis som jag kände och tänkte. Insåg när jag vaknade att det blev en lång text som jag inte mindes... men som var full av allt det jag kände. Kanske var bra att vara så nerdrogad av nattmediciner att jag kunde uttrycka mig helt fritt...

Förvånande nog har min t svarat - hon som alltid är så upptagen.... och hon har erbjudit mig en extratid i em. Men jag måste ju fortsätta greja här hemma efter gårdagens totala härdsmälta. Jag hinner inte träffa henne, det är bara så. Och ärligt talat så vet jag inte om jag vill det när jag är såhär ledsen... för som jag sa till min ÄS-t så vet ingen om eller förstår att man är ledsen och sårad så länge man inte gråter.....

Naturligtvis ber min t om ursäkt i mailet och skriver att något måste ha blivit väldigt fel när vi pratatde igår (jasså, tycker du??!??!!!). Jag i min utmattning och medicindimma skrev några punkter i mailet till henne, och en av dem var "Vad fan tänker du med när du har en tjej med PTSD som patient och sitter och poängterar att den nya behandlaren är MANLIGMANLIGMANLIG?? Har du fullständigt tappat vettet?????".......... Censurerade bort "förtjust"/"förälskad" osv...

Jag vet, man skriver ändå inte så, inte ens till en terapeut som sitter och talar om en ev kärleksrelation mellan patient och behandlare... men nu blev det så..... Det var heller egentligen inte meningen att skriva att hon är "kall som en isglass", "jag orkar inte vända andra kinden till längre", osv.......

MEN - just nu skiter jag i det. Försöker bara sätta stopp. Fokusera på det som måste göras för att jag ska kunna flytta.

..........måste bara sluta gråta...................