Gårdagen gick åt till ångest över gruppmötet - ska jag gå, inte gå... Det slutade med att jag gick dit. Höll på att dö av ångest, men fick snart annat att tänka på. Den "mobbade" tjejen mådde dåligt, och mamma Maria hoppade såklart in och satt där och tröstade, strök på ryggen, viskade. Jag var egentligen förbannad, för de fjäskar så mycket för henne. Hon hade inte ätit något på hela dagen - så då gjorde de mackor och fixade ett glas mjölk till henne. Jag hade inte heller ätit, men mig sket de ju i. Och så ska jag sitta där, se på fjäsket, och veta att jag inte får den hjälp jag behöver pga HENNE, pga hennes jävla lögner och påhitt som personalen fått pippi på.

Kom hem och låg i sängen resten av dagen. Väntade på att Äntligen hemma och House skulle börja - och pang så somnade jag när det var 20-25 min kvar. Vaknade till nyheterna, och sen har jag inte sovit ett dugg förrän en timme tidigt imorse.

Hann hetsäta igår i alla fall. Värmde en fryst pizza i ugnen - bara för att den skulle bli så varm att jag inte skulle kunna ösa i mig den. Men det gick ändå. Fick blåsor i hela gomen - som sprack - och då var det ju lika bra att fortsätta. Så idag vet jag inte vad jag ska äta... allt gör bara ont. Så så smart och bra fungerade den strategin.

Ska till sjukgymnasten idag nu snart. Sen prata med min kp. Vill inte till sjukgymnasten. Eller ja, jag önskar att jag slapp prata med henne för hon fattar inget av det jag säger. Hon är väldigt "speciell"...

Nu ska jag lägga mig och dö en stund innan det är dags att gå till bussen.

var hos min t....... hon fattar ingenting....... men jag har liksom lagt ner nu.......... vissa saker hon säger är kloka, så därför har jag inte avslutat allt med henne än......... men minskat på allt med 50%................

hann precis fara hem och svälja en banan innan jag skulle träffa min kp.... gode gud vilken fin människa han är...........

han lyssnar, helt utan förbehåll, och respekterar den jag är och hur jag är.....

kramade honom länge innan jag skulle gå......... snörvlade fram att "du får inte lämna mig"........... han frågade om jag är rädd för det...... svarade ja, eftersom det alltid varit så...... och han kramade mig ännu hårdare och sa att han INTE tänker göra det....... ..... mer tårar.............

jag kan vara.... min själv...... och den "lilla" hos honom............ jag vet inte varför... det är bara så........... och "lilla" vill bara gömma sig i hans famn.... i tryggheten............ trösten.... värmen...............

när jag gick så skojade vi lite och jag sa att han har förmågan att se saker som inte alla andra ser........ och så sa han att han faktiskt är ganska känslig.... jag kunde inte låta bli att le.. och sa att jag tycker om det hos honom....

sen har jag varit och handlat och så röjt i lägenheten..... det behövdes........

är så orolig för alla nu........ det är bebis på G... min kompis har blivit utslängd från ÄS-programmet för att hon brutit mot reglerna för andra gången......... och nu får jag inte tag i henne........................

måste försöka vila.......... somnade på bussen till maxi idag....................

det tär på krafterna att vara ledsen och gråta hela tiden....... till slut kan man inte ens andas.........

försov mig igår - för att jag för en gångs skull råkade SOMNA.......

fullt ös hela dagen..... fortsätter idag......

ska till min t och sen till min kp..............

måste köpa fler laxtab också.......... fan.....

jag orkar fan inte mer.......

jäktar på med allt för att inte hinna stanna.... för stannar jag så dör jag............

...måste sluta.. annars gråter jag bara........

nu har tidklubben kommit på att det ska bli obligatoriska uppgifter för medlemmarna, vilket jag inte klarar av pga min sociala fobi........... och om man inte kan eller inte vill göra sin uppgift så ska man betala en kontant straffavgift........

har hört av mig till hon som vet om mina problem och sagt att jag säger upp min plats där om de klubbar igenom det.... jag har min kopia av kontraktet här som säger att man ska hjälpa till minst EN gång med NÅGOT under terminen..... och räcker inte det så nähä, då drar jag......

fan......... allt bara rasar............. precis allt....... jag orkar inteeeeeeeeeeeeee

spacklade på mig smink och for iväg efter att ha vilat en stund

varit på ridskolan ikväll

var ett stort evenemang

jag grät till och från, men gömde mig bakom en växt

har ingen aning om vad alla heter, så jag blir så utanför

som tur är vet jag vem ordföranden är

ville bara krama henne när hon gjort sitt paradnummer

men vågade inte - för mycket folk

tänker mycket på om jag ska berätta för henne

inte detaljerat, men en sammanfattning - typ........

hon är så jävla snäll och förstående

skulle säkert få fara dit och borsta och gosa med hennes häst hela dagarna om jag ville

men jag vill inte lasta henne

önskar så att jag fick känna att jag var "en av dem" på ridklubben

men hur lätt är det när man har social fobi, är ansiktsblind och aldrig minns namn mer än i 2 sekunder

fick se henne rida och hoppa ikväll, och oj vad kraftfullt och mäktigt

ser ut som att hon är född i sadeln, som om hon är fastklistrad, och får hästen att sväva över hindren

kände mig bara ivägen för allt och alla, tills hon kom och frågade om jag kunde hjälpa henne med en grej - som inte innefattade att "stå och vara social"

har skrivit till henne och tackat särskilt för det

sen var det fullt ös hela kvällen

så mycket folk att det blev stopp mellan läktare, cafeteria och utgång

så nu är jag helt slut

hunnit hetsäta också, så nu är det slut på mat

och jag bara orkar inte

min kp är så jävla bra - för bra för att vara sann

minns inte om jag skrev det tidigare, men han säger hela tiden till  mig att... jag inte är äcklig..... utan att det jag utsatts för var vidrigt... och att han blir förbannad på att jag varit med om det.......

..........vill bara krypa upp i hans famn och gömma mig och gråta sådär "djupt"... sådär från innersta, innersta delen av hjärtat och själen..... dit man aldrig vågar släppa någon.. eller släppa ut något ifrån..............

.....ser du.. mina tårar....... ser du... min smärta........ ser du döden.... som glittrar i mina ögon.........

min kp hörde inte av sig med beslut idag som han lovat

jag bad honom att inte ringa

han ringde 2 ggr, men då var jag i stallet med grejor

han skulle maila

men gjorde inte det

till slut smsade jag honom, trots att jag visste att han gått hem

och att han var upptagen

fick ett sms tillbaka där han skrev lugnt och sansat att han ville prata med mig

så nu går det åt helvete

han vet jag vill, vad jag behöver

och om jag skulle få det, så varför inte bara skriva det och ta detaljerna sen

bara gråter

mår illa

vet inte hur jag ska klara av att träffa honom imorgon

jag kommer dö

och han kommer prata om att göra en plan b

det finns ingen plan b

jag skiter i allt

orkar inte ens andas längre

mitt liv är slut

det enda han kan göra för mig är att hjälpa mig att hålla mig vid liv tills dess att de andra i teamet inte hatar mig så mycket

jag har blivit dömd och ratad tidigare

men jag har alltid haft någon slags mur omkring mig

den här gången har jag inte det

så den här gången reser jag mig inte ur askan

antar att det är dags att börja med avskedsbrev och planer igen

och den här gången finns inte en nödutgång

det finns bara död

har inte sovit en blund inatt

tog mig ändå iväg till ÄS för gruppaktivitet

men när jag sitter där så är det så jävla fullt med folk så jag får panik

och som om inte det var nog så får jag höra att en annan tjej ska börja i behandling

"bara sådär"

min vårdplan har funnits i över en månad

det har varit möten på möten

och jag är inte välkommen

men hon är det

"bara sådär"

när det var dags att börja så gick de andra in i rummet

jag satt kvar utanför

min kp kom

reste mig upp och drog på mig jackan och pratade några ord med honom

han ville att jag skulle vara med - såklart

jag vägrade

tårarna rann inför alla i hela jävla väntrummet

sa nej - och gick

alla människor har verkligen inte samma värde

jag är en av de som ständigt får veta hur dålig och hur lite värd jag är

min kp ringde nyss, men jag svarade inte

hade redan sagt det till honom och skickat sms om det

han har inte ringt igen, så han respekterar verkligen mig

någon ska väl vara den första

har mailat en av de ansvariga för samtalsgruppen och meddelat att jag inte kommer på torsdag heller

och att jag mest troligt kommer att sluta pga att jag inte får den hjälp jag behöver

jag måste ju dit och "berätta det för gruppen", men i så fall gör jag bara det och sedan går

och jag vill inte veta av något jävla tjafs och tjat

och jag tänker inte förklara heller, för ingen av dem förstår i alla fall

det här är verkligen slutet

jag släpper taget nu

tillåter mig att släppa taget - om allt

jag orkar inte mer