har inte sovit en endaste blund inatt

sprungit på toa fram och tillbaka, men har tack och lov inte kräkits

snart dags

börjar mer och mer inse verkligheten

en av tjejerna som varit där förut får ju inte komma tillbaka

så varför skulle jag få det

hon har tom barn och ska därför vara prioriterad

astrid känner att det ligger något i luften

hon är helvild, river hela buren

allt är precis som förut

skulle jag släppa ut henne ur buren nu så skulle hon springa fram till mig

buffa på mig, hoppa upp på mig eller i min famn

och jag orkar inte

orkar inte ens ta emot mitt älskade djurs ovillkorliga kärlek

dags att börja droga ner sig

vill inte riva hela stället eller gråta och skrika som om jag höll på att bli ihjälslagen när jag får mitt nej

det här är som en gammal repris........ men en ännu värre version.........

har nästan lyckats klämma i mig en hel förpackning laxtab..... fråga inte hur...........

nu börjar det kännas......... magen vänder sig ut och in totalt.... har hämtat en hink att kräkas i ifall om att det krisar inatt.... kanske somnar till slut och bara vaknar av att jag spyr........... har dock inte madrasserat badrummet.... men jag räknar med att bara tuppa av på golvet om det blir så......

..........mår så dåligt.... så jävla dåligt............. känns som att jag var på ÄS som för att bli opererad på....... de snittade upp mig, började laga, men så tog tiden slut och jag fick fara hem och försöka fixa resten själv..................

måste kolla bussjävlarna också... smhi har utfärdat varningar, så jag vete fan om jag kan cykla till stallet..... problemet är bara att jag vet att jag inte kan åka buss hem, utan MÅSTE gå i så fall..........

och ja, jag SKA till stallet imorgon oavsett besked...... visst påverkar det hur söndergråten jag är, men jag siktar på det i alla fall......... ...vi ska trava över bommar och det gillar jag....

jag ska ta mig till ÄS imorgon för att träffa min kp

har han besked som jag varken orkar eller vill ha så går jag

och så ber jag honom att kontakta mig om och när de vill ge mig hjälp på riktigt

förhoppningsvis är det inte för sent då

om de någonsin kommer vilja hjälpa mig

ska man skratta eller gråta

min t mailar till mig och säger att JAG sagt till henne att ringa min kp

"annars hade hon aldrig gjort det"

jag har SAGT till henne att INTE göra det, utan att ringa till CHEFEN i så fall

jag har till och med SKRIVIT det - OCH skickat med telenr, teletider och mobilnr

ändå ringer hon till min kp - och kan inte ens be om ursäkt för sitt klavertramp

hon har satt mig i ett ännu större helvete än vad jag redan var i

och hon fattar inte ens det, trots att jag SÄGER och SKRIVER det till henne

hon kan dra åt helvete

avslutningen oss emellan börjar NU

PUNKT.

om ca 10 min börjar det

avgörandet om jag kommer leva eller dö

eller som vården ser det; om den där jobbiga patienten ska få ta upp en prestigefylld vårdplats på deras enhet, eller om psykfallet måste fixa sitt trasiga jag på egen hand

tror att jag kommer kräkas........

min t är sur, men jag är ännu surare på henne än vad hon är på mig

min kp har inte hört av sig, men han har säkert fullt upp ändå (han har middagen på ÄS ikväll, så han står förmodligen och lagar mat nu)

sjukgymnasten är förbannad för att jag inte kom och "bara" mailade till henne igår att jag inte skulle komma, så det ska bli "diskussion" om det nästa gång

chefen vägrar svara mig och ge mig mailadressen till en av gruppledarna tills imorgon

istället har hon lämnat ut MIN adress till ledaren som kontaktat mig - och hon är INTE glad

imorgon fattar de beslut

leva eller dö

allt eller inget

och imorgon ska jag hämta ut mina älskade laxtab

jag vet att det är dumt, så bespara mig de kommentarerna

jag gör bara det jag måste göra för att orka överleva

är det så svårt att förstå???

........*saknar ord*..................

panikångest