Susanna

12 maj 2011 14:34

Men gud :O
Förlåt men kunde inte låta bli att skratta lite. (smilisarna du satt dit gjorde det inte lättare att sluta skratta, haha)
För lite komiskt är det ju att hon håller på så mot dig, som om hon försöker få dig att tycka om honom :S
Typ omvänd psykologi eller något :S

*stor tröstekram till dig*

Maria

12 maj 2011 16:31

Ja, jag har en hel del ironi i mig oavsett hur illa det är må vara...! ;)
Jag vet ärligt talat inte vad hon håller på med... om hon "börjar bli gammal"... Hon beter sig så konstigt. Och tanklöst.

Stor kram tillbaka

M

12 maj 2011 22:00

Men herreguuuud, hur kan hon uttrycka sig på det sättet? jag hade blivit skitförbannad och kränkt.. Det låter ju mer som att hon inte har fått något på länge och suktar efter erotik ;)

Jag tycker att du ska tala om för henne hur illa du tog upp, och du inte delar hennes sexistiska tankar..
Mycket får man stå ut med som patient :/

Kramar i massor <3

Maria

13 maj 2011 01:09

Ja.. jag har funderat hela dagen på det här... och jag ser ingen annan utväg än att upplysa henne om att jag inte är som "alla andra" (i hennes värld)... Tror att jag blev så chockad när jag satt där så jag visade liksom ingenting.. men sen... sen har det gnagt sönder mig....
Jag vet inte.. hon kanske börjar bli gammal... Hon säger att hon är mer frispråkig och säger vad hon tycker till sina kollegor osv... Kanske gäller det även patienterna.......
Och ja.. halvt på skämt, men också halvt på allvar så undrar jag vad fan hon har för inställning till värme, kärlek, trygghet... och inte minst "erotik"......... Ska jag vara riktigt ärlig.. så skrämde hon skiten ur mig när hon pratade om att han kanske inte hade någon att dela sitt liv med....... Tyckte hon att JAG kanske kunde göra det då eller....
Är så förvirrad och bara gråter.... Det här trodde jag aldrig om henne... Aldrig.
Trodde att det var gravallvarligt om patient och behandlare skulle "få känslor" för varandra.. eller den ena parten för den andra... och att de i så fall var tvungna att bryta kontakten.....

Tack för att du bryr dig, vännen min ♥

Många, många kramar tillbaka!

Isa

13 maj 2011 20:42

En t ska ju fungera som ett bollplank, hon ska definitivt inte lägga ord i mun på dig eller sitta och tala om för dig hur du tänker och känner! Grrrr...

Jag blir alltid vansinnig av sådant men har aldrig fått höra det från en t. Men från andra... vissa fattar inte att man kan vara vän med en man eller känna kärlek, närhet, vänskap eller bara ren tillit helt utan erotiska eller förälskade känslor med i bilden.

När jag hamnat i liknande sit. har jag kunnat häva ur mig: "Jaha, ska jag som är bisexuell inte kunna ha NÅGON vän då?" Ha ha!

Man brukar ju säga att man "känner andra genom sig själv". En t borde ha större självinsikt. Har läst ditt senaste inlägg oxå och jag tycker att du gjorde helt rätt!
Stora goa kramar... :)

Maria

14 maj 2011 01:24

Ja, det är det värsta jag vet när hon sitter och talar om för mig vad jag känner och tänker..... Hela jag kokar inuti, men jag törs inte säga något för jag är rädd att få tillbaka någon gammal felaktig diagnos om någon får veta att jag ÄR arg...

Alltså, jag har en generell "fobi" för män i min egen ålder, men det går bra om allt bara sker naturligt. Jag vet inte hur alla fungerar, men jag går liksom inte runt och registerar att "där sitter en man", "där stod en kvinna". Jag skulle bli GALEN om jag skulle lagra så mycket onödig information! Då kan man ju inte ha mycket till liv...

Jag blir så förbannad på att kvinnliga vårdare kan ha kroppskontakt med både kvinnliga och manliga patienter, men manliga vårdare vill/får/törs inte så mycket som peta på en kvinnlig patient (petar de på en manlig patient så är ju det ett homosexuellt inslag, så det är ju strängt förbjudet.... *suck*)
Precis som du så undrar jag vem fan jag får ha som vän. Vem jag får känna mig trygg med, stå nära... PETA på. Och hur fan vet de om jag är hetero, homo eller bi??? För sådan extreeeeemt viktig fakta behöver ju psykpersonal ha reda på............ *himlar med ögonen* Å andra sidan - hamnar man på akuten pga somatiska problem och inte är neuropsykiatriskt utredd så får man ingen hjälp.... Tänk så många SUPERVIKTIGA saker det finns att anteckna i en journal och som inte har ett skit med något att göra...

När jag skrevs ut från "min" avdelning sista gången jag var inlagd, så hade jag sådan enorm separationsångest. Men där hade de flesta männen (och kvinnorna) så pass stor självinsikt och litade på situationen som sådan, så det var kramkalas i flera dagar, jag grät, personalen grät. En manlig ssk jobbade 3 pass i rad pga personalbrist, och när han gick hem så kramade jag honom för hundrade gången minst, och jag släppte inte och han snurrade runt med mig hängandes om sin hals i korridoren - och INGEN TÄNKTE ENS något om DET! Har träffat honom utanför avdelningen senare, och då kramades vi ordentligt. Han är ju min vän - och min "allierade". Han känner ju mig så det var inget konstigt med att kramas så länge med honom och på det sättet! Båda två tänkte väl bara "människa" - om vi nu tänkte något alls! Jag är sådär så jag blir bara tacksam och glad och så kommer en kram - till MÄNNISKAN, inte könet.

Ja herregud..... Men alltså, stackars dig Isa, du kan ju inte ha någon vän utan att gå runt i tvångströja och potatissäck, för TÄNK om du skulle bli glad, tacksam, känna empati, osv, och råka krama en MÄNNISKA! Jisses! Då är ni ju förlovade eller nåt sen!! ;)

Ursäkta min ironi.. jag tycker bara att det här känns så..... långt bort i tiden... 90-tal kanske (?).

Jag tänkte när jag inte kunde sova att.. vafan, tänk om min t är "förtjust" i honom.... kommer jag hamna i någon slags kärlekstriangeldrama här nu eller......
Ja, du vet ju hur det kan bära iväg när allt bara snurrar och snurrar och man inte får någon sömn..

Nu har jag pladdrat färdigt för ikväll/inatt! ;) Ska skriva ett kort inlägg och sen är det nattinatti...

BAMSEMULTIMEGASTORA KRAMAR!