Sitt-ligger framför tv:n. Är helt slut. Den där kvinnliga personalen kom och lade sina armar om mig och kramade mig hårt. Det hjälpte - mycket. Så jag stannade. Kärringen till chef kom och pratade med mig - pga att jag skickat ett mail till henne och talat om hur det var och vad som skulle hända. Annars hade hon aldrig kommit och pratat.

Hon satt teamet står fast vid att ingen någonsin får förlängt. Jag dog. Grät ännu mer. Personalen kom och försökte trösta.

När nattpersonalen kom så berättade jag vad som hänt, och hon blev helt galen. Sa att jag ljög och "missuppfattat" - trots att jag har vittnen. Enligt henne har det aldrig varit tal om förlängning, men då frågade jag varför HON satt där inne och pratade med resten av teamet och DISKUTERADE det. Då visste hon inte vad hon skulle säga. Hon påstod också att chefen kom och pratade med mig direkt - vilket ju inte heller var sant. När hon sedan fortsatte med att tala om att hon visste bäst - att personal från måltidsprogrammet ringt min vän som lämnade ÄS samtidigt som jag men som inte kom tillbaka - så exploderade jag totalt. Skrek åt henne att hennes kp för i helvete inte tillhör det teamet, och att jag fått höra både från chefen och tjejen själv att ingen hört efter med henne hur hon mår.

Börjar förstå mer och mer att allt bara tystas ner och göms. Alla tror att allt är "bra" nu. Men det är allt annat än bra.

Har haft samtal idag. Var ganska avstängd. Orkade inte "ha känslorna på" eftersom det är fredag. Och nästa vecka börjar min utslussning. Ingen annan behöver utslussning under halva tiden, men tydligen behöver jag det...

Skit samma. Jag har beslutat mig för att bara vara där när det är bra eller hyfsad personal som jobbar. Det kommer spara mig massor av pengar - och ork. Puckot som är en av de som har hand om programmet frågade mig om jag kommer på mötet på måndag. Jag sa nej. Han sa att det vore bra om jag kom, "det är viktigt". Men det skiter jag fullständigt i. Han var med under pajkastningsmötet, så jag har inget till övers för honom. Inte ett skit. Aldrig i helvete att jag sitter där och rabblar vårdplan med den störda tjejen, hennes kp, och den där idioten som var med på pajkastningsmötet. Aldrig.

Pratade mer personalen vid lunch om det som hänt. Hon hade ingen aning, hade inte ens hört talas om det som hänt. Så man förstår verkligen att de försöker dölja sitt gigantiska misstag. Hon sa att hon förstod att det måste kännas horribelt att gå på ett sådant möte när man känner att alla är emot en och att ingen i personalen (förutom "de mina") vill ha en där.

Sa inte hejdå till min kp innan jag gick hem. Orkade inte det. Allt är för tungt. Hoppas bara att han förstår. Trodde att jag skulle hinna med bussen, men jag missade den precis. Så jag gick hem och kånkade på mina väskor istället. Hann lägga mig på sängen innan jag cyklade till stallet. Teori idag. Instruktören sa inget som jag redan inte visste, men det var trevligt ändå. Vi var några fler, och så blev det en hel del diskussion istället för "ren undervisning".

Har hetsätit glass med chokladsås. Mår skit.

Behöver min kp.

Fan.