mår så dåligt... är så ensam....... allt är så hopplöst...... men.. jag gråter i alla fall inte längre....... har stängt av....... precis som jag sa.........

varit på apoteket, så gissa vad jag har hemma...............

men det spelar ju ingen roll........ det är som det är......

.....vill bara ligga i ett hörn.......... har legat i sängen mesta delen av den här dagen.. för jag orkar inte........... men skit samma det..............

jag har verkligen gett allt....... precis allt..... på ÄS.............. varje sekund....... så det är väl kanske inte så konstigt att jag bara är trött........... och att det verkligen är hopplöst........

............

.......

.....................

............

.........

..............

....

idag har jag fått mer omtanke, värme, tröst, kärlek och trygghet än under hela mitt liv.... hade en förjävlig dag igår.. och min kp jobbade över - för min skull...... idag har han varit med mig nästan hela dagen... älskade människa.........

han förstår så mycket mer nu... har lärt sig om mig..... och inser att den vårdperioden på ÄS verkligen inte blev som jag behövt.......

vi har pratat i princip hela dagen, och haft samtal både på fm och em...... jag har brutit ihop hela tiden... störtgråtit........ och... min kp har kramat mig... på riktigt........ hållit om mig.. hårt... gömt mig i hans famn.... viskat att vi hjälps åt att orka.......vi andas tillsammans... och att han inte kommer lämna mig.......... han har torkat rännilarna av tårar på mina kinder.. med sin hand så varsamt som på ett barn.......

och jag... jag har bara krupit ihop i hans famn...... tillåtit mig att vara det lilla barnet som jag bär inuti och som är otröstligt.. skadat... skrämt.. skamset.... uppjagat.. ensamt...... söndertrasat................. och mina ben gav nästan vika... orkade inte mer.. inte när man är gömd i en så trygg famn att man kan släppa.. allt..................

sstod där.... stod på många platser...... och jag fick.. bara vila från allt............ bara andas... vara........

kom hem.. och var helt utmattad........... men for och red ändå........ sen när jag kom hem och åt... ja, då slocknade jag i min säng direkt efteråt............. och nu... nu undrar jag hur andra barn är uppväxta.... hur mycket kärlek de får.... tröst.. empati.... trygghet.........

näää... nu ska jag gå och sova..... igen.......... ...om jag kan.......