Gick snabbt som fan till bussen efter middagen. Nu är vi bara två patienter.. just en snygg grupp......... men jag är hemma just nu, så den nyaste tjejen är där ensam - eller ja, hon VAR där ensam mellan kl 19 och 21. Den störda tjejen for hem idag efter mycket buller och bång.

Mailade min kp inatt. Vad blev resultatet av det? Jo, självklart att han i princip har spenderat hela dagen med mig... och jag får så dåligt samvete att jag dör. Han har sprungit i skytteltrafik och hämtat näsdukar åt mig. Stackars människa.

Efter lunchen bröt jag ihop i tv-rummet. En i personalen - hon som är min "hatperson" - stod och pratade med en annan tjej. Så säger de att det är förjävligt att inte alla alltid äter upp. Jag fattar att det är en trygghet och mer eller mindre ett krav för att få vara där, men när man som jag mådde så jävla illa pga PMDD och PMS att jag höll på att spy så beror det faktiskt inte på ätstörningen. Och jag är ju där för att börja lyssna på min kropp - ja, acceptera att jag HAR en kropp. Så hur jävla dumt vore det om jag tryckte i mig skiten och spydde ner hela köket för att sedan tuppa av och ramla ihop.

Så fick jag höra att kärringen höjde rösten som för att vara säker på att jag verkligen hörde; "alla måste ju vara med på måndagsmötena, det är ju jätteviktigt". JAG SATT FÖR I HELVETE I RUMMET INTILL - VARFÖR KAN FOLK INTE TALA TILL MIG??? NÄR växer de upp?????? Och om det nu vore så in i helvete viktigt så kanske de FÖRSLAGSVIS kunde FUNDERA på varför jag inte kommer och fråga VARFÖR om de inte fattar!!!

Min kp kom just tillbaka från lunch och satte sig hos mig. Jag skakade så stor jag var där jag satt och stickade. Han frågade. Jag svarade. Tårarna forsade. Jag struntade i det, men det gjorde inte han. Han hämtade såklart näsdukar.

........vill bara krypa upp och gömma mig i hans famn......... få vara liten.... sitta där........ andas........ vara trygg.............

...........fan...... nu gråter jag igen................

verkligheten börjar hinna ikapp den där jättesjuka tjejen

såg på henne att något var fel redan när jag kom hit

sen efter middagen så gick personalen och hämtade henne från sitt rum

och så for han hem, han gick på "beredskap" - "ring om det är något"

tjejen satt framför tvn med mig

jag visste inte vad jag skulle göra

så sliter hon upp tröjarmen och visar stolt att hon har rispat sig

sa att hon gjorde det i onsdags

och att samma personal som jobbade ikväll sa till henne att "lämna rakbladen" till honom då

alltså har jag sovit under samma tak som rakbladen - i flera nätter

gud vet om hon har fler med sig den här veckan

hon verkar i alla fall börja "vakna upp" lite

fick halv härdsmälta när personalen gått hem/på beredskap

övertygade henne om att smsa till honom - trots hennes manshat

jag kände att jag inte klarade av och orkade att "prata" med henne som hon ville och behövde

han rinde upp

hon kunde inte svara

vem fick svara?

jo, JAG

hon har ju telefonfobi - också... märkligt att fobierna sprider sig som en löpeld häromkring.........

den andra tjejen som är här sa åt mig att se till att få hit personalen

så det gjorde jag

de gick iväg och pratade

nattpersonalen kom efter en dryg timme och så avslutades samtalet

när han for hemåt igen så sa tjejen att "det där var värdelöst"

jag vet fan inte vad jag ska göra

och bara för en stund sedan så frågade hon nattpersonalen om hon kunde ringa beredskapspersonalen även när hon är hemma

hur fan står det till med den nyblivna telefonfobin..........

tror jag blir vansinnig snart

ingen jävel har informerat om att det fanns rakblad här

knivar och saxar låses in, men ingen talar om att det finns rakblad

jag fattar att det är sekretess osv, men det finns sätt att förvarna mig - en självskadare - om att det finns olämpliga saker här

jag kan inte ta hand om andra "nyblivna" självskadare när jag själv är på väg åt helvete och att själv ta till rakbladen igen

summa summarum: jag har gjort henne ledsen och gett henne "idén" om att rispa sig

ergo: mitt fel............