Jaha... ännu en "härlig måndag"... Har ju påbörjat min sk utslussning, så jag kom hit för samtal efter lunch. Hade tänkt skita i lunchen, men träffade på en kär vän från ÄS i våras och hon övertygade mig om att äta. Så jag for hem och gjorde det. Köpte en färdig paj på ICA, höll på att spy för den smakade så äckligt. Spädde ut den med gurka.

I alla fall.. jag for hit på samtal, och jag satte ner ena foten. Allt snurrade, jag kunde inte höra vad min kp sa. Såg bara att han rörde på munnen. Jag höll på att dö. Men jag satt med foten nere i 35 min. Jag kämpade varje sekund, och till slut sa jag att jag inte orkade mer. Det var då han tittade på klockan och sa att jag kämpat väl.

Sen drog jag iväg, bort härifrån medan det var fika och "möte"... Skulle fara till Rusta och köpa nagelgrejs - typ självhäftande småbilder, vad det nu heter - men bestämde att jag inte hann... så jag handlade en banan på Willy's och köpte en presenning i en annan affär. Ska ha den till balkongen på vintern så att jag får bort snön lite lättare på våren... stackars granne under...   

Missade såklart bussen jag TÄNKT att fara med, så jag surade och åt banan.

Har kommit en ny tjej hit - GUD VAD SKÖNT!!! Hon verkar jättetrevlig och snäll.

*viskar* ..........mår piss.... hon puckot sa just att... om det varit hon som kollapsat och brutit ihop i gråt på rummet och inte kunnat gå och äta lunch, så hade de släpat henne till bordet - för att hon väger så lite................ så jag antar att jag är fet som en flodhäst......................

Kan inte andas. Har ångest så jag dör. En del av mig vill bara skita i ÄS och spendera all min tid med djuren. Den andra delen - förnuftet - säger att om jag gör det så förlorar jag bara ännu mer tid.

"Det är inte meningen att det ska vara såhär svårt" - yeah, right...

Saknar bäorna... doften av häst.. grisarnas nöffande.. ALLT.... Där är inte allt lika svårt.