mår så dåligt

har ingen vid min sida

varit hemma hos A och T med AJ idag

de verkar må bra men är helt understimulerade

får jag inte någon tid till kvinnokliniken imorgon av min läkare så kommer AJ att ringa

har försökt ringa mamma men hon svarar inte

Jag vill bara dö. Fattar ingen det??? Varför hjälper ingen mig???

AJ jobbar inte imorgon heller. AP jobbar däremot. Men det är AJ jag behöver prata med.

Skrev brev till ssk P igår kväll. Om att jag mår så jävla dåligt, men inte har någon att prata med. För det jobbar ingen som jag kan prata med. Förutom P nu, och han är ju upptagen eftersom han är ssk och har en massa annat också.

Vill bara skrika. Och dö.

Så vaknar man och har ångest. Får medicin och de har dukat fram frukost. Går ut till matsalen och ser säkert 20 engångsgafflar och skedar. Vill bara ta med allt in på mitt rum och låsa in mig på toaletten och bryta sönder dem och skära upp hela mig och till slut stoppa i skiten där nere. Slemmet kom tillbaka igår.

Gick hem till kaninerna - där jag inte ställt om någon klocka till sommartid. Fick panik så fort jag kom innanför dörren för där låg ett tjockt brev från förnedringskassan. Har inte öppnat det än för det får mitt PO göra. Kammade T och hon var nyvaken och råkade kissa på soffan - ännu mer kaos. Missade bussen och fick ta en annan buss. Har rusat runt som besatt. Sen annan buss till postombudet för att hämta ut MP3-spelaren. Ny buss tillbaka till sjukhuset. Skitpersonal på avd - bara le och se glad ut. Ingen talar om vad läkarna sa på snabbronden om Stesoliden.

Äcklet verkar vara tillbaka, i alla fall idag. Vill bara skära ihjäl mig och dö. Måtte AJ jobba på måndag. S pratar om att han VILL vara här på LPT tills minst i juli. Jag vill HEM - för över en månad sedan.

Är suicidal, men har inte talat om det för någon. Ge mig bara lite mer anledning så att det blir tillräckligt så tar jag livet av mig.

Måste få prata med ssk P ikväll. Pratade med ssk Y igår, som alla andra dagar, och hon är också jättebra men det är bara inte samma sak. Vill sitta i korridoren med P och "prat-prata". Han vet. Han vet så mycket om det jag gått igenom och varit med om jämfört med andra, så hans stöd är olikt andras.

Jag är så jävla less på att vara inlagd här så jag spyr snart ner hela mitt rum. Har träffat läkaren idag och lämnade ett brev eftersom jag har så svårt att prata om äckelfrågor. Det slutade med att hon ska be om att jag får träffa gynekologen som undersökte mig, så att jag får en sista chans att få hjälp med mina besvär. Jag sa att jag vill ha en "second opinion" men hon sa att jag inte får det. Och det är ju hon som skriver remiss, så utan henne ingen Kvinnoklinik, sövning, undersökning...

Känner att det här är samma "hotelser" som när jag skulle pre-op bedömas, och det känns förjävligt.

Och hur i helvete kan något räknas som "kosmetiskt" när det är så handikappande att man inte kan ha jeans eller andra tighta byxor på sig, eller cykla, utan att få skavsår som värker och gör ont i flera dagar??? 

Nu är det helg och det är bara total skitpersonal hela jävla helgen. Och de har dessutom dragit in på min Stesolid from imorgon lördag. Är inte säkert att jag får Stilnoct längre heller. Vet snart inte varför jag ens ska försöka.

Men jag ska försöka få prata med min läkare på måndag om det här med medicinerna, för jag behöver göra ett uppehåll med Stesolid för att hålla efter toleransutvecklingen. Och Stilnoct är ju inte helt ofarligt heller, utan är också vanebildande. Men det är väl själva FAN att de ska dra in ALLT under helgen!? Jag har ju ingen chans att prata med min läkare om det här!

Har varit duktig och ringt föräldrarna. Eller snarare mamma. Har inte hört av mig på en vecka, för jag har inte orkat. Och jag orkar fan inte nu heller, men jag var tvungen. Mamma hade mailat. Och hon är så ensam.

Vill bara skrika rakt ut, köra en gaffel genom låret och ta en överdos och somna in för gott.

Denna dag har varit ren tortyr från början till slut. Läkaren svarade inte på något av mina mail, utan dök bara upp helt plötsligt. Jag var helt förtvivlad och till slut gav hon upp och hämtade remissvaret. Allt "såg" normalt ut.

Gynekologen tog inga prover och har inte ens kommenterat någonting. jag fattar att alla ser olika ut, men om jag går och undersöker mitt ansikte så förväntar jag mig mer än ett utlåtande i stil med "normalt utseende" - man har olika ögonfärg, ansiktsform, läppar, näsa, osv. Och jag VET att jag har en onormalitet på den högra sidan på inre blygdläppen. Jag kan för i helvete inte cykla eller gå i jeans eller andra byxor utan att få ONT! Och varje gång jag rör på mig, går på toa eller vad som helst så KÄNNER jag av det, och jag påminns ständigt om min förövare.

Och min kära läkare kallar problemet KOSMETISKT.

Har bestämt mig för att tala med henne och begära att hon skriver remiss igen för en "second opinion", och så ska jag prata med gynekologen både före och efter - tillsammans med AJ, inte ensam - och själv försöka prata för mig. Slempropparna kan inte bara försvinna sådär efter att jag börjat med Cymbalta, utan i så fall måste det BERO på någonting. Hormoner eller vad fan som helst. Cymbalta kan ju ha effekt på PMS och PMDD, så något kan den väl påverka. Men ska jag då äta Cymbalta i resten av mitt liv???

Ssk K har nog gått hem. Tror han hade H-tur idag. Jag behövde en kram, men nu får jag ingen. Ssk P jobbar inatt, men han vill inte krama mig. Han tror väl att jag är kär i honom eller nåt. Men han får mig bara att känna mig trygg och tröstad. En del av den manliga personalen är bara så trygg och det är så skönt - och läkande. För jag vet att om jag skulle tuppa av  i duschen och någon av de männen skulle hitta mig, så skulle de ALDRIG göra mig illa eller ens tänka någon sexuell tanke eller att "jag är man, hon är kvinna".

Idag har jag blivit sövd och undersökt. Det sa bara poff så sov jag och poff  så vaknade jag. Premedicineringen fungerade inte alls, trots att jag fick maxdos. AJ berättade att mitt blodtryck hade varit typ 68/36, så då hade hon blivit lite nervös. Men nu har plötsligt kontraktet ändrats, för AJ tänker inte berätta resultatet, utan det ska min läkare göra. Aldrig i helvete. Jag är lovad det kirurgiska ingreppet så det måste bli minst en gång till.

AJ skrev dessutom upp sig på tavlan och gick på kurs på eftermiddagen, så hennes löfte att vara hos mig OCH berätta resultat var ren bullshit. Visst, hon har gjort mer än vad hon behöver göra, men hon har ändå svikit mig.

Det sved som eld när jag vaknade. Kändes som efter övergreppen. Blev jätteledsen, men bet ihop. Sen tillbaka till avdelningen, och all tillsyn är borttagen. Som att allt hängde på att "bocka av" gynundersökningen. Vad som händer sedan och hur jag klarar av det här det struntar de i. Narkosläkaren är den enda som har pratat om "efter undersökningen" och "bearbetning".

Känner mig sviken och skändad. Kränkt. Inte av anestesin eller gyn, utan av min läkare och AJ - och hela psykiatrin. Jag håller på att försöka bli av med min förövare som förföljt mig i 20 år, och de tror att det bara är att bocka av en jävla undersökning och resultat eller hur jag mår spelar ingen roll. Det ser de bara som en pyttesak.

Jag har följt allt till punkt och pricka i vårt kontrakt. Men nu, när jag gjort allt som sstod i min makt, så sviker min läkare mig - på punkter som hon själv styr över. Det vore en annan sak om anestesin eller kvinnokliniken inte hade kunnat fixa allt, men nu hänger det på henne. Dessutom blir jag självklart skiträdd att hon också ska ta tillbaka löftet om ingreppet. Drar hon tillbaka en sak kan hon ändra en annan.

Och jag har inget stöd. Varken medicinskt eller konkret. Inatt får jag sova med min dörr öppen - för jag behövde ju bara tillsyn och stöd FRAM till undersökningen. Efteråt får jag klara mig själv.

Det går bara runt i huvudet. Tror aldrig jag har velat dö såhär mycket som jag vill det nu. Vill hugga en penna i låret åtminstone. Har ju fått utskällning av häxan surtant idag också, så nu får jag inte uttrycka mig i skrift till enskilda personer längre. Hon är avundsjuk på att hon inte får veta allt först eller ens får veta allt. Dessutom har hon ett farligt stort kontrollbehov och ska dra in mig i ALLT och veta ALLT. Och när jag talade om att jag har ett nära samarbete med AJ och min läkare och att långt från allt står i journalen så flippade hon ur. Det var droppen för henne och då kom hon på sin fantastiska regel med brev- och lapp-förbud. Efter det har jag talat med AP om det och sagt att om jag får skadeimpulser och inte kan TALA om det utan behöver skriva, men inte får - så kommer jag att skada mig.

Alla i personalen säger att jag ska skita i att lyssna på vad hon säger, men hur jävla lätt är det då??? Och ska det vara så???

Nu har jag snart haft skärpt extravak i ett dygn. De vägrar släppa på något förrän jag pratar med en manlig läkare och kan hålla mig lugn, inte gråta och berätta om övergreppen och gynundersökningen imorgon. Så det kommer inte att hända. Jag måste ställa in allt. Och då är mitt liv slut.

Jag hade ULTIMATA förutsättningar, men pga att jag bad om hjälp så har de förstört allt. Summa summarum; JAG har förstört allt.