Jag vill dö. Jag vill verkligen det. Varför kämpa vidare när allt ändå går åt helvete.

Jag vet att jag har PMS. Och förmodligen PMDD, eftersom det är så "allvarlig PMS". Men vad fan hjälper det när det ständigt är så en gång varje månad. En period varje månad vill jag bara dö. Jag vill skära upp alla ådror som ryms i min kropp. Stycka min kropp, bit för bit, tills inget finns kvar. Jag vill utplåna hela min existens. Jag hatar. Jag hatar mig själv, jag hatar att jag inte kan få andra att förstå för det betyder att jag misslyckats att förklara.

Ska träffa terapeuten kl 10 och läkaren ev vid 11:30. Vad ska jag säga. Varför. Som om det spelade någon roll eller överhuvudtaget påverkade min situation. Tänkte försöka sova hemma natten mellan tisdag och onsdag, men jag lär knappast få det när jag är självmordsbenägen. Och får jag det så är det väl bara ytterligare "ett tecken" på att jag bara hittar på allt och ljuger. Som att servera min läkare "bevis" för hennes teorier på silverfat. Jag gör inget annat än att fundera på hur det jag säger KAN tolkas av henne. Hon tror mig inte - jag vet det - så allt går hela tiden ut på att bara säga, göra och visa saker som inte går att misstolkas. Men egentligen tror jag att det kvittar, för hon har bestämt sig. Hon kan inte se att vi är på rätt väg. Hon kan inte se hur stora framsteg jag gjort. Det enda hon ser är tomma papper från en neuropsykiatrisk utredning, en massa tankar och tron att jag är helt störd i huvudet - bokstavligt talat.

MH har varit bakjour i helgen. Hon är så fantastisk att det värker i hjärtat när jag bara tänker på henne. Hon skulle aldrig hänga upp sig på sådana här saker. Det är hon alldeles för organiserad och målinriktad för att göra. Hon är bestämd och säkert hård, men skulle se "moment 22" när det uppstod. Det är så synd att hon inte har tid att ta sig an en patient till att vara PAL åt.

AJ ska jobba idag. Nu. Men jag har inte sett eller hört henne. Är så ledsen så jag... jag vet inte vad... ord saknas. Och Stefans humör vacklar alltmer ju längre tiden går. Imorgon är det medicindags igen "om han inte sköter sig", och det kan man väl knappast anse att han gjort eftersom han är aggressiv att han slagit sönder ett trädgårdsbord och en soptunna här utanför - för att han var missnöjd med att få en stödperson (enligt LPT) som inte ville skjutsa runt honom i sin bil och bjuda på fika. Han har ju gett sig på mig också. Och en annan patient. Han skriker, suckar, gnäller och klagar på allt och alla, och vräker ur sig allt från personliga dödshot till att spränga uttagsautomaten. "Jag gör som jag vill, det har jag alltid gjort". "Det ska bli som jag vill, för det är jag som bestämmer". "Jag ska bli polis och då kan man göra vad fan som helst".

Han irriterar mig så till den grad att jag kokar av ilska och det ryker ur öronen på mig. Men jag vet att han inte förstår. Jag vet att man måste ha tålamod. Så jag bara sväljer. Sväljer, sväljer, sväljer. Flera i personalen har sagt att jag har ett enormt tålamod som inte har exploderat fastän att jag snart har varit här i 3 månader. Kanske är det så, eller så vänder jag det helt enkelt inåt istället och exploderar på mig själv - som vanligt.

Föräldrarna har varit i fjällen över helgen. Ordnat till uthyrningen. De frågar mig hela tiden om när jag ska fara och hälsa på dem. Får bara mer och mer panik. Den 15 maj avgörs hela mitt liv. Få hjälp eller ej. Utan hjälpen tar jag livet av mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...