Igår ställde jag in läkartiden och for på shoppingrunda istället. Hade någon sorts hallucination om att jag skulle hitta lite kläder som passar min numera runda fläsk-kropp - men icke. Köpte ett par obekväma slip-in sandaler för 120kr som jag absolut inte behöver, en rödrutig klänning på KappAhl (http://www.kappahl.com/ProductImages/KAW_124859_F_2.jpg) som jag måste minska i bystomfång för att kunna ha, och 3 toppar på Myrorna... Och så köpte jag bröd, godis... och en grillhink... Så nu äger jag en grill i alla fall! På vägen hem sprang jag in på Clas Ohlson och köpte en passepartout och en ram, för jag ska göra en akvarellmålning till AJ som hjälper mig så mycket. Hon har bytit arbetsdag så att hon jobbar på fredag då vi ska till Kvinnokliniken. Min terapeut har inte fått tag i läkaren där som det var överenskommet, så det känns jättejobbigt. Hur ska jag bli trodd nu när inte ens min egen läkare tror på det jag säger.

Är förkyld. Misstänkte det igår för jag tyckte att jag lät konstig. Vaknade inatt och kunde inte andas genom näsan. Gick upp vid 7-tiden. E var redan vaken. Det är hon och jag som är uppe först - alltid. Och imorse var vi helt slut båda två. Vi asgarvade åt allt utan att ens veta vad vi skrattade åt.

För övrigt har jag vilat/sovit... ätit upp all godis......... beställt kläder från H&M som förhoppningsvis ska passa min fettvalkiga kropp.... och ikväll mailade jag komvux om uska-utbildning.....

Folk säger åt mig att jag ska undvika psykiatrin, men jag rår inte för att det är mitt drömjobb. Visst förstår jag vad de menar och vilka "fällor" de vill skydda mig ifrån, men ska jag inte kunna ägna mig åt det jag vill bara pga min bakgrund. Ska han få förstöra det också. Han har tagit så stor del av mitt liv, så ska jag inte ha rätten att ta tillbaka resten och göra det jag vill.

Saknar A och T. Saknar min lägenhet med MINA möbler, MINA saker. Saknar att få rå om sig själv.