Jag har väntat i två jävla år på att få hjälp och stöd att göra det här på gyn. Men ingen bryr sig nu när allt rasar samman. Jag har talat om vad jag behöver, hur, när och varför. De svarade ok. Men nu mitt i allt drar de tillbaka det de lovat. Så här sitter jag. Inlåst. Utan hopp.

Försökte prata med ssk N om det här, men vi är inte på samma våglängd. Kanske är det en kulturell skillnad eller så tar hon helt enkelt lättare på det här för att hon fött flera barn. För henne är det bara att köra på. Hon pratar bara om att ta ett steg i taget. Jag svarar med att det är det jag gör, men det går inte att ta något mer steg när vården själv sågar sönder trappen jag klättrar uppför. Jag når aldrig målet då.

Men nu är det redan bestämt att AJ inte kommer imorgon, för hon kommer på tisdag istället för att kunna följa med mig på den tänkta undersökningen. Hon sa inte ens hejdå till mig.

Har varit en fruktansvärd dag idag. Vill bara ge upp och gå hem. För gott.