Igår var jag hemma hos A och T en sväng innan mitt PO kom och hämtade upp mig. Hade blivit helt genomförkyld så jag var lite hängig.

Och idag var dagen D. Stoppade mig full med lugnande, men det hjälpte inte. AJ följde med mig till Kvinnokliniken. Höll på att dö innan vi gick dit, när vi gick dit, när vi satt där och väntade, när vi var där...

Träffade en läkare. Försökte prata och berätta så mycket jag kunde själv. AJ tyckte att jag klarade det riktigt bra. Hon höll om mig hårt, hårt. Ska göra en hormonutredning, så jag lämnade blodprov. Men när det gällde det andra - skavandet - så sa hon att man helst inte vill operera, utan man kan smörja in sig med vaselin och ha en mjuk binda. Aldrig i helvete att jag ska pilla på mig själv och kleta in mig och gå med blöja varenda jävla dag i resten av mitt liv. Jag sa att jag förstår att hon inte kan fatta något beslut kring operation utan att bilda sig en egen uppfattning, och det höll hon med om. Men from mitten av nästa vecka ska hon vara sjukskriven i en månad. Så det hinns inte med att ordna narkos tills dess. Vilket innebär att jag har 3 alternativ: 1) att byta gynläkare för tredje gången, 2) att vänta tills hon kommer tillbaka, och 3) att göra undersökningen utan narkos. Efter mycket funderande och bollande med AJ, och söndergråtna ögon bestämde vi att det blir alternativ nr 3 - förutsatt att jag får ORDENTLIG pre-medicinering och lokalbedövning. Jag tror inte att jag kommer klara det ändå, för pre-medicineringen tog inte ett skit förra gången. De på operation trodde inte ens att jag fått något alls.

N har jobbat ikväll och hon kom naturligtvis och pratade med mig om det här. Hon har alltid tyckt att jag ska genomgå undersökningen utan narkos eller nåt, så hon är "eld och lågor". Bara det gör att jag INTE VILL göra det. Bara för att hon har fött många barn och tycker att ett underliv är som vilken annan kroppsdel som helst. Det får mig att MÅ ILLA. Det må vara vardagsmat för sådana som hon och många, kanske massa andra, men INTE FÖR MIG.

Oavsett så kommer det med 99,9% säkerhet inte att bli operation innan i höst och då är AJ och avdelningen borta, så då är det omöjligt att genomföra. AJ sa idag att B kan följa med mig istället, men det är inte samma sak. Jag kan göra saker som jag egentligen inte kan när AJ är vid min sida. Men nu förlorar jag henne. För alltid.

Jag är död. Är bara ett tomt skal kvar. Den sista strimman hopp övergav mig när gynekologen sa att hon ska vara borta och att jag i så fall får byta - igen.