Jaha, så har jag då haft mitt frispel från 3 månaders inläggning. AJ jobbade inte idag och traditionsenligt flippade jag ur totalt. Fick reda på att de tänkt ge mig samma pre-medicinering nu som vid sövningen, och den hade INGEN effekt. Så hur skulle jag då klara att vara vaken vid den här gyn-undersökningen och utan effekt av pre-medicineringen igen.

Har gråtit och skrikit så att jag tappat rösten, ögonen är helt igensvullna, har snorat och svettats ner 3 ombyten kläder, har slagit knytnäven och fotleden i betongväggen så de kommer vara blå imorgon.. osv...

Till slut tog i alla fall två ssk hit jouren - en ung tjej som hette Hanna. Jag var hysterisk när hon kom hit så jag sa bara nej till allt och alla. Bad till slut att få prata med henne en gång till, och då var det bara hon och jag. Då gick det bättre. Jag var mer samlad och förklarade hur saker ligger till och varför det är som det är. Jag vet inte om hon trodde mig, men hon lyssnade i alla fall.

Summa summarum blev att vi ställer in allt imorgon, och skjuter på operationsbedömningen tills vidare. Istället ska Hanna hjälpa mig att kolla upp hur lång väntetiden är för provtagning under narkos, och ta reda på vad man kan ge som premedicinering istället för Midazolam som inte hjälpte ett dugg. AJ kommer kanske bli förbannad på mig, men då får jag ta det. Det bästa vore kanske om jag gick dit imorgon i alla fall och bara såg mig runt i undersökningsrummet.