Igår orkade jag inte gå hem, men jag tog en promenad i alla fall. Köpte bananer och kexchoklad, och på vägen tillbaka köpte jag en glass i sjukhuskiosken. Efter ett tag hetsåt jag all kexchoklad så jag mådde illa. Kenneth har jobbat natt inatt igen. Han betedde sig så illa att jag inte kunde hålla tyst. Sa till honom att vi alla är vuxna och borde kunna tilltala varandra som vuxna också. Men han har inget hyfs eller fason i sig, utan han bemöter patienter - alla patienter - sämre än boskap. Och det värsta är att Cymbaltan gör så att jag inte suger åt mig all skit direkt, utan jag funderar på mitt beteende och om jag verkligen gjort fel. Och när jag då inser att jag inte förtjänat att bli utskälld, men ändå blir det "av bara farten" så reagerar jag. Och igår hade jag bara fått nog. Så därför konfronterade jag honom. Han skrek åt mig, men till slut vände han sig bara bort. Efter det var jag så upprörd att jag var tvungen att be om en Stesolid. Medan jag stod och väntade på den så står han och pratar illa om mig med B som också jobbar natt. Dörren in till köket var öppen så jag hörde allt han sa. "Vaddå inte säga hej, de säger ju aldrig hej till mig så varför ska jag säga hej till någon ".