Nu är han redan lös igen. Han frågar om allt är som vanligt igen. Personalen svarar ja. Han är så gott som död, för E har grova kriminella kontakter och har pratat om att be dem "plocka honom" om han inte hamnar i isoleringen eller flyttas till rättspsyk.

Stefan, en 36-årig stor man, golvade just E, en 21 årig liten tjej - två gånger om. Först gav han henne en rak höger och när hon kommit på fötter så spottade hon på honom och skulle gå därifrån och då knuffade/slog han henne igen så att hon föll handlöst till golvet en andra gång.

Jag fattar inte varför inte personalen ingrep direkt. Då hade hon inte blivit nerslagen en andra gång.

Jag tittade till E efter att han golvat henne första gången och försökte sen hämta mer personal. Sen spottade hon på honom och skulle gå därifrån och då flög han på henne bakifrån. Visst har hon provocerat honom, men hon har inte ens rört honom. Och han är dubbelt så stor som hon. Han har hotat både mig, andra patienter och personal. De har fått larma flera gånger och han har blivit bältad en gång, men de har aldrig haft strama regler för honom utan låtit honom hållas.

Jag tycker synd om honom, i alla fall på ett sätt. Men man kan ändå inte bete sig hur som helst mot vem som helst.

Somnade kanske vid midnatt. Vaknade runt kl 4. Tänker, tänker, tänker. Lider. Ska mitt liv sluta den sista juli? Är det så? I så fall vill jag bara göra slut på det så fort som möjligt. P jobbar natt nu. Pratat med honom. Haft ett "moget" samtal. Om livet. Han är ett år äldre och mogen för sin ålder, så vi är nog "i fas" med varandra på något sätt. Har inget direkt gemensamt, men har lätt att prata med varandra ändå. Vi litar på varandra. Trots att jag bara är ett psykfall.

Han tror inte att avdelningen försvinner redan i höst - som så många andra. Utan han tror att det är mer sannolikt att det blir januari -10. Men ingen vet säkert. Personal kommer sluta. Och jag tror inte att de får ihop tillräckligt många, med rätt kompetens och inriktning, på bara några månader. Och de som vill jobba med psykiskt sjuka utan missbruk - har de ingen uppsägningstid alls eller. Jag förstår ingenting.

Är öm i hela kroppen av alla spänningar och sömnbrist. Jag längtar hem. Hem. Men jag kan inte gå hem nu. Jag måste göra färdigt det här först. Annars skriver de under min dödsattest när de skriver ut mig.