Mår piss. Har i alla fall börjat med Alli idag och hoppas att det ska ge resultat. Har redan gått upp 1kg efter att ha höjt dosen från 30 till 60mg i 3 dagar. Och ändå har jag ätit mellan 200 och 500 kalorier per dag, och cyklat en mil på motionscykeln. Men biverkningen går inte att påverka. Fungerar det inte med Alli så vet jag inte vad jag gör. Då dör jag. Och läkarjäveln har inte hört av sig heller, trots att hon skrev att hon skulle få svar direkt. Jag har inget förtroende för henne, hon är kall som en isbit och så trångsynt och fyrkantig att hon till och med gör sig själv illa på sina vassa hörn och kanter. Alla säger "byt läkare". Men det finns ingen som vill ha med mig att göra. Inte sedan min fd internetvän förstörde allt så att min läkare lämnade mig vind för våg. Hade jag haft henne kvar idag så hade jag studerat vid det här laget. Men nu går bara tiden och jag försöker och försöker, men det räcker inte.

Så jag har beslutat idag att om de har ändrat så att man inte får hjälp med sina ärr av plastikkirurgen efter att man varit skadefri ett år, så kommer jag fortsätta skära mig. För får jag inte hjälp med ärren så kommer jag aldrig kunna arbeta inom vården och jag kommer aldrig mer kunna bada och aldrig vara tillsammans med en kille.

Och får jag inte hjälp av kvinnokliniken så har jag inget värt att leva för, för man ska inte behöva leva med smärta i hela sitt liv och bli handikappad och inte kunna röra på sig.

Så nu är det inte långt kvar tills jag får reda på något. Försöker ta det lugnt och tänka förnuftigt, men det är inte så lätt. Jag har ingen ork kvar. Och jag är så ensam.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...