var hos terapeuten idag

grät hela tiden

skrek, eller ja, var högljudd från början

men så gick botten ur mig och jag bara grät

berättade återigen om hur jag känner, tänker och gör

jag vill inte dö, men jag kommer göra det om inget händer

jag har ingen och ingenting

terapeuten hade fått tag i kvinnokliniken igår

men läkaren forskar och undervisar, så inget händer före dec

ännu ett nederlag

jag bröt ihop totalt

terapeuten försökte trösta

hon förstår mig och tycker inte att jag är fel eller ologisk

jag är bara så trött

trött på att sitta fast i den här svarta geggan

försökt nå mitt personliga ombud, men hon hör inte av sig

men jag har just nu bara "struts-ärenden"

dvs hon flippar ur när jag tar upp vissa saker och börjar helt enkelt om med något annat

jag måste lära mig att hålla käften

allt bara flimrar framför ansiktet

dag nr 3 som jag knappt ätit

dag nr 3 utan cymbalta

terapeuten var orolig för hur jag skulle ta mig hem

vinglade som om jag vore berusad

mår så jävla dåligt

jag är så äcklig så jag kan inte ens skriva det här

kan inte ens skriva det i min dagbok

jag plågar mig

torterar mig

vet att det är "normalt"

men inte för mig pga anledningen till att jag gör det

det är bara destruktivt, ger flashbacks och gör att jag blir ännu äckligare

det är bara att inse att jag är en barnahora

är, har varit, och alltid kommer att vara

kan inte andas

bara gråter