Direktlänk till inlägg 23 september 2009
Har verkligen bestämt mig för att skippa Cymbaltan nu. Och att "hårdbanta"; 268 kalorier har jag fått i mig idag, och då har jag cyklat fram och tillbaka till Willy's, det är väl ½ mil åt vardera håll. Sen har jag bara legat i soffan framför tvn och sett på film. Städat åt min lilla lillstrumpa också, men jag vet inte om hon direkt uppskattade det...
Fick ett mail från terapeuten runt lunch. Hon skrev att hon inte kunde svara på något mail för att hon hade utbildning på eftermiddagen. Mitt PO är på PO-träff för hela länet, så jag har ingen. Men jag måste ju börja inse att livet är såhär. Ensam, ensam, ensam. Såg en film på femman, "Systrar i jeans", och jag kan verkligen inte förstå hur människor törs öppna sig för varandra så. Jag grät och bytte kanal lite då och då. Vetskapen om hur mitt liv ser ut att bli, oavsett om mirakel inträffar, är en outhärdlig sorg. Bara det får mig att vilja ta mitt liv.
Det är bara i sagor som slutet är lyckligt, och mitt liv är ingen saga. Ingen familj, ingen chans att skapa en egen familj, inga vänner. Spelar ingen roll egentligen. Jag förstör allt och alla omkring mig. Det gör ingen skillnad att terapeuten, personalen på avd osv säger att det inte är mitt fel, utan att det det bara är "olyckligt" att allt ska drabba mig. Men ärligt talat, hur stor chans är det att just jag drabbas av all olycka. Hur mycket mer behövs för att "olycklig" ska bli "misslyckad".
Imorgon måste jag röja lite, men jag har ingen energi. Ingen vilja heller. Allt går på autopilot - tills reservbränslet tar slut.
Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...
Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...
Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...
väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...
allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad ska på samtal idag har inge...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 | 6 |
||||
7 |
8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 |
|||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 |
30 | |||||||
|