Med hot om att anmäla kvinnokliniken, vilket jag skulle ha gjort och ev kommer att göra, så har nu min terapeut fått ett mail från läkaren. Hon kommer EV skriva remiss till annan klinik inom landstinget för att jag ska få hjälp. Blir det inte av eller om något blir fel, så skickar jag alla anmälningar. Ingen ska behöva leva såhär. Ingen.

Hoppet gnager hål på mig, i mig. För jag förstår att jag inte kommer anses vara värd hjälp. Jag anser inte att jag är det heller, så jag klandrar dem inte. Men det hindrar mig inte från att bli förbannad och besviken.

Jag tror inte gud, men snälla någon, låt det här gå vägen *gråter*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...