Träffade min ängel kl 10. Hade med mig julklapparna åt henne. Så fort jag kom in i rummet såg jag världens största korg med diverse godsaker och ett paket. Det luktade glögg, pepparkakor och lussekatter som hon hade med sig. Fikade och det kändes riktigt mysigt. Lite skillnad från att bli utskriven från psyk-iva, vara hemma en dag och sedan fara till föräldrarna...

Pratade om allt möjligt; från olika glöggsorter till att politiken styr vilken behandling som det ska satsas på inom psykiatrin. Hade kopierat artiklar till henne ur Revansch, bl.a "Kast med liten patient..." och en debattartikel om vad som händer med psykoterapin. Efter att ha lirkat i veckor så berättade hon till slut på vilket sätt som hennes föräldrar är sjuka... de har båda cancer... Gjorde fruktansvärt ont i hjärtat när hon berättade det... samtidigt som hon försökte säga att det är få förunnat att ha kvar sina föräldrar såhär länge och att det akuta skedet nu i alla fall är över. Men ändå. Ville resa mig och gå fram och krama henne, men vågade inte för att hon säkert skulle tro att hon sagt för mycket och dragit in mig i sitt privatliv. Hon förstår inte att jag vill veta - för att jag måste få bry mig. Var säkert där till halv tolv... skämdes när jag kom hem och såg det. Hon har ju andra patienter och åtaganden.

Nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli 15. Då kommer mitt PO och så ska vi fara och handla matsäck till resan på söndag. Jippi... Men det är -19 grader ute så det är inte så kul att gå en lång väg fram och tillbaka.

Är jätteledsen........ vill inte lämna terapeuten...... vill inte fara....

.......ser på Sjukhuset i TV8.............. narkos........... jag tyckte om narkosen........ så skönt att jag lämnade över mig själv till AJ....... och jag visste att hon "tog över"............ lite konstigt i armen och sedan pang så sov jag....... och pang så var jag vaken igen...... märkte aldrig något EKG eller så....... hade dropp.... men jag visste ju att de skulle sätta nål.......... och eftersom mitt blodtryck rasade så förstår jag att de körde på droppet i full speed........... hade ju haft extravak och inte ätit eller druckit pga det heller......... minns att blodtrycket togs automatiskt......... och ssk:orna var enligt mig onödigt uppvarvade...... trodde att jag skulle vara trött eller yr eller inte kunna dricka....... de bara log när jag sa att jag skulle kunna gå tillbaka till avdelningen själv...... men jag vet att jag skulle ha kunnat det........... hade kunnat gå dit också... trots maximal premedicinering...... himlade med ögonen när de skickade med en rubensblåsa när jag for till op............ kände absolut ingenting av midazolamet.........

.........men nu är det borta.. en tid förliden........ får väl se om inte plastiken säger nej till att hjälpa mig med ärren....... för då blir det fan i mig ingen lokalbedövning utan då får de söva mig........... annars kommer jag slå ner någon............................. men jag tror inte att de bryr sig om något kosmetiskt när jag inte ens kan få hjälp med somatiska problem som gör mig fysiskt handikappad............ och..... om plastiken säger nej......... så tänker jag börja skära mig igen........... för då har jag inget......... inget att hoppas på....................