Klippte mig. Hon är så fruktansvärt snäll, frisören. Ger komplimanger och uppmuntrar hela tiden. Berättade lite ytligt om hur jag haft det - att det kändes som en nystart när jag klippte mig förra gången, att jag skaffat mig nya glasögon, osv. Hon säger... att jag är söt som en docka... och att jag är jättefin... och inte har trasigt hår alls... och att jag ska låta håret vara blont som det är för det är fint precis som det är. Hon önskade mig god jul och sa att vi ses nästa år. Frågade lite om hennes semester, önskade henne detsamma och sa tusen tack. Precis när jag skulle öppna dörren och gå så kom hon småspringande mot mig och sa att "jag måste få ge dig en liten julkram". Fick svälja hårt för att inte börja gråta. En massa komplimanger och så en kram från en så vänlig själ. Gick hem och ringde terapeuten direkt, för jag klarar inte av att hantera sådana saker. Det blir för mycket. Det gläntar lite på dörren så att avsaknaden av tröst och värme som jag haft i hela livet sipprar fram. Och det känns som att jag ska drunkna eller dö av själslig smärta. "Bra-ont" som jag brukar beskriva det för terapeuten.

Måste röja upp här. Ser förjävligt ut.

Har ägnat resten av dagen åt att söka begagnade vinterridstövlar, men allt är så dyrt, och jag vet ju inte ens om det blir något av.

Tror inte att min fd kursare vill gå på julmarknad med mig. Frågade henne på msn igår, men hon svarade inte. Skrev att hon skulle dit och sedan ner på stan. Svarade att jag kan följa med henne för det vore trevligt med sällskap. Inget svar. Till saken hör att jag berättat för henne att jag har svårt att gå längre sträckor, så hon kanske på ett fint sätt försöker tala om att hon inte vill träffa mig. Vad vet jag.

Blir så jävla ledsen, för jag har berättat för henne, hon vet, hon säger att hon förstår och att det inte ändrar något. Men man kan fan inte lita på någon, säga något till någon, för alla lämnar mig bara. Sparkar mig till marken och går.

Funderar på att byta PO eller avsäga mig deras tjänster helt och hållet. Mitt PO hade ett mail att svara på i måndags, men hon svarade varken då eller igår. Idag är hon ledig. Hon gör aldrig det hon säger att hon ska göra - förutom att fara och handla om "råkar ha en lucka". Planerade in en tid med henne 2 mån i förväg en gång, men dagen före när jag påminde henne så hade hon ändrat den för att hon inte förstod vad hon skrivit i sin agenda, så hon hade bokat in något annat på min tid. Jag förstår henne inte direkt heller, eller hur hon kan ha det arbete hon har när hon inte utför de uppgifter som ingår. Har försökt prata med henne om det, men hon svarar inte, säger ingenting. Är det mig det är fel på när hon frågar om hur jag mår, jag berättar, börjar gråta, och så avbyter hon mig och börjar skämta och prata om annat. Fortsätter jag och försöker hålla tråden på det jag börjat berätta så sitter hon bara tyst. Till slut ger jag upp och blir tyst, kväver alla känslor och försöker att bara stå ut. Då skojar och skrattar hon. Och där sitter jag och ler när jag helst av allt bara vill resa mig upp och vråla rakt ut "vad i helvete håller du på med, vad vill du att jag ska göra".

Ska klippa mig om en timme. Är så nervs att jag mår illa. Får inte kräkas. Inte kräkas, inte kräkas, inte kräkas.

Terapeuten är i alla fall på jobbet idag. Hon påstod att hon varit på konferens igår eftermiddag och att det var fel på mailen - igen.

Inte hört ett pip från kvinnokliniken. Terapeuten har inte mailat något om det heller, så antingen är det dåliga nyheter eller så vägrar de ens föra en diskussion om mina problem.

Ska börja göra mig iordning *skakar*. Smink på för att se så "normal ut som möjligt".  Snälla, säg inte att jag börjar gråta hos frisören. Då skäms jag ihjäl.