Hon sa JA!!!! Läkaren på plastiken sa JA!!

Hon kan inte ta bort alla ärren på min arm, men det förstod jag redan från början. Men hon ska göra sitt bästa, och om det blir ett bra resultat så blir det ev 2ggr för att få bort precis så mycket som bara går.

När jag tog upp ärren på låren sa hon blankt nej, för de får egentligen inte göra något som inte är i ansiktet. Jag blev helt förkrossad. Hon frågade och försökte hitta någon annan anledning så att hon skulle kunna hjälpa mig. Om det skaver eller om det hindrar mig fysiskt på annat sätt i min vardag. Jag bara grät och sa att det gör det inte. Men när jag berättade att jag skurit av en stor åder så ville hon ändå titta. Och hon sa inte nej. Inte ja, men heller inte nej. Och hon vill vänta och ta en sak i taget, och det är ju helt ok för mig.

Kruxet är att det måste bli under lokalbedövning, och det skrämmer skiten ur mig. Men hon var så empatisk, snäll och lugn att... det kanske går.... Och sen är det bara att hoppas på att hon kan hjälpa mig med låren också.

Det är lång väntetid, men det gör inget, jag förstår ju att andra akuta fall måste gå före. Och det tar ju tid att läka, men det förstår jag ju också. Och jag har ingen brådska. Hon sa flera gånger varnande att många inte blir nöjda, även om de sagt att det inte spelar någon roll precis som jag när jag satt där. Jag svarade henne att alla lösningar som inte involverar att jag häller kokande olja på mig för att få det att se ut som något annat, känns bra. Och jag förväntar mig verkligen inget underverk.

Köpte en kycklingrulle på vägen hem för att fira. Vill vråla rakt ut. Men det finns ingen att vråla för. Finns ingen att dela lyckan med. Och det gör så ont att veta det att mitt hjärta brister.

Hann tänka tanken på att ringa "Tea"... men.. jag vill inte störa henne. Jag vet att hon har fullt upp med sitt, och eftersom vi aldrig pratat i telefon så skulle det nog vara konstigt om jag helt plötsligt ringde.

Nu är det "bara" att vänta och se. Hoppas och arbeta för att det ska fungera.

 

jossan

19 januari 2010 16:44

jag delar gärna din lycka... ! bra kämpat och äntligen medgång!

 

Tonårsmamma

21 januari 2010 20:59

Oj, detta gjorde mig glad!

Grattis!

http://gladjeochsorg.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...