Kom hem från stallet för en stund sedan. Saknar ord. Tårarna bara rinner längs kinderna. Var så jävla nervös när vi kom dit, och mitt PO gör som vanligt bara allt värre. Satt och pratade en stund först, det var det jobbigaste. Vad som är "mål", "mening", osv. Jag vet ju inte ens vad ridterapi är, så jag kunde inte svara utan pratade bara lite löst.

Sen gick vi ut till hästarna. Hon sa att jag skulle hämta en häst och ta med den in till stallet. Tänkte herregud, jag vet ju inte alls hur man gör. Var helt skakis, men hon berättade för mig hur jag skulle trä på grimman och var grimskaftet skulle sitta. Sen fick jag leda killen in till stallet från hagen. Han passade på att ta några små "fikapauser" på vägen dit och tyckte nog att det var en fjantig människa som stod och drog lite försiktigt...   

Så in i stallet och sätta fast, fram med ryktgrejor, rykta killen och fixa man och svans. Fick en puss på örat och huvudet lutat mot min axel... och det tog jag som ett godkännande...   

Sedan frågade hon om jag ville kratsa hovarna. Jag har ju ingen aning om hur, så jag sa ja, men att hon ville att hon skulle visa. Hon tog ena sidan och så var det min tur på andra sidan. Var så rädd att jag skulle skada honom. Göra honom halt eller liknande... Jag lyfte väl inte upp den bakre hoven så långt som var "ergonomiskt"... men jag var så rädd att jag typ skulle bryta benet av honom...

Ut med honom i hagen och så fick jag hjälpa till att mata dem - eller ja, bära några högar ensilage och slänga ut i högar i hagen. Hästarna blev lite vilda av glädje, eller ja, jag skulle säga att de blev glada, men mitt PO som stod utanför hagen sa att "de blev helt vilda!"... 

Jag var jätteskakis i början. Kunde nästan inte hålla i ryktborsten... men hästar är ju så underbara på det sättet att man BLIR lugn. Kände hur pulsen sjönk och hur jag slappnade av. Blev helt slut när spänningarna i kroppen började lätta - som vanligt. Kunde inte låta bli att sluta upp att rykta och bara stå där, tätt intill, känna doften och värmen... och en varm och len mule mot mitt ansikte... och hans huvud som vilade lite försiktigt på min axel... som om han försökte trösta mig... Var gråtfärdig - av lycka.

Känner mig stärkt... eller ja... kände mig stärkt då. Som en bättre människa... som att... jag får vara mig själv... och kunde vara mig själv... Har redan fallit tillbaka med min dåliga självbild... men det lär ju ta tid... lång tid innan resultatet blir varaktigt eftersom jag levt såhär i nästan 30 år.

Innan vi for hemåt så bestämde vi att jag ska komma dit 5 fredagar à 2 timmar. Och mitt PO ska skjutsa mig dit och hem, men hon behöver inte vara med. Trodde att det skulle kännas som ett jättesteg... men... saken är den att... jag tänkte inte ens på att hon stod där och var med... Det var bara jag, hästen och ridterapeuten som berättade hur jag skulle göra. Jag blev som helt förtrollad av hästen och hela världen försvann. Och dessutom känns det onödigt om mitt PO skulle vara där och vara skiträdd i 2 timmar... Mitt PO -->   

Förstår inte att jag faktiskt har gjort det här. Men som ridterapeuten sa så... kanske jag inte lider av hästskräck direkt........ Jag har respekt för hästar för det är ju stora djur, men jag är inte rädd för dem. Förutom min gigantiska rädsla att jag ska göra dem illa på något sätt.

Jag kommer dö om jag måste sluta fara dit om 6 veckor. Idag var gratis, men nästa fredag börjar det. Då har jag 5 ggr. Men jag hoppas att jag får fortsatt ersättning. Annars får jag dra in på något så att jag har råd att betala själv.

Det här är det bästa jag gjort för mig själv. Någonsin.   

Och - hästar och stall luktar inte illa - det luktar gott, i alla fall för en lantlolla som jag är. Punkt.

 

jossan

22 januari 2010 16:51

YYYEEEEEEESSSS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag visste att du skulle älska det!! det finns en förståelse mellan djur och människa som inte kan beskrivas! Är sååå glad för din skull! Nu blev JAG varm i hela kroppen... ha ha... ha en bra kväll! kram

 

Micha

22 januari 2010 21:16

Underbart att läsa om första gången på ridterapin ! Hästar är verkligen fantastiska djur. Jag hoppas att du får möjligheten att fortsätta länge, länge, för det kan bara vara dig till glädje.

PS. Du har inte sagt något dumt alls, och har alltså inget att be om ursäkt för. Det är jag som inte orkat svara (inte bara dig, utan nästan alla).

Så är det ibland, inget att oroa dig för, vännen.

Kram !

http://pieceofcake.webblogg.se

 

Vikki

22 januari 2011 23:54

Hästar är min religion, det finns inga underbarare djur, och då älskar jag alla djur utom fästingar...

http://vickileh.bloggagratis.se

Maria

23 januari 2011 00:13

Jag också! Jag HATAR fästingar. De är äckliga små kryp som hakar sig fast på de mest konstiga ställen på oskyldiga människor (och djur) och suger blod och spyr...... *uäääk*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...