Mår så jävla dåligt så jag orkar inte med mig själv! Skulle göra vad som helst för att få skära mig igen! Vad som helst! Men gör jag det så får jag aldrig mer komma till plastiken för att få hjälp med ärren!

Jag är arg och ledsen. Förtvivlad. Känner mig så jävla värdelös så det finns inte ord för det! VARFÖR skulle någon bry sig om mig??? VARFÖR????? Jag förstör allt jag rör vid och resten blir förstört ändå! För att jag är så JÄVLA VÄRDELÖS!

Gick och tände ljus igår efter att jag kommit hem från stallet... vid det stora trädet dit min fd "vän" brukade gå..... för hennes kompis som tagit livet av sig på psykavd...... Hon sa att hon kände henne så väl och blablabla...... men vem är det som går dit nu....... Jag. Jag har satt upp en gravlykta... jag tänder ljus lite då och då... Inte bara för D som hängde sig i rummet intill mig... utan för J och alla de som psykiatrin har förstört.... och så småningom mig själv.......... för om det här helvetet ska fortsätta så kommer jag inte att leva länge till....

Ridt pratade om killens kusin som var med igår.... och jag hade ingen aning om vem som var vem eller hur de såg ut.... för jag gömde mig hos P......... med P........ När jag sitter på en häst eller är vid en häst, så skiter jag fullständigt i allt och alla...... Vem behöver en pojkvän om man har en häst????? Då har man någon som man kan dela både glädje och sorg med..... någon som tröstar.... lyssnar.... någon som man kan bli förbannad på.... och berömma......... Den kärleken är villkorslös och äkta... En häst kan inte låtsas.... retas... inte våldta... slå.... utan en häst lever här och nu... och är hästen arg så är hästen arg..... är den på bra humör så är den på bra humör.... Inga tveksamheter där inte. Man kan bli trampad av misstag - precis som en pojkvän kan såra en av misstag. Så hur ska man kunna bry sig över att hitta "sitt livs kärlek" när man redan har något som är lika värdefullt. Jag säger inte att jag är "kär" i en häst eller ska leva bara med hästar i resten av mitt liv. Jag säger bara att oavsett alla farliga saker som kan hända i umgänget med hästar, så fyller det ändå ett tomt svart hjärta. Och den kärlek man ger och får, är ärligare än all annan kärlek. Och om jag någonsin ska hitta någon att dela mitt liv med... så måste han klara av att jag ger och behöver få kärlek från en eller flera hästar. Och jag kan säga att när jag är bland hästar, så ser jag inget annat än hästarna. USA's president skulle gå obemärkt förbi när jag är med hästar.

Jag har i alla fall funderat på hur jag ska göra med en jobbig sak... för att inte förstöra för mig själv... och samtidigt skydda andra.... Och jag har en plan. Jag ska skriva och berätta för de ev blivande parterna så att de får veta, men inte förrän jag har mitt på "torra land".

Nu vill jag som sagt bara skära mig, men jag ska inte. Kanske. Nej, jag ska inte.

Fan också.

 

Unnamed

6 november 2010 10:52

Du verkar ha gjort det förut. Så det kanske inte spelar någon roll om jag säger attskära dig inte kommer hjälpa ett skit? Har själv varit där och förstört många delar av kroppen för att försöka få bort smärtan. Grejen är ju bara den att man kommer att få leva med de där jävla ärren, minnet av dem och minnena bakom dem tills det att man antingen tar bort dem eller... Ja, resten kan du ju gissa själv. Själv får jag inte ta bort mina längre och jag ångra verklingen att jag tog det där steget och gjorde det igen - även fast jag mår skit. Skyddet man får mot smärtan och sorgen är bara ett inbillat sådant och inte långvarigt.

Jag hoppas att du inte tar illa upp av det här. Jag vill bara väl och säger bara, är som sagt själv i positionen där jag inte får gå igenom plastik igen. Något jag kommer få leva med tills dess att jag antingen kan betala det själv eller slutar bry mig. Det sistnämnda är dock inte så sannolikt.

Ha det så bra, kram.

Maria

6 november 2010 20:05

Tack för dina ord - jag känner igen allt du skriver... tyvärr... Jag kommer inte skära mig igen, men jag tror aldrig att tanken på det.. kicken.. lättnaden.. kommer försvinna. Det är ett missbruk, man måste slåss mot det varje stund.
Jag trodde inte att jag skulle få plastikkirurgi, men jag fick och får det för min sönderskurna arm. Sen har läkaren "trixat" lite så jag ska få hjälp med mina "ärrmaskar" på låren om ungefär 1½ vecka. Det finns ju riktlinjer kring hur man ska göra och vad - men det är ju som sagt bara riktlinjer och inte regler eller lagar, och i mitt fall är det det som räddat mitt skinn, bokstavligt talat! Jag har turen att ha en bra läkare på plastiken som fattar beslut på individnivå - precis som alla läkare inom alla områden borde göra...

Känner verkligen med dig... jag kommer aldrig att få bort mina ärr heller....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...