tyst överallt............ tyst som i graven............ känner mig lika känslosam som en sten.................. ska trappa ut den här medicinen........... börja sänka dosen......... för jag måste "vara vid mina sinnen" om en vecka............ för det är veckan jag väntat på i hela mitt liv............

oavsett om det blir operation eller ej på kvinnokliniken.... så måste jag kunna känna lättnaden.... eller besvikelsen........... det fungerar inte annars.......

har min t's stöd........... och det känns bra............ eller ja.... "känns"...... jag förstår att det ska känns bra...........

känner mig helt avdomnad......... inkapslad............ behöver gråta.... men jag kan inte........... jävla skitmedicin.................... jag.... lägger nog ner den from imorgon.............. och ja, jag vet..... kroppen måste vänja sig så jag borde fortsätta............. men nästa vecka är mitt livs vecka......... och då måste jag kunna känna...... tänka.......... inte vara inkapslad................

vill skära mig..... inte för att jag mår dåligt egentligen..... eller ja, jag mår skit..... jag vet det........ men jag känner det inte............ så jag vill skära mig så att jag får känna någonting åtminstone..............

var samma visa med efexor........... jag kände ingenting....... och då skar jag mig............. och jag tänker inte hamna där igen.............

har hittat prickar på revbenen igen......... så nu är det väl ingen tvekan om att det är fluoxetinet som orsakar det...... men det går ju över, så jag överlever...... och det kliar inte och är så lite att det knappt syns......... ändå blir jag sur..........

ska till min t snart........... ångesten pyr ur hela mig........... jag vet att det är bra.......... men det är bara så jävla jobbigt..................

gick upp och gav kaninerna mat för ett tag sedan........... såg att astrid låg och sov djuuuuuupt...... så för att inte skrämma henne så pratade jag hela tiden.... medan jag drog upp rullgardinen.......... när jag vände mig om och skulle gå till henne så inser jag att hon inte vaknat förrän precis då... för hon blev så jävla rädd att hon trillade ner från sitt hus och ögonen var uppspärrade så att de nästan hängde utanför ögonhålan...................

det är bara att inse.......... när hon sover så SOVER hon verkligen............ hon lär väl känna sig trygg i alla fall, för annars skulle hon väl aldrig våga göra det..... inte "helt oskyddad"............. fast det är klart; hon tror ju att hon är mer en hund än en kanin............................

är skitkallt ute....... och helklart........ lite snö........ och frost............ blir väl broddar idag.....................

...............idag är det en vecka kvar..........................