skulle ha tränat ikväll........... men jag mår så jävla dåligt............ och mår illa dessutom........... har inte tränat på flera dagar!! inte sedan i onsdags!

har gått upp 0,3kg idag......... fy fan................. ätit en smörgås med stekt ägg...... och hetsåt 2 paket snabbnudlar..... och sen hällde jag i mig laxertabletter............

försökte ta det lugnt i helgen pga skav........ kan inte få en knöl nu......... då dör jag............ hade jag tränat hade jag säkert gått ner i vikt................

måste handla imorgon......... köper hälsofil......... det är bäst....... borde köpa några sorter "varma koppen" också........ för att variera.............

har grejat lite med lera ikväll........... men mesta delen av tiden har jag spenderat åt att försöka skriva och lägga in bilder så att jag kan ta med mig till kk.................... ......kanske därför som jag mår illa..............

har ångest så jag dör........ kan knappt andas............... sitter här och skakar....... fryser..... svettas..............

flashar blandas med det som komma skall............ och.... bilderna läkaren på gyn ville att jag skulle skriva ut........... två veckor kvar....... jag vet.. det är lång tid...... men.. jag måste göra medan jag kan............

.......mår illa..............

jävla köksmattan är inte torr efter att ha tvättat den igår och torkat den en del i torkskåpet......... så det är bara kaos här................ precis som inuti mig............ har hetsätit.... surprise............ och tagit laxertabletter........ ännu mer surprise...........................

är trött så att ögonen svider........... helt utmattad....... men jag orkar inte vila...........

...............vill skära mig så mycket att jag nästan kan känna hur rakbladet smeker min hud.....................

Var hos min t......... pratade mest om fredagen........ tror inte att någon av oss har fattat vad som hände egentligen................. Sen knackade läkaren på.... och jag följde med henne......... Skäms ihjäl... för vi drog över lååångt över tiden..... men.. det var inte mitt förslag att prata om mina (numera kallade) ätstörningar.............

Pratade om medicinhöjning..... Det blev lite snurrigt, men jag mailade henne så att det blev rätt till slut......... Pratade om premedicinering till plastiken....... och så undrade hon såklart hur det hade gått på KK i fredags.......... Tydligen har hon jobbat tillsammans med läkaren där... när hon gjorde sin ST-tjänst på kirurgen.... så hon log med hela ansiktet när jag berättade att jag tyckte att läkaren för en gångs skull varit BRA........

Hon är så annorlunda jämfört med andra läkare.......... Hon frågar vad jag tycker...... uppmuntrar att jag engagerar mig........... är noga med att vi är överens om vad som ska göras......... Samtidigt som hon både peppar, tröstar och betonar det som hon tycker att jag gör bra....... istället för att sitta och skälla på mig, klaga, tala om alla fel jag gör....... Hon sa att det är ok att det ser ut såhär nu..... för huvudsaken är att vi har planer....... planer som går att sätta igång med när tiden är inne....... och när jag orkar.......

Hon sa flera gånger att hon inte är där för att sätta dit mig eller för att få mig att skämmas....... och ja, det känns verkligen.......... men skammen finns ändå där....... Att sitta där och berätta att jag stoppar i mig veckodoser av laxertabletter på en kväll... är inte lätt.......... Men jag vet att hon inte kommer tvinga mig till något.... hon blir inte arg... besviken....... ledsen.......... Hon sa det i alla fall......... Det enda hon är ledsen för är att hon inte kan hjälpa mig med allt..... men jag sa att.. det ansvaret ju faktiskt ligger på mig............ Det är upp till mig om jag klarar av att ta mig till ätstörningsenheten....... Läkaren kan remittera mig dit.... men då jag är i en fas där jag inte klarar mig utan tabletterna.... så spelar det ju ingen roll......... Det är ju upp till mig att genomföra och ta emot den hjälp hon kan erbjuda.......... så det är inte alls hennes fel att hon inte kan göra något för mig............

.........vet inte om man ska vara glad eller ledsen egentligen... det här är första gången som en läkare har tagit mina ätstörningar på allvar........... frågat om jag kräks......... det var väl en normal följdfråga av det jag berättade...... om hur mina problem ser ut.......... jag skämdes så in i helvete att jag inte kunde se henne i ögonen......... och så kickar mitt försvar in........ så jag sitter där och LER när jag egentligen gråter........ för jag vill skydda henne från det jag säger.... samtidigt som jag vill förminska det för mig själv..........

känns som att jag kommer att spy............... spy av ångest........ hela jag skakar............ vet inte vad jag ska göra.............

har läkartid direkt efter terapin.......... känns som att jag kommer rasa ihop.............

.........finner inga ord....................