såg min fd kursare och enda vän i den här stan online på msn......... hon har varit online förut... men inte sagt något.......... trots att hon vet om att jag skulle opereras och vad det handlade om..................

inte ett sms... mail..... meddelande på msn............. ingenting.........

så ikväll hejade jag bara på henne på msn...... hon hejade tillbaka........ frågade hur det gått.. av ren "artighet" kan jag säga............ berättade lite om hur det gick till........ men hon fattar inte... hon bryr sig inte............ hon jämför det jag gått igenom med att operera bort blindtarmen................. och hon minns tydligen inte så mycket, så hon fick nog premedicinering och reagerade som alla andra normala.... minnesluckor är ju vanligt.............

sen var det bara "jaha"................... och grädden på moset kom när hon skrev att hon skulle gå och lägga sig och att de hade sambons föräldrars bil just nu... så om jag ville så kunde de skjutsa mig till apoteket............. det låter ju jättefint och snällt och bra...... det är bara det att jag bor närmre apoteket än vad parkeringen ligger................... men... det var ju en fin gest...........

hon är den enda vän jag har som bor i samma stad som jag! och trots att hon vet om att jag ligger här som en jävla död fisk så skiter hon i det...........

det hade varit en helt annan sak om hon mått dåligt eller haft problem av något slag (vardagsproblem har ju alla, men nu menar jag värre saker)....... för då måste hon ju ta hand om sig själv och lägga ner all ork och tid på det............ men.... ja....... vad fan är det här................ vad fan är det här för vänskap......... hon vänder sig till mig om hon har problem... jag känner av om hon behöver stöd, och hon får det av mig då............... och den där jävla blindtarmen.. jag var beredd att gå och möta henne på akuten och vara hos henne hela tiden om hon behövt och velat....... och det VET hon.............. jag hade säkert dött på kuppen pga allt folk och grejor... men jag hade aldrig lämnat henne..... aldrig............ kosta vad det kosta vill... är någon ensam på det sättet så lämnar jag bara inte den personen........ punkt.

samtidigt... så vet jag ju hur det är.......... vet hur hon blivit... eller.. kanske hur jag själv har förändrats... växt............ hon lever kvar i någon slags "studentupplaga" trots att hon jobbar.... men varken hon eller hennes sambo har växt - som jag har märkt............ de super sig fulla på samma sätt...... festar och har sig.......... tänker inte ett dugg på framtiden...... har inga tankar på barn, hus/bostadsrätt.... hur de vill leva resten av sina liv............... istället för att spara pengar eller lägga ner dem på "bra" saker... så köper de whiskey......... och tycker att det är "ascoolt" att de har ett 20-tar sorter.............. de bränner lika mycket pengar på systemet en helg som jag får från fk på en månad.........

visst, man har olika värderingar.... växer på olika sätt och olika fort............ men hur länge ska man orka låtsas.......... hur länge ska man kämpa för en vänskap som egentligen aldrig funnits................ hon kan komma till mig när som helst, med vad som helst och jag ställer alltid upp.......... men åt andra hållet.. nej........ då har jag bara mig själv............. ......precis som under de jobbigaste dagarna under den här veckan... när min t garanterade att hon skulle vara med på allt........ men det slutade med att hon knappt var närvarande alls........... jag förstod ju det från början, rent logiskt... för så har det ju alltid varit förut... men ändå slutar man aldrig att hoppas..............

det kanske är såhär livet är............ men.... då vill jag inte vara med............... för då kommer jag att vara ensam för alltid............... för kan jag inte ha en vän.. som jag kan träffa... vara med....... så är det ju kört på partnerfronten också............. vem vill ha en sådan som jag...........

vad fan är en vän.... egentligen.......... jag står mina internetvänner närmre än någon annan......... trots att vi aldrig ens träffats........ ...och så minns jag den där första dagen på universitetet.... när hon, I, stod alldeles ensam och såg så liten och rädd ut............ som alla andra gånger med alla andra, så kopplar jag ihop den eller de som verkar vara mest utanför... och så bildar vi en egen "grupp"............. jag och mitt jävla omättliga behov av att ta hand om andra.......... "så som man behandlar andra blir man behandlad själv"...... det var det första ordspråket jag lärde mig........ men det har aldrig funkat................. ändå lever jag som om det vore så..............

så kanske är vårdyrket något för mig........ helt rätt........... lägga ner sin själ för att hjälpa andra..... göra så gott man kan....... och så går man hem.. funderar säkert mycket...... MEN.. då tar man hand om sig själv..... för då har man gjort "dagens gärning"............. jag skulle inte vilja jobba på akuten eller något annat ställe där det är "hej, jag heter blablabla och nu gör vi det här" och sen bara "nu ska du vidare till tjotahejti, krya på dig nu och ta hand om dig, hejdå".............

jag trodde aldrig....... ALDRIG... att jag skulle skriva det här.......... NÅGONSIN....... och det här är det mest osannolika jag tänkt och skrivit i hela mitt liv.................... ...jag skulle kunna tänka mig att jobba på en avdelningen på en kvinnoklinik.......................    det är väl inte drömjobbet, men ändå.....................

jag sa ord högt där som jag skämts så mycket för att säga....... ord som jag aldrig tagit i min mun, utan pratat runt det eller skrivit ner det........ jag har pratat om att kissa med en okänd människa.... sagt ordet "blygdläpp" x antal ggr...... samma sak med "underliv" och en annan rad ord och berättelser som jag aldrig kunnat säga för att det har känts som att jag smutsar ner rummet jag befinner mig i och besudlar människorna i min närhet......... visst.. jag kommer inte vara så "frispråkig" nu när jag inte är just där.... och skammen och smutsen kommer att komma tillbaka....... MEN... jag vet att jag KAN........... om tiden är rätt... och jag är redo.............

-----------------------

är ledsen........... så jävla ledsen............ för allting............. hela världen är åt helvete................ jag har vetat om det förut... men det är som att jag först nu kan lyfta blicken och verkligen se kaoset..................

det får mig att må illa............ för jag är för sjuk för att kunna göra något åt det..... i alla fall just nu.................. och jag HATAR maktlösheten....... och jag fattar inte att människor inte hjälper varandra.......... varför friska människor inte hjälper de sjuka......... utan de får krypa till vården själva... ta en kölapp.... och hoppas på att få en bättre vårdkontakt och bättre bemötande än de tidigare femtioelva gångerna............

var faaan har medmänskligheten tagit vägen.......... när började pengar styra allt................ så jävla sjukt...

..........................

jag vill flytta.......... nu............. flytta NUUUUUUUUUU

NUUUUUUUUU!!!! jag blir GALEN av att bo här!!

...undrar om jag håller på att få uvi.......... eller om det bara är mensvärk.... och operationsvärk........... känns konstigt i alla fall...............   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...