jag har bara skickat ett mail idag

och fortfarande har jag inte fått svar på min fråga om ritblocket

känner mer och mer att det är precis så som jag varit och är rädd för

det bekräftade du på fm idag

så jag kommer inte på måndag

jag hämtar mitt ritblock eftersom jag måste jobba med allt ensam

men jag vill inte prata, för jag tänker inte tjata om allting igen

det här fungerar inte

jag kommer aldrig att bli frisk på det här sättet

och eftersom psykiatrins enda mål bara är att hålla människor vid liv och inte mer än så, så får jag ordna allt själv

jag har bönat och bett om bildterapi som komplement när jag känt att du "ropat hej för tidigt" och lämnat mig

men jag får inte det

jag får ingenting

och jag tänker inte hålla på och vara som en jojo - upp och ner

jag tänker inte låta dig ha den makten, för den är MIN - det är MITT LIV

vi har inget att prata om

jag har skrivit och sagt det jag tycker och står för

jag har talat om hur jag känner

och du har svarat

så det är färdigt

när jag har varit hos läkaren på måndag så kommer jag förbi och hämtar mitt ritblock

för JAG tänker i alla fall fortsätta MIN rehabilitering - med eller utan dig

och som det ser ut nu så står jag här helt ensam, för du har inte tid för mig

borderlinedraget i mig skriker att jag ska förstöra allt nu, riva sönder allt, skada mig, ta livet av mig - hela repertoaren

bara för att du ska SE och HJÄLPA MIG - så som du gjorde förut, för tydligen är det det som krävs

nu anser du att "läget inte är akut", och då får någon annan din hjälp och tid istället

jag trodde inte att det skulle vara så, men jag har insett det tydligare nu än någonsin

det är inget att undra på att psyksjuka människor aldrig blir friska

de får aldrig någon som följer dem hela vägen, utan istället river psyk bort gipset och tar kryckorna redan halvvägs

för det handlar bara om att "släcka bränder" - låsa in folk eller prata med dem så att de inte ska sluta leva

resten får de sköta själva - kan de det så klarar de sig, och kan de inte det så går det åt helvete

det här fungerar inte för mig för jag kommer att skära mig och det kommer inte sluta förrän jag är död

jag fick en andra chans och tog den - dum som jag är

för jag trodde att VI skulle kunna fortsätta jobba med det VI börjat med

men här står jag i skiten helt ensam

så jag hade rätt - efter KK så tror DU att allt är sååååå mycket bättre, precis som KK hävdade när de nekade mig hjälp

själv vet jag bättre, jag vet att det var betydelsefullt men inte SÅ betydelsefullt som du tycker

du verkar också glömma bort hur stort pris och hur länge jag betalat för det jag fick

men det är kanske så att man inte kan förstå om man inte varit där själv, trots allt

jag är i alla fall trött på att känna mig totalt övergiven och lämnad

det är bara upprepning hela tiden

och det finns inget stabilt alls i det

och är det något jag behöver så är det en grundpelare, något stabilt att hålla mig i

men nu har du kommit på att jag mår såååå bra och är sååååå duktig, så du tror inte att jag slåss med önskan och tankar på att ta livet av mig varje dag

men ju mer lättsinnad du blivit, desto tystare har jag blivit om flashbacks och självmordstankar

för jag vill inte göra dig besviken eller ledsen

jag vet att det är fel, men hela du strålar av lycka för min skull efter KK

och jag förstår inte varför, för minnena och ärren i själen är ju fortfarande kvar

vet att du vill få det till att något tagits bort från min kropp och att det har förändrat mig psykiskt, men det har inte det

du har frågat mig flera ggr och sett så hoppfull ut, och jag har nekat försiktigt för att vara snäll varje gång

men nu orkar jag inte mer

du har ingen jävla aning om hur pissdåligt jag mår

och det är ju lätt att efter mer än ett halvår säga att jag ska till någon jävla kurator någon annanstans för att "kolla upp" det som min KANS ska kunna göra

men då är ju problemet borta från "ditt bord" - och du kan leva i din fantasi om att jag mår sååååå mycket bättre

men du kan glömma att jag tänker gå till någon idiot bara för att din enhet inte kan sköta sitt jobb

det tar över ett halvår innan möjliga behandlingsmöjligheter går fram trots stora påtryckningar

och inte nog med det så lägger du och läkaren ner allt utan att meddela eller tillfråga mig - bara för att jag skulle börja ridskola i 45 min per vecka (jämfört med 4 timmars kvalitetstid)

idag har jag inte haft någon syn på mitt ena öga

ju mer stesolid jag tagit så har det dämpats, och nu ser jag igen

så nu är det så illa att kroppen stänger av pga ångesten och det dåliga måendet - antar jag

jag har åkt berg- och dalbana i hela mitt liv

aldrig vetat om och vem eller vad jag kan lita på

och så kommer du och karusellen lugnar ner sig

sen släpper du taget och jag ska sitta på berg- och dalbanan igen - men den här gången ska jag bara le och vara tyst

jag orkar inte mer

jag har fortfarande samma mål med min behandling - jag har inte sänkt dem

och jag har tjatat om och bett om ursäkt för att jag ältar allting om och om igen

du har sagt att det är ok, men uppenbarligen är det ju inte det

jag behöver någon som jag kan luta mig mot och lita på i vått och torrt - så länge JAG VET att behöver det, inte så länge som någon ANNAN TROR

jag måste fundera på vad jag ska göra nu

för du hetsar mig - omedvetet - att göra mig illa och förstöra allt jag byggt upp

bara för att jag ska få hjälp

men jag orkar inte skrika så som jag gjort förut, utan nu tänker jag hålla tyst

sen får det bli som det blir, för jag har gett mer än 500% och det räcker inte

dö, leva - vem bryr sig i slutänden
det är ju jag som ska stå ut i min kropp under en tidsrymd - ingen annan

jag har bönat och bett, föreslagit, talat om hur jag känner, vad jag behöver - och får inget som helst gensvar

och nu är alla "distraktioner" borta och VIPS! HÄR STÅR JAG!

förut var det lättare att hantera, för jag kunde fokusera allt på tex KK

så nu när det är borta så MÅR JAG ÄNNU SÄMRE, för det är nu allt kommer fram - igen

jag har "lekt" färdigt

du kan ju höra av dig om/när du har gjort det

du är en underbar människa

men du finns inte här för mig så som jag behöver och så som jag uppfattade vårt kontrakt från dag 1

 

Kaylee

7 februari 2013 18:03

Jag läste precis det här eftersom det var länkat från din blogsida, det brukar ju komma upp några länkar varje dag. OCH JAG KÄNNER SÅ. Kände också att min t drev mig att skada mig för att hon skulle förstå att jag fortvarande mådde dåligt. Eller att jag ville ha henne kvar. Nu är hon borta. Och jag kan aldrig lita på någon mer. ¨

Jag är ledsen för din häst. Det är hemskt. Vet hur mycket man älskar djur, de är så kravlösa och visar en all kärlek i världen. Och din gamla gård verkar ju helt psycho. Tur att du inte är där längre!

Ta hand om dig, och glöm inte att du kan maila!

<3

Maria

9 februari 2013 22:59

Oj, ja det var länge sedan nu. Det är sjukt att man känner att man handgripligen måste visa att man mår dåligt - att det inte räcker med att säga det. Jag har iofs aldrig skurit mig för att "bevisa" mitt dåliga mående, men har inte ett dugg svårt att föreställa mig de som gör det.
Min t och jag har haft det svajigt ett tag nu också, men vår tid rinner ut. Hon går i pension, så jag har bestämt mig för att "bara le". Skriva i mail till henne hur illa det är och se om hon "nappar". Gör hon det så gör hon, annars ler jag bara.....
Hon är den jag litat på mest i hela mitt liv - och även en av de som svikit mig mest. Men hon kommer alltid att vara min själamamma.

Ja, det har spårat ur totalt på gården. Det jobbiga är att jag får all skit för allt som händer..... så.. på måndag måste jag ordna en jurist som kan hjälpa mig.....

Stor kram

 

Kaylee

14 februari 2013 22:35

Vi hade det också svajigt, hon slutade sitt jobb och började på VC och jag fick gå dit ett halvår tills de bara bestämde att nu får jag inte det mer. Träffade henne i Okt, fick träffa henne igen i förrgår och vi fikade. Jag kände bara att fan, jag har lagt mitt liv i hennes händer och så går hon och sviker mig. Och hon bara, "Du är arg på mig va?" och jag typ "Eh ja men det kan jag inte säga." och hon sa "Nej jag vet. Men kan du skriva om det?" så hon vill att jag ska maila några gånger i månaden och sa att hon var rädd att jag var död för att jag inte mailat sedan i julas då jag önskade God Jul. Tydligen vill hon också hålla kontakten. Vi gav varandra våra julklappar också. Hon har verkligen varit min extramamma när ingen annan funnits och även om jag inte litat till hundra på henne har jag litat på henne mer än jag litat på någon annan människa i hela mitt liv. Och så går hon och sviker mig :P Lovade i September att "alltid finnas där", försvann i Oktober. Jaha typ.

Förlåt, uppsatssvar. Jag log också bara i Tisdags. Försök maila din T, få henne att fatta. Kanske kan ni också fika någon gång. Hade inte du haft henne jättelänge? Jag hoppas allt bra för dig! Ska du få nån ny?

Jag tycker allt med gården låter helt sjukt. Hur kan de vara på DIG, du som gjort allt för att det ska fungera??? Psykopat, javisst. Tycker så sjukt synd om dig som måste gå igenom det. Men som sagt, maila om du vill!

Kramar <3

Maria

16 februari 2013 00:29

Det låter som att hon bryr sig om dig och verkligen tänker på dig i alla fall - även om det är en klen tröst när man förlorat någon så viktig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...