jag slog igång mobilen och skickade sms till K och skrev att jag tänker på henne och undrar hur hon mår

talade om att jag stängde av mobilen och lämnade mitt hemnr

dröjde inte lång stund innan hon ringde

tydligen blev A så själaglad över att få komma ut så han blev helt skogstokig

han sparkade K så illa att armen - höger, och hon är självklart högerhänt - är helt av och hon är inlagd och ska bli opererad imorgon

hon lät trött men samlad

var skönt att höra hennes röst i alla fall

hon sa att hon inte vet hur länge hon kommer vara sjukskriven men att jag får komma och hälsa på hästisarna

sa att då kommer jag ju och hälsar på henne

jag hoppas verkligen att hon förstår hur mycket hon betyder för mig

och att jag ser henne som en god vän och verkligen bryr mig om henne

mobilen av

K har det så bra hon kan

så nu är vi tillbaka vid MIG

......det orkar jag inte...

självklart så ringer mobilen för 40 min sedan och det är ett nr som jag inte känner igen

säkert någon som vill komma och titta på lägenheten

hur jävla intelligent är det att ringa FÖRST NU????

är man intresserad så hör man av sig I TID

har slagit av mobilen nu

orkar inte

faaan

tänk om K behöver min hjälp på gården

........kom på att A ju är helt nyskodd.... nyskodd med nya broddar.......... eftersom han stått på boxvila... men nu ska ut och gå på vintervägarna..........

herregud........... nyskodd........ med nya broddar...............

...ser framför mig hur hela armen på henne hänger som en enda köttbit...............

måtte hon höra av sig när hon kan.... så att jag får veta hur det gått........ hur illa det är..........

hjärtklappning........

herregud... hela armen kanske......... ..... .............. .....

.........hon sa "A har sparkat armen av mig"................

och jag kan inte göra ett skit

måste göra något

kan inte andas

A trampar ju alltid på allt och alla

har ingen respekt för människor - än

han sprang ju på K första gången hon gick ut med honom och jag red på S

kom till träbron

jag red över först, och S blev lite skrämd men jag lugnade ner honom

hann inte ens vända mig om när jag hörde braket

A blev rädd när han skulle gå över bron och sprang rakt på K

K flög ner i diket och jag såg henne inte

såg bara hur grimskaftet ledde ner i diket

den gången gick det bra

men gud vet hur det gått nu..............

A har stått inne ensam så länge

kan ju ha blivit en extrem kraftexplosion när han väl fick komma ut

mår illa

hade varit bättre om jag kunde vara med K

för då skulle jag veta hur det är med henne

i alla fall mer än nu

får inte luft

fan också

K från stallet ringde. Hörde direkt att något var fel. Så säger människan att A har sparkat armen av henne så ridningen är inställd ikväll för hon sitter på akuten. Men jag får fara dit och hälsa på hästarna i alla fall om jag vill.

Klart som fan att jag inte gör det. Tänker inte vara en extra börda. Jag känner henne och hon vill ha kontroll på allt, så oavsett hur mycket hon än litar på mig så vet jag att det skulle vara en påfrestning omedvetet. Frågade istället om hon ville att jag kom till henne på akuten, för jag hörde i varje stavelse hur ont och hur ledsen hon var. Men hennes man skulle precis komma, så hon sa att det inte behövdes. Känner mig så jävla MAKTLÖS och HJÄLPLÖS. Och så är hon så envis......... ....precis som jag.........

Hörde hur jävla ont och hur ledsen hon var. Och är. Och det finns inget jag kan göra. INGET. Hon var helt gråtfärdig och det finns inget jag kan göra för att hjälpa henne. Det gör mig helt gråtfärdig.

Har smsat henne och sagt att om hon behöver min hjälp med något - vad som helst - så är det bara att hon hör av sig. Hästarna måste ju skötas och så har hon ju hundar som måste ut och gå, osv. Hon har ju sin man, men ändå. Jag har ju ändå inget viktigt för mig. Mailat min  t och berättat, för annars hade jag farit till akuten i alla fall......... Hon är ju min vän, inte bara en ridterapeut eller ridlärare. Vill vara hos henne och försöka ge den lilla tröst jag kan. Kommer inte kunna vila förrän jag fått träffa henne, fått se henne och krama om henne.....

Herregud.... A's hovben som inte läkt.... men han är inte halt längre... Så han ska gå på korta promenader för att få igång blodcirkulationen, för då kan det läka. Men gud vet vad som hänt idag.

Stackars älskade människa........   

jag ORKAR INTE LEVA SÅHÄR LÄNGRE
om inte ätstörningsenheten kan hjälpa mig så ger jag upp
kan inte hålla på såhär
och jag kan inte sluta
JAG ÄR SÅ JÄVLA DUM
det är ju bara att göra
ändå gör jag samma sak om och om igen
en gryta potatismos - för att bli av med all potatis
jag äcklar mig själv
hela munnen full, bara sväljer
magen blir överfull, mår illa
skyfflar in ändå
är bara så jobbigt
lika bra att få det överstökat
och så en karta laxertabletter på det
 
tror inte att de kan hjälpa mig om jag ska vara ärlig
jag vill ju inget hellre än att sluta med det här
men jag kan ju inte
är livrädd
fullkomligt vettskrämd
så mycket skam
 
och som grädden på moset kommer alla flashar
känner mig äcklig och full i magen av all mat
och så blir det tusen gånger värre av alla bilder
från övervåningen hemma hos dem
på golvet i mitt lila rum
i hans epa-traktor
ser hans blick överallt
sådär glittrande elak
lömsk
sitter i deras kök med *hans syster* och hennes mamma lagar mat
han kommer in dit och skriker och lever om
jag är livrädd
han slår till *sin syster* på överarmen med sin knytnäve
hennes mamma ber honom sluta
då slår han henne istället
står där och hoppar som en jävla boxare och slår och slår
hans mamma skriker och blir tårögd
håller upp armarna som försvar och skriker att hon ska tala om för hans pappa vad han gjort om han inte slutar
han bara skrattar
står och slår en stund till och så går han och tränar på övervåningen
jag vill bara hem
bort
och så ut i hagen hemma hos oss
leker "krig"
jag springer så fort jag kan
vill bara gömma mig - från alla
slippa för en enda jävla gångs skull
men han hittar mig
har sina *förenings*-byxor på sig
svart, gult och vitt är deras färger
han har inte jackan på sig som hör till
som om det skulle spela någon roll
jag ligger i ett buskage och andas knappt
det är ett bra gömställe, egentligen
tillräckligt bra för att han ska få det han vill
jag känner bara smärtan
tittar bort
kan inte röra en muskel
inte ens en jävla tå
jag lämnar min kropp som vanligt
och sen har inget hänt
 
mår illa
så jävla illa
känner hans fingrar treva runt
händer
allt
och jag kan inte röra mig
inte här där jag är nu
för jag försvinner från nutiden
den text jag skriver skriver fingrarna av sig själva
jag är inte här
jag är inte i min kropp
det är jag aldrig, förutom när jag gick i ridterapin
 
så fortsätter karusellen att snurra
den ena bilden leder till en annan
och jag orkar inte
jag klarar inte det här
törs inte jobba med det här själv för det slutar aldrig
det blir bara värre och värre
men det blir tyngre och tyngre att andas när jag bara trycker ner allt

önskar att jag bodde någonstans på landet så att man bara kunde skrika rakt ut så länge som jag skulle behöva

gå ut i skogen för att lugna sinnet

sköta om djuren för att få ro

mardrömmar och drömmar............