Har dumpat grejor i förrådet som jag tänkte göra tidigare, men som inte blev av förrän nu. Måste orka och hinna städa också innan jag säger upp lägenheten om någon ev vill komma och titta på den. Fattar inte hur fan det ska gå till. Okända människor kommer ringa till mig och jag är skyldig att svara, och skyldig att visa lägenheten. Sitter i mörkret i badrummet. Rädd att kräkas av ångest och tabletter. Önskar att jag hade någon. Vem som helst. Någon som kunde finnas här. Någon som kunde hjälpa mig med flytten. Bara vara en vän. Istället får jag sitta och vänta på mina sk föräldrar som bor 100 mil härifrån och som jag inte ens vill träffa.

jag dör av ångest

är så jävla ensam

klarar inte det här

....över att jag fått min drömlägenhet.............

"Hej, nu blir jag upptagen men säger bara GRATTIS / *min t's namn*"

Jag säger bara............ ......... ... ....................   

Jag fick lägenheten!!!!! Satt och vakade inatt för att kanske få veta hur det skulle bli. Kunde inte somna. Till slut blev jag helt knockad av medicinerna i alla fall. Vaknade för en stund sedan.

JAG FICK DEN!!!

Och ändå kan jag inte känna riktig glädje........... mår skitdåligt... och är nervös inför torsdag och ätstörningsenheten..... och nu vet jag att jag måste visa min lägenheten för en massa människor, vilket innebär en massa telefonsamtal också..... och så det gudsförgätna packandet.... och så ska skiten packas upp igen........... föräldrarna måste komma och hjälpa mig eftersom jag inte har körkort eller råd att anlita flyttfirma.... och inte nog med det så ska nycklar hämtas ut... och jag måste höra med vaktmästaren om och när det ska bli renoverat................. osv.........

Dagens I-lands problem, jag vet, men jag orkar bara inte...... är helt slut...... utmattad.............

Så jag är glad, men orkar inte glädjas på riktigt.....