Började böla hos läkaren direkt... självklart..........

Hon är så snäll och förstående.. och kan fatta att det är jobbigt....

Första gången och första läkaren som har sett det som en självklarhet att förnuft och känsla inte nödvändigtvis är samma sak........ Jag blev alldeles chockad... så jag sa det till henne...........

Berättade vad känslan ville göra.... Tvekade först... men hon frågade mig och sa att det är ok att jag berättar............ så jag berättade.. allt... Att känslan skulle ligga på golvet och skrika och dunka skallen i väggen............ men förnuftet ber känslan om att "hålla käften"....... och därför sitter jag där och "håller ihop"..........

Läkarskadade jag var ju sedan tvungen att påpeka att det låter som om jag vore schizofren.... Jag log lite försiktigt.. och då log hon också och sa att hon skulle veta om jag vore schizofren, och det är jag inte.... Älskade läkarängel som kan vara så spontan och underbar........

Hon sa att jag skulle höra av mig om jag mår sämre eller om "förnuftet" riskerar att förlora mot känslan....... Det lovade jag............. ..."känslan" blev förbannad, för nu har jag förstört det också... Jag håller alltid de löften jag ger.... så tänker jag seriöst ta livet av mig så måste jag tala om det för henne först.............. Jag mitt pucko... eller som hon brukar säga; det är smart..... Säger ofta till henne att  "jag är så dum att jag kan lura mig själv"......... vilket jag tror att hon ser som en strategi och överlevnadsinstinkt, eftersom hon brukar säga att det är "skitbra"......... Och så säger hon att jag är en väldigt empatisk och fin människa........ Mina ögon blev till stora niagarafall.... och jag sa att.. jag aldrig fått höra eller läsa det i min journal av en läkare tidigare.. utan det står överallt att jag är oempatisk och har svårt att knyta an till människor...... medan mitt problem enligt mig snarare är det omvända........... ..och det höll hon med om...

Tänk OM hon skriver det i min journal........ Tänk om en läkare skriver att jag har lätt att knyta an till människor och har empati.......... Det skulle verkligen bryta av mot alla idiotläkare som bara gått på feldiagnosen "borderline" och skitit i att ens titta på mig innan de fällt sin "dom"............ Jag vet ju att jag har bordeline-drag - kanske mer än "medelsvensson - men jag uppfyller inte kriterierna för borderline enligt DSM-IV..........

Sen gick jag till min t........ Skulle bara hämta mitt ritblock, men så säger hon att hon inte förstår ett dugg vad jag skriver om eller menar......... Med andra ord - det vore idiotiskt att gå hem och fortsätta ha det såhär, för oss båda....... så jag stannade.... Skulle förklara kort.......... men.. jag var där i ca 1 timme och 45 min.......................... Har inte fattat det förrän nu.......... att tiden gick.........

Tårarna strilade fritt i hela ansiktet och ner på halsen och in i tröjan............ Sa som det var... att jag känner mig så jävla ensam....... och att jag behöver henne på samma sätt som förut.......... Hon sa att hon gör allt hon kan........... och ja, jag vet att hon på sätt och vis är lika engagerad i mig nu som förut....... MEN... hon gör på ett helt annat sätt........... Tjatar om det "positiva" utan en tanke på vad det kostar för mig med det "positiva" i att jag går på apoteket själv, var hos plastiken helt ensam, osv................ Sen körde hon sitt vanliga stuk - avbröt och sa att hon "ville prata till punkt"..... Jag sa som vanligt att visst kan hon det, bara jag får tala till punkt sen............... och det fick jag ju såklart inte................ Hade inte tänkt att säga något, men så hon gjorde mig hysterisk genom att lägga ord i min mun........... så då rann det över för mig.............. Jag sa till henne att sluta göra så, och att om hon bara kunde hålla tyst någon gång så kanske jag skulle kunna förklara för henne......... Hon blev alldeles paff och satte sig med armarna i försvarsställning - ja det går att läsa människor ungefär som hästar - och började babbla....... Då kunde jag inte hålla käften, utan sa att till och med min ridt frågat mig om hon babblar sådär mycket i vanliga fall............

DÅ blev det tyst......... DÅ började hon TÄNKA EFTER..........

Så då kunde jag säga en del av vad jag ville och behövde........ Sa att jag är så less på hennes summeringar som bara blir pannkaka... Hon lägger ord i min mun.... sen säger hon något helt annat.......... och så summerar hon de helt olika sakerna............ och sen fattar varken hon eller jag någonting av det.......... Det är som att ODLA missuppfattningar.......

Sen blev jag jätteledsen och nästan panikade........... för jag orkar inte ha sådant här "drama" omkring mig........... och jag vill inte göra henne illa.............. så även om jag fått lätta på trycket, så har jag dåligt samvete..........

Min t sa att hon tyckte att det var bra att jag fick det här ur mig... och att hon står ut med att vara lite ledsen just då.. för det tillhör livet............. men mitt dåliga samvete är fortfarande kvar........

Sa till henne mellan hulkandet och med ögonen gömda bakom händerna att jag bara ger henne helvete efter helvete...... och att jag blev så glad när jag såg att hon var glad över hur långt jag kommit....... Jag vill ju göra henne glad, inte ledsen........

Hon svarade samma sak som min älskade läkare...... att jag har så mycket empati........ och att jag måste försöka att begränsa/omkanalisera den så att jag kan ta hand om mig själv - också.............

Nu vet jag inte vad som kommer att hända....... Vi ska försöka att "bara vara".... försöka hitta tillbaka till varandra och se om det går........ annars.... ........ .. ....ja, det vill jag inte ens tänka på................ Då kommer jag få en annan t........ efter 5½ år........... Jag orkar inte det..... det går inte............ Visst, jag har tänkt tanken.. om hon inte kan bli sig själv igen............. ........fy fan............. då dör jag......

Nu är jag helt slut...... kan nästan inte skriva............. vet knappt vad jag skrivit.......... huvudet dunkar......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...