Jag tjuvkikade på armen... Det bästa hade varit att låta häftan sitta tills imorgon när jag ska ta stygnen för det ska man helst, men jag hade ont på ett ställe och ville titta. Det ser riktigt bra ut faktiskt, och det som gjorde ont var torkat blod bara - precis som jag trodde och hoppades. 23 stygn fick jag det till. Nu är jag öm igen, så bandaget har åkt på. Det kommer bli ett fint ärr - tror jag. Bara på ett ställe som jag redan nu kan se att det kommer bli en stor kelloid. Är jätteöm längst upp vid såret, för när de tejpade armen med häfta så har överskottshuden vikt sig. Sen har ju jag lindat armen STENHÅRT för att stadga upp huden så att stygnen ska hålla, och då har jag ju också mosat ihop de små hudvecken. Så nu är jag illröd där. Jippi...

Känns i alla fall bra att jag själv tog bort häftan som satt som berget. För mig är det värre att ta bort den än själva ingreppet i sig. Det gör svider så jävla mycket när varje litet hårstrå sitter stenhårt fast och så dessutom det torkade blodet; som att ta bort silvertejp saaaaakta, saaaaakta... Nu är det värsta i alla fall över, och imorgon ska de klippa och dra bort stygnen och så på med syran. Gillar inte riktigt det, men jag förstår ju att det är som att "putsa av kanterna" av ärret, och det blir väl finare av det.

Dagens arm utan häfta med stygnen kvar:

Är många, många ärr kvar, men nu går det inte att göra mer.

Så om du har tankar på att skära eller skada dig, så försök att prata med någon! Känns det för jobbigt så brukar det finnas mailadresser till de flesta vårdcentraler och sjukhus. Ring en vän, en släkting, gå till grannen, prova rita med röd (giftfri) tuschpenna på huden, snärta med gummisnodd, skölja händer och ansikte i iskallt vatten, krama en isbit i handen/händerna, slit sönder en bok i småbitar, ge sängen en omgång stryk, skrik, gråt.... Ja, gör vad som helst, men SKÄR DIG INTE! Livet går upp och ner, även om man hela tiden befinner sig i den nedre halvan. Inget är statiskt. Och en dag kommer du att ångra dig om du skär dig.

Jag ångrar inte att jag skar mig - på ett sätt - för det fick mig att orka överleva i en till synes omöjlig situation, men när det är sommar och alla går i kortärmat och linne, eller far till stranden, då känns det förjävligt. Alla som stirrar på en som om man vore dum i huvudet eller till och med "farlig", trots att det inte alls handlar om det överhuvudtaget.

Jag tänker inte sitta och skriva att det garanterat finns andra utvägar för alla, för i så fall skulle det inte vara ett så stort problem. Utan det jag vill säga är att KÄMPA OCH FÖRSÖK HITTA ETT ANNAT SÄTT ATT ÖVERLEVA!

 

Jonna

13 februari 2011 13:11

kloka ord. tummen upp för det (y

http://jonnamariakujala.bloggplatsen.se

 

Marie

13 februari 2011 16:16

Håller tummarna att det blir ett"snyggt ärr" som tål en lätt sommar klädsel! Söt flicka du har i presentationen,men måste säga att jag saknar kaninen! den var sååå häftig!

http://lealpre

Maria

13 februari 2011 16:29

Ja, men jag hade kortärmat redan förra sommaren trots att jag bara hade gjort ett ingrepp. Folk stirrade på mig, men jag försökte att skita i det.
Kaninen är verkligen "jag" och jag älskar den, men den blir jätteful som "avatar" (eller vad man nu ska kalla det) när man skriver ett inlägg. Skulle vilja ha den kvar överst på själva bloggsidan och bara byta den andra bilden, men så komplicerade grejor går nog inte att fixa här.

 

ensamkille

14 februari 2011 21:09

Ja folk stirrar ju på allt förbannat tyvärr jag kan ju själv inte gå ut i "sommarkläder" även fast jag inte har några ärr :S Och jag vet att det är dom som har påpekat att folk är rädda för mig med att jag ska skada mig eller något och det kan man ju förstå. Så det ligger en hel del sanning i det du skriver... Fast för mig skulle det ju vara större chans att jag skadar mig om jag sitter helt ensam som jag jämt gör har ju inte såna tankar om jag skulle göra något vettigt... men livet är hårt och en lång plåga och man får aldrig det man vill :/

Men men jag hoppas det blir så att iaf du kan gå ut till sommaren för det är ju så härligt tycker jag :) fast ännu bättre om man skulle kunna gå dit det är lite folk och tom slippa gå ensam... Men jag vill passa på och önska dig en glad alla hjärtansdag iaf även om det inte direkt är min bästa dag och som jag förstått kanske inte din heller men det kan ju kanske vara kul att få höra det ifrån någon random mupp iaf får jag väl hopppas :)

http://en-ensam-killes-liv.bloggplatsen.se

Maria

14 februari 2011 23:00

Tack :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...