Marie

22 februari 2011 18:48

Lilla du,INTE hopplös!
Ta Astrid i din famn...det kanske hjälper..mjuka kanin öron..mörka kloka ögon...tror det hjälper,lite iallafall..
Stallet imorgon?
Allra största kramen till dig..

Maria

22 februari 2011 21:19

jag kände för en kort stund att jag kanske inte var ett hopplöst psykfall.... men ju mer jag hör min t, läkaren, handläggaren på FK och mina föräldrar prata.... så utgår de från att jag kommer leva såhär resten av mitt liv...
de säger det inte rakt ut, men jag kan läsa mellan raderna.... "du behöver ju inte läsa hela sjuksköterskeprogrammet, du kan ju nöja dig med att jobba som uska".... "jag tror att du kan må lite bättre ändå än vad du gör idag, så det finns fortfarande framsteg att göra", och så allt tjat om att jag flyttar för att det är mer som ett "hem"..... och att jag "ska bo där under en lång tid"......

ska hugga tag i en ninis som du skriver.. det var ett bra tips!
hoppas att det blir stallet imorgon.. samtidigt som det känns som att jag inte orkar... men jag vet ju att det är värt allt i världen när jag bara väl kommit dit...

kramar hårt tillbaka!

Marie

22 februari 2011 21:40

Tänk,jag tror dom tar himla fel,det där gänget! Med din styrka och humorn som ligger och lurar i bakgrunden så tar du dig dit du vill! En lysande sjuksköterska som efter jobbet tar en tur till stallet och pysslar om din häst? Eller kanske en som jobbar med djur på heltid som jag? Kanske du blir en berömd författare? Duktig på att skriva är du iallafall...Möjligheterna är många:) Du ska bara igenom träsket först (och det klarar du,ska bara hitta fler sätt att må bra på) sen är dom gröna ängarna där! Lovar!

Maria

23 februari 2011 09:31

Du är bara för underbar! Tack! ♥