Tredje världskriget:

Vid kl 8 imorse ringde det på dörren. Jag hade inte gått upp ur sängen pga en hård natt, så jag tassade upp och stängde sovrumsdörren. Förstod att det var låssmeden som kom och skulle laga balkongdörren, och jag har gett min tillåtelse att använda huvudnyckel. Lägenheten ser ut som om den träffats av en atombomb - allt ligger överallt och man hittar inte ett skit. Disken står. Tvättmaskinen är full och bara står. Vardagsrumsgolvet fungerar som "liggande verktygs- och byggvägg"...........

Får inte tag i det jag behöver köpa heller. Kaoset är så massivt att jag inte orkar göra någonting. Jag bara skiter i allt. Tänker att jag orkar ändå inte göra klart, så varför börja med något...

Jag gick upp och duschade när låssmeden gått. Badkaret ser inte längre ut som en gigantisk amöba, så nu funkar det att använda. Skrev jag om när jag gjorde rent bakom det..? Drog fram härligheten och fann naturligtvis en kletig "matta" på väggar, kanter och golvet under hela karet. Insåg att jag inte skulle komma någonstans med min lilla skursvamp och flaska Jif. Så jag körde igång duschen och blötte på "mattan". Sen lekte lilla IQ-befriade Maria Bambi på hal is... eller kanske snarare på slemmigt golv..... Satte på mig ett par skor - vem vill stå barfota eller i strumpor på åratal av hudavlagringar och tvålrester - skulle kliva ner med ena foten bakom karet, men den halkade iväg så jag ramlade på badkarskanten med benen på var sida om kanten (tur att man inte är en man...). Det nya duschmunstycket är generöst med vatten, minst sagt, så det gick att duscha bort de största översta kakorna. Sen var det bara att böja sig ner fint och ta svampen och skura. Den åkte mest runt ovanpå alla avlagringar, men efter en halv flaska Jif började det komma fram en plastmatta - som till min stora förvåning såg ut som den resten av badrummet... Så ja, jag tycker att lägenheten förtjänar att kallas "tredje världskriget"........ Kan nämna att jag spritade händerna med 85% handsprit efteråt, i fall någon undrar...

Fjärde världskriget:

Tog med mina "läxor" till ÄS-t idag. Matdagboken och det papper med vad jag vill och vad jag har för mål. I sann Maria-stil gjorde jag såklart en "brainstorming" och skrev kors och tvärs med alla möjliga färger. Vad gör man inte för den estetiska touchen.....

Idag hade han med sig papper som han läste upp för mig - om inläggningen - och så försökte vi formulera en vårdplan. Det blev ganska rörigt, eftersom allt går in i varandra. Vad ska jag jobba med, hur ska jag jobba med det, hur kan de hjälpa mig.

Så nu har jag skrivit på papper och ska vara på ÄS kl 14 på måndag. Kommer vara inlagd i 3 veckor - minst - beroende på när de slår igen för sommaruppehåll. Men jag tror att OM det hjälper mig, men inte riktigt räcker till, så kanske jag får chansen i höst igen som komplettering...

15 års ätstörningar som ska brytas. Verkligen ett världskrig...

Jag förstår inte vad ÄS-t är för människa och varför det funkar så bra. Blir chockad varje gång. Har berättat att om en man kommer och tar tag i mig så får jag en blackout och följer bara med som en docka. ÄS-t räds verkligen inte orden, för han frågade vad jag skulle göra om någon skulle försöka utnyttja mig sexuellt. Och jag bara sa som det är - att jag skulle vara "död", inte prata, inte kämpa mot, slå, skrika... Bara vara tyst. Och sen.. sen skulle allt komma tillbaka till mig.. och jag skulle inte orka leva med mer smuts. Han frågade också hur jag ser på män i allmänhet. En ganska intressant fråga egentligen. Eller intressant svar snarare... Sa att jag ser alla som antingen människor (män, kvinnor, barn) och så de som magkänslan säger är "farliga män". Som mannen i hissen från Myrorna........

Alltså, mina trygga kontakter ÄR just det - trygga. Vet att det låter helt galet, men jag ser inte kön. Skulle jag gå och titta och skilja ut män och kvinnor så skulle jag bli komplett galen! Jag har tillräckligt med saker att hålla reda på som det är. Och för att det inte ska bli några missförstånd; en trygg man (eller kvinna) är en person som ser mig som en person, så om jag svimmar i duschen så spelar det ingen roll vem som hittar mig, man som kvinna - skit samma. För jag vet att de aldrig skulle skada mig eller se på mig "sådär". Utan bara se en människa.

Som sagt - ätstörningskriget ÄR ett världskrig...

Femte världskriget:

Cyklade hem från ÄS. Njöt att inte behöva kasta mig iväg till stallet på stört. Vilade en liten stund istället. Passade på att posta mammas älsklingsplagg som hon glömt här - sin fleeceväst. Hon har inte frågat efter den, men jag vet att hon undrar var den är. Hon fick ett citrusträd som Morsdag-present när hon var här, men nu får hon ju ett litet paket ändå.

Busschauffören som körde till stallet körde som en IDIOT. Jag tänkte att jag inte skulle komma fram levande... Vaddå rött ljus, det är ju bara att trycka gasen i botten - en buss aktar sig folk för. Och ju fortare man kör, desto större G-krafter utsätts passagerarna för, vilket torde betyda att de sitter som klistrade i sätena; perfekt... Bad en stilla bön för att han åtminstone skulle sakta in vid bussöverfarterna och farthindren, men jag behövde inte vara orolig - vi flög över allihop...

Landade utanför stallet. Hade store S idag. Trivs med honom, och han har respekt för mig. Lyssnar på mig och verkar "intresserad av mig". Han skrapade med hoven 1 gång medan jag gjorde iordning honom, och då gav jag honom "blicken" och muttrade lite. Sen skötte han sig utmärkt. Ridningen gick som en dans - förutom när vi två och två skulle trava på två fyrkanter och jag hamnade tillsammans med P och den äldre kvinnan. Det går i slowmotion och S's vilja att följa hästen framför är så stark att han stannar om jag försöker göra en extra volt. Det stör mig. Han är i alla fall en DRÖM att sitta ner i trav på, för han har så bra steg. Mitt problem är att jag inte kan styra min kropp, så stigbyglarna åker in på fötterna när jag slappnar av i benen och bara sitter ner. Har ju ordentliga jodhpurs med klack, så det är ingen större fara men väldigt irriterande. Vi fick rida ut en snutt på vägen att avsluta med. Måste erkänna att det kändes lite småtöntigt att nästa ridgrupp gick och höll i hästarna med grimskaft. S som visar tendenser till att skena och bli orolig kan jag förstå, men de andra... ja... Visst, låt gå för att det var första gången de red ut för i år då, men jag känner ju om jag har koll på hästen eller ej. Store S är ju så hög att man måste tänka på att han är som en giraff och når upp i träden och häver sig halvt ut i diket för att nafsa på en halvutslagen rönn... men det är inget som jag inte kan reda upp själv.

Efteråt skulle store S ridas igen, så jag behövde inte göra något. Jag var så ledsen och förbannad på läkarstudenten - och till viss del också ridläraren, så jag drog därifrån så fort som möjligt. Innan tårarna kom. Kastade på mig kläderna och tog min lilla "kickbike" och for till närmsta busshållsplats. Folk får tycka vad de vill. Det går i alla fall fortare än om jag skulle gå.

Problemet - eller kanske snarare irritationsmomentet började när vi gjorde iordning hästarna inför lektionen. Det blev - ÄNTLIGEN - prat om när vi ska rida igen de tillfällen som ställts in. Jag vet inte vad det var, men något var väldigt fel med ridläraren idag. Hon har förlängt ridskolan med ett tillfälle, och det får vi såklart betala extra för. Men ändå tänker hon förmodligen använda det tillfället till att ta igen en missad lektion...?!?? Alltså får vi inte alla lektioner som vi betalat för då (och ja, jag räknade efter innan terminen började). Jag vet inte. Allt känns bara fel och dumt.

Den jävla läkarstudenten har tjatat om det här med att rida igen inställda lektioner sedan i februari, men han har tydligen inte sagt ett piss till ridläraren. Förrän IDAG! De kom då på den EMINENTA IDÉN att rida en extra gång på måndag kväll..! MÅNDAG FUCKING JÄVLA KVÄLL - NÄR JAG JUST BLIVIT INSKRIVEN PÅ ÄS! Vad fan skulle jag säga??? Sa att "jag har mycket som drar igång på måndag, så jag kan inte". Ingen lögn, men ett alltför dåligt och diffust argument för att INTE rida då - tolkade jag reaktionen som.

Man kan ju fråga sig varför det är så bråttom nu helt plötsligt..? Svaret är att läkarstudenten har SOMMARJOBB som börjar 1 juni!! DET ÄR FÖR FAN DEN 25 MAJ IDAG! IDAG!!! Efter deras svala och lågmälda respons på "jag kan inte på måndag" kom de istället på att de ska rida igen lektionen PÅ SÖNDAG!!! VILKEN UTMÄRKT IDÉ - dagen innan jag ska påbörja min behandling och kommer vara helt trasig! Jag försökte skylla på bussarna, men läkarstudenten och hans tjej "kan skjutsa till och från stan i alla fall".....

Jag tänker inte stå i ett stall med 5 andra människor och kratsa hovarna och bara nämna i förbifarten att jag ska påbörja behandling för ätstörning! Det har de inte med att göra!!

Sa att jag skulle smsa eller maila ridläraren, och jag har gjort det. Mailade och skickade sedan ett sms där jag skrev att jag mailat henne. Vet inte om hon läst än.

Vet att det är hårt, men såhär skrev jag:

Hej *namn*,

Jag vill förklara varför jag var så konstig ikväll när det pratades om när vi ska rida igen de missade tillfällena. Det är väldigt privat, så jag vill egentligen inte gå in på det - och allra helst inte inför de andra som hör.

Jag har, efter 15 år, bestämt mig för att ta tag i mina ätstörningar. Jag lider av bulimi och har träffat läkaren på *ÄS*, och efter det har jag träffat en
samtalskontakt en gång per vecka. Så jag har haft kontakt med dem i över en
månad nu. Helgen innan jag flyttade så hade jag en riktig svacka och bad om
handgriplig hjälp. Och det är den hjälpen som börjar på måndag. Jag kommer vara inlagd i minst 3 veckor, men kommer vara hemma under helgerna då *ÄS* är stängt.
Idag har jag varit där och gjort upp en vårdplan med min behandlare,
och han är hur bra som helst. Så jag har skrivit på papper om att jag tex lovar
att göra mitt bästa under min tid där. Har varit noga med att onsdagarna fått en
egen "klausul" eftersom det är ridskola då. För övrigt är det bara vårdkontakter
som går före.

På söndag kommer jag att vara helt förstörd, minst sagt. Eftersom det är "dagen innan det smäller". Så jag kan inte komma och rida då. Det är inte rättvist mot varken mig, hästarna, de andra eller dig, att ha mig där i ett så dåligt skick. Dessutom har jag ju lägenheten att ordna med. Jag kommer inte kunna syssla med "inflyttningen" mer än lite på helgerna men samtidigt ska jag "stå på egna ben" i min bulimi då och det "kostar" mer energi än vad som går att föreställa sig. I juli är jag inte här, så jag måste bli klar innan dess. Därför är PLANERING så viktigt i just det här fallet.

Vi har ju ställt in 2 ggr - *datum*. Eftersom du nu räknar med att du förlängt ridskolan med en vecka, och vill på något sätt använda den gången som ett missat ridpass (om jag förstått dig rätt, men jag förstår inte varför vi betalar extra i så
fall, om det ändå blir en gång mindre än vad det hade varit så som planeringen
var. Alltså, vi betalar ju för tiden 2011-01-12 tom 2011-06-08, inte mindre, så
då förstår jag inte hur man kan ersätta en "ordinarie lektion" med att rida in
en missad lektion...). Dessutom skriver du att igenridningen blir på helger -
inte vardagar som det var tal om ändå idag.

Men skit samma, jag fattar ingenting i alla fall... Förlåt om jag låter irriterad - jag ÄR det - men inte på dig. Tror att du inte hunnit tänka färdigt än och att vi missförstår varandra. Men jag blir riktigt förbannad på *läkarstudenten*. Han har tjatat om "igenridningen" sedan februari, men har tydligen inte tagit upp det med dig..! Och det borde väl vara den första han går till - och I TID. Inte komma nu när det bara är några dagar kvar. Vi andra har faktiskt också liv, åtaganden, saker som måste göras. Och jag anser att när man ska rida igen lektioner så ska ALLA ha samma möjlighet att närvara. Han har ett jobb som väntar på honom - JÄTTEKUL FÖR HONOM! Jag slåss för min överlevnad - inte lika kul, men betydligt viktigare än att bara ha ett sommarjobb. Om mitt liv nu är värt något.

Har fått höra av både terapeut, läkare, ätstörningsläkaren och ätstörningskontakten att jag måste börja sätta gränser, säga ifrån, säga NEJ, stå upp för mig själv, våga vara jag - och framförallt inse att jag har ett värde. Ett värde precis som alla andra. Men det känns verkligen inte så. Inte alls. Och eftersom jag inte kommit längre med mig själv än - det börjar ju på måndag - så gör jag samma sak nu som jag alltid gjort i hela mitt liv. Jag hamnar i ett hörn som en skitig använd disktrasa, för det är allt jag är i den här världen.

Så jag säger såhär; rid igen en missad lektion på söndag för en läkarstudents skull som inte haft någon som helst framförhållning eller planering. Jag kan inte komma, men ni klarar er säkerligen utan mig. Så - jag sätter ingen gräns, säger inte nej, står inte upp för mig själv, vågar inte vara jag, och inser att jag saknar varje litet uns människovärde.
Egentligen är det ganska komiskt; just när jag ska ta tag i en av de största och svåraste striderna i mitt liv så ska allt annat gå i kras - pga att en kille inte kan planera mer än 4 dagar i förväg. Trots att jag har infört ett speciellt undantag för onsdagarna, och har kollat upp att helgerna är fria.
Så vem ska vika sig, ge efter, duka under? Jo - självklart jag. Varför? Jag är van och kan ta det. Han har ett värde till skillnad från mig, han är inte van. Han är FRISK - eller i alla fall tillräckligt "frisk" för att kunna studera, ha en partner och sommarjobb.

Jag ber verkligen om ursäkt för det här mailet, men jag orkar inte hålla tyst. Ville bara komma hem idag så att jag inte skulle börja gråta innan jag kom innanför dörren. Man säger inte inför 5 andra personer i ett stall att "jag har en ätstörning och blir inlagd på måndag". Och som du märker så bör jag nog inte vistas i ett stall
tillsammans med min grupp nu på söndag.

Ville stanna och borsta *lillen - som ska till veterinären imorgon för att han haltar så igen*... är så rädd att han snart inte finns längre och att jag inte får säga hejdå... Men hade jag borstat honom - eller någon annan häst - så hade tårarna börjat forsa precis som under ridterapin som jag saknar sååå mycket, och därför valde jag att inte ens gå in i stallet efter lektionen utan att bara fara därifrån så fort som möjligt.

Förlåt för det här mailet, men jag måste förklara mig och jag orkar inte prata om det. Vill inte prata om det. Jag skäms tillräckligt att jag är psykpatient - utan att ha en ätstörning också. Det här är min sista chans att bli frisk - ta mig igenom skiten och komma ut på andra sidan - och jag måste ta den chansen. Hade jag vetat om det här senast kl 11:15 idag så hade jag kanske kunnat göra något åt det, men nu kan jag inte det. Jag har skrivit under papper. Planeringen är klar för minst tre veckor framöver - inte bara fram tills på söndag.........

Maria

Det var väl världskrig så det heter duga.. eller...?

Har tagit 1 timme och 45 min att skriva.. så där rök rullgardinsuppsättningen i vardagsrummet....

förlåt att jag är så dålig på att uppdatera bloggen och läsa andras bloggar... sanningen är den att jag är hyperstressad över att hinna få färdigt här i min nya lägenhet innan jag läggs in... för jag gissar att jag kommer vara inlagd upp till en månad.. och sen far jag förmodligen till fjällen........ och det är inte roligt att lämna allt vind för våg och komma hem till världens röra........

jag hoppas kunna få lite "fritid" i helgen..... får lägga på ett kol.........

bär, skruvar, skrubbar, och håller på så mycket så jag ser inte mina egna fingeravtryck längre....... de är liksom "nedslipade"..........

kikar in senare - som sagt... dags för ÄS nu och sen fara till ridskolan........ *PUUUUUUH*

har bara pysslat på här i lägenheten idag igen

kopplat in några lampor, dragit ut plugg och spacklat igen hål, förmodligen gjort småbarnsmamman vansinnig där nere med mitt slagborrande.... osv..

nu har jag i alla fall hittat sladd så att jag kan skruva på lampkontakten till vardagsrumslampan och så att den räcker fram till soffbordet

det är bara pillande, men tar längre tid än man anar

är väldigt rörigt och jag har ingen aning om var jag har alla saker, men det går att bo här nu i alla fall

alla möbler på plats, och lampor och prylar på rätt ställen överallt

har till och med satt upp utetermometern - en väldigt viktig sak att göra mitt i allt

skyller det på tillfällig sinnesförvirring........... 

jag tänker inte

jag känner inte

jag bara gör

jag är inte, utan jag bara gör

höll på att kissa på mig när jag helt plötsligt insett att jag inte hade varit på toa på hela dagen

men det blev kris för att jag stängt av allt

precis allt

inte första gången det händer om man säger så

har försökt ha ninerna ute idag, men madame astrid slogs med den lilla vita hårtussen så att vita pälsen rök

slängde in henne i buren och hon var lika förbannad på mig som jag var på henne.....

veckoplaneringen (eller vad man nu ska kalla det för):

• måndag: träffa min t kl 10, försöka avsluta elavtalet för gamla lägenheten, skriva fullmakt till inflyttande hyresgäst, lämna nycklarna, byta nycklar till nya lägenheten och tala om för vaktmästaren om felen jag hittat och de frågor jag har, sen LÄGENHETENLÄGENHETENLÄGENHETEN
• tisdag: lämna nycklarna för gamla lägenheten, byta nycklarna till nya lägenheten - om jag inte hinner och orkar det imorgon, sätta upp alla rullgardiner som fästena förhoppningsvis kommit med posten då, sen LÄGENHETENLÄGENHETENLÄGENHETEN, ev måste jag handla hem toalätt till kaninerna
• onsdag: träffa ÄS-t kl 11:15, LÄGENHETENLÄGENHETENLÄGENHETEN, ridskola, LÄGENHETENLÄGENHETENLÄGENHETEN
• torsdag: träffa min t (minns inte tiden), LÄGENHETENLÄGENHETENLÄGENHETEN
• fredag: LÄGENHETENLÄGENHETENLÄGENHETEN
• lördag: LÄGENHETENLÄGENHETENLÄGENHETEN
• söndag:LÄGENHETENLÄGENHETENLÄGENHETEN

tror dessutom att de någon gång under den här veckan kommer att byta låsen - eftersom vi ska byta nycklarna...... de är så slitna att de knappt fungerar, så det är väl behövligt

....plus alla de miljoner saker som jag glömt........... nu är det nattinatti......

Söndag:

Mina föräldrar kom till min numera fd lägenhet. Sov där en natt allihop. Som vanligt är inget bra som jag gör. Jag packar fel, har för mycket saker, har fel skit i kylen, bara badkar och ingen dusch, osv.......... listan räcker ett varv runt jorden - minst...

Måndag-Onsdag:

Hämtade ut nycklarna till nya lägenheten. Kom in, tittade runt. Totalt ostädat. Spis och ugn inte rengjorda. Kyl och frys satt fastkletade så jag trodde att plastmattan skulle följa med när de skulle dras fram.... Hår i badkarssilen, orensade avlopp med ännu mer hår........ Avloppen/vattenlåsen luktade så jävla illa av hudavlagringar, hår, tvål, osv, så varken mamma eller pappa klarade av att göra rent det..... Och ingen av oss är direkt "känslig" så annars...... Ja, vad var det med... gammal mat bakom sargen i sopskåpet så det STANK (och stinker fortfarande trots ättikan..) Flyttade lite på garderoberna i sovrummet idag.. de stod på fel plats, så det gick inte att öppna helt så att man kunde ändra hyllplanen. I "vrån" trampade jag i något kletigt..... Det var kattpiss med intorkat damm........... En hund har pinkat på tapeten i hallen...  Har fortfarande inte räknat alla hål i väggarna, men det är garanterat över 200 st. Fick det till 136 st utan att räkna i vardagsrummet som typ är halva lägenheten.... Vaktmästaren kom hit och han hann inte mer än innanför dörren innan han tappade hakan i köket... "Såhär såg det INTE ut när jag var här och besiktade lägenheten!".... Han sa i alla fall att jag ska få omtapetserat där, för det är i köket det är värst - metallexpanders, molly, eller vad fan det nu heter, så att väggen ser ut som en schweizerost........ och ja - det är dessutom gult i köket....

Eftersom mina föräldrar pratar samtidigt och trots att det är JAG som bor här... så frågade han dem om det var ok att jag fick 500kr i hyresavdrag för att jag städade..... Mamma sa ja. Vet en kille som fick 1500kr för att städa sin studentlägenhet på 30 kvadrat........ Det här är 65. Fläktgallret är så fett att pappa köpt någon jävla "super-avfettning" för bilar............ Går inte bort med diskmedel eller cillit bang....

De har haft katter här, och tydligen är det "normalt slitage" att de river sönder tapeterna i alla rum................. finns inte en enda vägg som är FIN... Visst, jag ska fixa det själv, men ändå.... Men en sak säger jag bara - jag kommer INTE dra mig för att borra var fan jag vill för vad jag vill! Jag som varit så rädd om mina tidigare boenden, och så ser det ut såhär.. plus städningen.....

Har kört grejor hela veckan. Det sista lasset tog vi igår. Min cykel. Hade för korta rullgardiner så det inhandlades. Men eftersom min käre far inte tycker att det duger med de fästen som var med så måste det köpas andra......... "och sånt finns ju'nte heeer öppe"....... (ber om ursäkt, men jag har fått höra att jag pratar norrländska och att det inte är bra heller - hela veckan..........)

Myrorna kom och hämtade de möbler som fanns kvar i lägenheten. Det var ju bra, men jag blev så jävla ledsen och äcklad.......... Var en ung kille som verkade "normal", men han hade någon med sig... en helprillig jävla idiot...... "Ååååhhh, liten flicka!! Du gammal?". Sa hur gammal jag var och han asgarvade.......... sa att jag var 13 år.................. gick runt och tog på mig hela jävla tiden..... och när han skulle åka ner med möbler i hissen så högg han tag i min hand....... "Fiiiiiiiiina flicka! 13 år!!! HAHAHA!!! KOM! KOM!!! KOM HÄR!!!" Och så tar den jäveln min hand och drar in mig i hissen.... och dörrarna stängs......... Den som känner mig vet vad som händer då... jag blir en robot...... och efteråt försökte jag bara hålla tårarna borta........ blir så rädd - för både mig själv (min oförmåga att REAGERA) och att folk bara hugger tag i mig..... Har aldrig sett någon annan tjej eller kvinna bli indragen i en hiss av en Myrorna-jobbare som stått och synat henne uppifrån och ner och sagt att hon är "fin" och asgarvat och stått och hållit fast handen............. Han var 36 år...... ska man inte vara vuxen då eller...............

Jag höll på att bli galen så det var tur att jag for iväg på ridskolan. Lille pappa skjutsade såklart dit mig - och stannade där under lektionen........ Jag vet inte om jag är fjantig, barnslig eller vad det är för fel på mig.... men om mitt vuxna barn började hoppa upp på hästryggen så skulle jag väl visa något sorts intresse.... men ej................ Han sa inte ett skit efteråt. Ville be honom dra åt helvete.................... men gjorde såklart inte det......

Ja, sen var det ju gnäll om packningstekniken igen...... lådorna var för tunga, det var fel att jag packat kläderna och 99,9% av allt och slängt ner det i förrådet för att underlätta... "ska du ha kläder i vacuumpåsar i förrådet?" (uppbåde den lilla kraft jag hade kvar för att inte ge honom en rak höger... jag står fan inte ut med karln............), "vad fan har du för skräp här i", "du börjar bli som farmor som sparar på allt"............  osv...

Jag skulle lägga sista handen vid flyttstädningen på onsdagen, för nästa dag skulle gamla lägenheten besiktas. Och jag brukar alltid tömma lägenheten OCH städa innan besiktning, för det går mycket snabbare och är lättare för alla parter. Här kommer det mest intressanta - jag hade bokat in besiktningen 2 veckor i förväg och mina sk föräldrar visste både det och att jag skulle ha städat ur lägenheten tills dess. Ändå väljer idiotgubben att fara till nya lägenheten och titta på tv, äta sen middag och så efterrätt på det...... Klockan var 23:30 innan vi hade ätit och allt var anpassat efter hans jävla behov.......... Sa att jag går i så fall, för jag måste veta att det är klart när vaktmästaren kommer kl 8:30 nästa dag. Annars skulle jag behöva gå upp vid kl 4 bara för att jag ska vara säker på att hinna. Jag bockar hellre av saker än att skjuta upp dem så länge det bara går.........

Blev klar kl 0:30, tack vare "min jävla packningsteknik" och "överdrivna städning".... annars hade jag fått vara där hela natten..... Pappa vägrade ju vara uppe så sent, men då sa jag att jag GÅR dit och så kan han möta upp mig på morgonen när han vaknat, för jag kunde ju ta med mig en kasse med en filt eller nåt... Då fick mamma honom att skjutsa mig.... och så stod han där som ett barn och sprang in och ut "Är du inte KLAR SNART??????". NEJ DET ÄR JAG FÖR I HELVETE INTE!!! DET ÄR EN FLYTTSTÄDNING!!!! Och NEJ, man kan INTE dammsuga efter midnatt mitt i veckan och mitt i natten!

Svetten rann om hela mig och han stod och plockade ner städsaker, de sista "prylarna" OCH sopor i samma kasse....... trots att jag sa till honom.......... Fräscht att han en svingammal toaborste ligga mot allt annat........

Torsdag:

Besiktningen. Det gick jättebra. Vaktmästaren poängterade att det var en VÄLDIGT fin lägenhet. Det mest pinsamma var att när jag gjort rent ugnen och tagit isär glasen, så hade jag vänt det yttre åt fel håll.... så han vände på det........ Jag blev knallröd i ansiktet och bad om ursäkt 500ggr... men ska jag vara ärlig så tror jag nästan att han uppskattade det - för då visste han ju att jag verkligen städat ALLT grundligt.....

Hjälpte honom att packa in grejor från förrådet sen, och så gick jag till min t.... Hade knappt sovit sedan natten mellan lör-sön, så jag var helt väck.... Hög ljudnivå, svor som aldrig förr....... Gissar att det nästan var som en slags "light-light-light"-variant av att vara manisk....................... Jag kan bara hoppas att det var därför som min t inte tog upp något om förra veckans "fadäs"...............

Var ju intressant att träffa läkaren direkt efteråt... jag satt där och babblade på om gud vet vad........ men så har hon en slags förmåga att "skala av" mig... så självklart grät jag där jag satt..........

Fredag:

Hade fått extratid på ÄS. Jag valde att fokusera det på "sjukgymnastik"......... Det är ju bara en del av det, men jag tänker INTE säga något till mina sk föräldrar.... för JAG ORKAR INTE TA HAND OM DEM SEN..... det är mer än tillräckligt som det är nu...

Jag vet inte.... men min ÄS-t är omgiven av någon slags "lugn, trygg, varm"-aura..... Har ingen aning om hur eller varför, men det är bara så.. Önskar att jag hade haft honom som pappa......... vill bara att han ska skydda mig och tala om att allt kommer att bli bra............. men - så fungerar det ju inte.....

Han har något... något speciellt.... och han drar sig inte för att fråga "jobbiga frågor".... Så självklart storgrät jag............. och det gör så in i helvete ont när han säger att "du ÄR ju ledsen, du bär på en massa sorg, och du har rätt att vara ledsen och gråta"............ Och inte bölar jag mindre för det... snarare mer......... Satt till slut med en pappersnäsduk framför ansiktet hela tiden....

Jag hade mailat honom i helgen.. lördag kväll eller natt.... och bönfallit honom om hjälp........ och innan vi avslutade så sa han att han hade ett erbjudande till mig...... Och jag är så helt trasig för jag tänkte att "här kommer ett dolt hot"............ Men - självklart var det ju inte det......... Utan han sa att.... det finns en plats... på ÄS...... from 30 maj......... och jag fick välja om jag ville ta den platsen eller ej... och att han tyckte att jag skulle äta alla mål där... och bli inlagd (allt är ju frivilligt, men det måste ju finnas någon sorts "terminologi"... man kan ju inte komma och gå som man vill - då kan man lika gärna fara och äta på stan eller nåt)................ Kändes så skönt........ men jag är så förbannat panikslagen och livrädd... Vilopuls på över 100............... Blev helt chockad.... visste inte vad jag skulle säga... babblade istället på om att de äter 6 hela gånger på en dag............. Kunde inte släppa taget helt... pappa skulle komma och hämta mig....... får inte synas att jag gråtit....... Som tur var så for vi inte hem till mig utan till förrådet i min gamla lägenhet och plockade saker....

Sen fick jag reda på att de bestämt att de skulle fara hem idag, lördag, istället för imorgon som de sagt hela tiden.... trots att jag påpekat att pappa behöver vila inför arbetsveckan........... "Nähää, har vi inte talat om att vi åker imorgon bitti"...............

Då la jag ner.

Kändes som att de kom hit för att "efterfira" min födelsedag....... Smörgåstårta och prinsesstårta.......... sen slänga ihop hela skiten och sätta sig i bilen och fara hem till sig och lämna sin dotter utan att ha gjort det som de lovat att göra......... Men jag skiter i det... jag orkar inte........... Orkar inte strida om allt - och särskilt inte om en sak som jag redan föreslagit själv!

Jag borde ha anat det här ändå, för pappa har bokstavligt talat SLÄNGT in grejor i förrådet...... Det här förrådet är dubbelt så stort som mitt förra.. MEN - det är inte fritt från råttor och möss på vintern..... Trots att vi pratat om det så har han bara dumpat allt där - vetet som jag syr vetevärmare av, mattor - allt.

Det kommer ta mig minst en vecka att bära ut, sortera och bära in allt igen. Och inte blev det några lagerhyllor heller, trots att de var utlovade...... och golvet är fuktigt, så allt kommer bli förstört..... Men det är ju inte deras problem.

Igår skrek, grät och slängde mamma grejor omkring sig pga att ingen verkar ha rätta fästen till de nya rullgardinerna....... Pappa svär, vrålar och strör saker omkring sig istället.......

Lördag:

De for vid 10:30.... Jag vinkade hejdå i nattlinne på balkongen... folk glodde, men det skiter jag fullständigt i........ orkar inte bry mig...........

Båda blev som vanligt ledsna när de skulle fara.... men jag ser och känner ingen ömhet, kärlek, värme från deras sida förutom de där få minutrarna....... Och jag har slutat att gråta då. Jag gråter över andra så mycket viktigare och mer "genuina" saker........... och jag hade alltid dåligt samvete förut... för när vi sagt hejdå och jag har hälsat på dem så gråter de.... och jag antar att det ska vara av separationsångest...... Men mina tårar.. har varit av LÄTTNAD......... och jag är ingen hycklare, så jag vill inte att det ska vara så.

Burit ut det sista i förrådet.... är bara några fler kartonger som ska plockas ut när de är tomma. Flyttat och satt ihop möbler.... de möbler som aaaaabsolut inte gick att sätta ihop enligt min far... utan då skulle jag behöva köpa en annan sorts skruv..... men nu grovmöbleringen klar..... ÄNTLIGEN.

Övrigt:

Lägenheten ÄR jättefin, området är underbart. Började gråta en morgon när jag satt ensam i köket med fönstret lite öppet.... för.. jag hörde fåglarna kvittra....... ingen skata.. utan kvitter........... Det har jag inte hört "hemma" hos mig på 10 år...................

Nu ska jag snart gå och lägga mig..... men spela roll när man varken har rullgardiner eller gardiner i sovrummet för fönstren.........

mina föräldrar kom...... i sann familjeanda så ringde mamma när de stod på parkeringen och ville ha hjälp............ jippi.......

kan inte skriva så mycket......

dags att stänga av och gå på autopilot.......

bara tagit 1 laxtab... är rädd att bajsa ner mig............

måtte det hålla den här veckan så jag inte blir sjuk.............

inatt är en sådan där natt när medicinerna inte verkar....... surt.

sen så finns det så mycket att läsa överallt som man irriterar sig på

alltså, jag har extremt långt tålamod, det kan vem som helst som känner mig vittna om

men jag klarar inte av folk som heeeeeela tiden är ute efter enbart uppmärksamhet

tänker på när jag skar mig

jag visade aldrig någon det, oavsett hur djupt jag skurit

men jag vet att många skär sig som ett rop på hjälp

och jag respekterar det, för det önskar jag att jag kunde ha gjort

sen finns de som gör det för att det är "modernt" och det är helt sjukt

men å andra sidan - har man verkligen inga problem när man sitter och skär sönder sin egen hud och sitt eget kött........

sen finns det de som vet om att de behöver hjälp, men inte är redo för det än

där har jag varit

i stadiet innan så var jag övertygad om att ingen och inget kunde hjälpa mig - och det är nog en av de vanligaste tankarna man har innan man sökt hjälp

och så är man bra på att ljuga för sig själv - ena stunden är det ok, man ser nog ändå ok ut, man kanske inte är så knäpp som man trott - och i nästan stund rasar världen och man är helt värdelös

jag vet inte vad det här blev, men det jag försöker säga är:

1. ju mer påflugen man är, desto färre vänner får man

2. ju mer desperat man är, desto mer "creepy" verkar man

3. att avfärda allt och alla rakt av och inte ens visa uppskattning för det engagemang som finns, gör att alla chanser till läkning och socialt nätverk DÖR

4. man har STORA problem om man å ena sidan tycker att man är ok, men ett tag senare tycker att man ser ut som djävulen själv

5. ingen normalt funtad människa skulle "vara nyfiken" eller "vilja lära känna" en person som enbart är BEHÖVANDE - det hade man föräldrar till när man var liten, DÅ var man behövande och beroende av andra

6. fattar man sen inte heller att man VERKLIGEN BEHÖVER PROFESSIONELL HJÄLP (trots att tiden bara går och går) så får man leva det liv man lever - ingen annan kan komma och rädda en! det finns inga riddare i skinande rustningar utanför sagorna!! folk behöver växa upp och ta ansvar för sina egna liv! och sitter man i en sits där det inte går; varsågod och ta en kölapp till vården! och så vill jag poängtera att INGEN SERIÖS terapeut/kurator/psykolog på någon psykiatrisk klinik kommer med råd om att "rycka upp sig" eller "gå ut och ragga på krogen" - de brukar snarare vilja att MAN SJÄLV hittar vägen ut med hjälp av deras redskap!

måste lägga till två saker

7. om alla tänker på samma sätt och tycker att en person "är fel" - VAD finns det då som säger att det är fel "på alla andra" och INTE SIG SJÄLV???

8. är det inte värt att ge psyk en chans innan hela livet runnit bort??? vad har man att förlora????????

förlåt mig, men buhu.......... dagens jävla i-landsproblem

HATAR människor som ljuger och gör det upprepade ggr

inte står för vad de tycker och tänker utan är opportunister ända ut i fingerspetsarna

påstår sig vara så öppna för allt och alla; svarta, gula, tjocka, smala, finniga, glasögonbärare, stora bröst, små bröst, osv - och så kommer alltid den där UUUUUUNDERBARA "fjongen" på slutet; "den tjejen var ju FET asså, varför skulle nån vilja ha henne"

noga med att uttrycka att man INTE är utseendefixerad - men så kommer en hel armé av äckliga utseendefixerat BS!!!! en tjock kille kan inte bli intresserad av en smal tjej för "hon ska tycka att han inte duger", och så har vi en annan klassiker "jag är så desperat, jag tar vem som helst - men HON var äckligt fet"

NI ÄR FAN MINST LIKA UTSEENDEFIXERADE SOM DE SOM STÅR OCH SKRIKER SKÄLLSORD EFTER FOLK BARA FÖR NÖJES SKULL!!! JÄVLA HYCKLARE!!!!!!!! NI ÄR FAN VÄRRE ÄN DE ANDRA, FÖR DE STÅR ÅTMINSTONE FÖR VAD DE SÄGER OCH GÖR!!!

mår du inte bra? är du nedstämd? har du tankar på att skada dig eller ta ditt liv? har du svårt med vänner och kompisar? är du ensam?

RÄCKER INTE DEN HJÄLP DU FÅR AV EN MEDMÄNNISKA, UTAN DU BARA AVFÄRDAR ALLT - DÅ BEHÖVER DU SÖKA HJÄLP INOM PSYKIATRIN!!!!

en relation, en gemenskap, bygger på att ge OCH ta - inte bara TATATATATA!

SÖK HJÄLP!!!

jag gjorde det

tryckte på klicka

sen loggade hafg ut

nu stänger jag ner och går och lägger mih

förlåt mig

förlåt

förlåt

förlåt för atrt jag tar upp andras plats och tid

förlåt att jhag är så knäpp

tänk om han hatar mig när han läst

jävla skiut!!!!!!!!!!!!