Har gråtit hela dagen. Ont i huvudet och hela kroppen. Alla muskler värker. Har varit förskonad från de flesta panikattacker sedan jag började med Cymbalta, men nu när den är borta så är allt tillbaka. Jag vet inte hur man ska beskriva det, men det känns i kroppen som att ha sprungit ett maratonlopp. Helt utpumpad. Slut i både kropp och själ, och axlarna sitter uppe vid öronen.

Har ätit yoghurt fastän att klockan är halv tio. Känner hur den lägger sig direkt på magen och gör den större. Precis som med allt annat jag sväljer. Extrem ångest. Måste gå ner i vikt. Måste komma i mina gamla kläder någorlunda. Jag hatar mig själv tillräckligt utan de extra valkarna och bristningarna. Råkade hamna på en "pro ana"-blogg igår. Tjejen är 20cm längre än jag och väger så mycket som jag vägde innan jag började med medicinen. Mådde verkligen piss av att läsa där. Känner hur diagnosen "ätstörning" kommer närmare och närmare. Men då finns det i och för sig hjälp att få i grupp. Det finns det inte nu.

Ensamheten dödar mig. Minnena dödar mig.

Orkar inte och kan inte vara ensam. Men jag orkar inte och kan inte vara social alls. Ringer inte och skickar inte ens sms till föräldrarna längre. Ligger bara i sängen och skakar. Oavsett hur ensam en människa kan känna sig, så är min isolering verkligen något onormalt.

Och eftersom jag garanterat inte får hjälp av kvinnokliniken det här året, så blir det ingen gruppaktivitet nästa termin heller. Tänker inte hoppa in mitt i terminen på ridterapin. Aldrig. Så då är det ett år kvar innan jag kommer någonstans. Och ärligt talat tror jag inte att jag kommer ta mig ut då. För då har det gått för lång tid och skadan är för stor. När jag rannsakar mig själv så inser jag att jag inte kommer leva då. För jag orkar inte ha det såhär i ett helt år till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...