Om jag får en läkare, och om den läkaren lyssnar på mig och tar mig på allvar och inte bara som ett totalt psykfall, så får hon skriva en ny remiss till kvinnokliniken. Vägrar de hjälpa mig igen så får de kosta på de pengar, den tid och de resurser som behövs för att fara till de andra sjukhusen i länet.

MEN - då får de lösa problemen runt omkring också. Hur jag ska ta mig dit och hem, dels själva resan men också hur jag ska klara av att "hålla ihop" på resan, för jag kommer flippa ur totalt! I värsta fall får de väl söva ner mig redan här på sjukhuset, för det är ju de som vägrar mig vård. Och så får de se till att det finns ett bolltäcke till mig, att det bara är kvinnlig personal och bara några stycken, dvs så få som möjligt. Garanterad ordentlig premedicinering och narkos. Jag måste få ha alla kläder på mig när jag sövs. Och viktigast av allt - att jag har en person med mig vid min sida hela tiden, som känner mig utan och innan, någon som jag litar på i alla situationer, kan lugna mig, och om det behövs - våga knocka en läkare eller annan personal om de beter sig förjävligt mot mig.

Hjälper de mig inte någonstans så kommer jag skicka in den DO-anmälan som jag redan skrivit och som bara ligger och väntar i kuvertet.

Fungerar inte det så har jag all utrustning hemma som jag behöver för att ta bort det själv. Och sen kommer de bli tvungna att göra något. Drastiskt? Ja, tyvärr behöver det bli så innan man får vård för ett somatiskt problem om man har kontakt med psyk.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...