~ Quo Vadis ~

Alla inlägg den 28 februari 2010

Av Maria - 28 februari 2010 21:47

kan inte andas för att det gör så ont där nere

ridningen kanske gjorde så att det blev mycket tryck

fick inget skav, kanske för att jag smörjde in mig med vaselin före

och så sitter man ju ganska still och då gör inte låren så att det mosar och skaver som när man går

 

men jag skiter i det

jag tänker inte låta det påverka ridterapin

det har påverkat och kommer påverka och förstöra hela mitt liv

men hästarna ger jag aldrig upp

ALDRIG

 

jävla kvinnoklinik!!!!!!!!!!!!!!!

 

jag vill dö

jag orkar inte leva med det här

det gör för ont

och jag orkar inte se ut såhär

 

 

jag sa inte nej

jag var hans trasdocka

han k*ullade sönder mig

och vården vill inte hjälpa

för de tycker väl precis som jag att det är mitt fel

jag får skylla mig själv

Av Maria - 28 februari 2010 10:16

Det svider

bränner

Skavet från igår

Jag kan inte ens ta en promenad

i jeans

eller cykla

utan att påminnas

om all skada jag lät honom göra

"Ej neuropsykiatriskt utredd"

skrev läkaren i remissen

Remiss för somatisk vård

som självlart innebär

att "hon är psyksjuk, så hon hittar bara på"

Varför annars ens nämna det

i en remiss som handlar om min fysiska kropp

 

Jag kämpade

jag led och torterades

gjorde saker som jag inte orkade

inte kunde

Bara för att äntligen få hjälp

Men jag får ingen hjälp

för ingen tror på mig

lilla psyksjuka patetiska barnahora

Jag får skylla mig själv

Det är meningen att jag ska leva med detta

leva med smärtan i resten av mitt liv

Leva som rörelsehindrad

eftersom ingen vill hjälpa mig

 

Naiv

det är mitt mellannamn

I hela mitt liv har jag trott

att om jag bara berättar

om jag bara ber

om hjälp

så kommer jag att få hjälp

För ingen människa ska behöva leva såhär

eller kanske snarare inte leva alls

För det enda som finns

är smärta,

smärta,

och mer smärta

Och nu

har jag dessutom blottat min strupe

Jag har visat min svaghet

det allra skamligaste

mest fruktansvärda

Men ingen bryr sig

ingen vill hjälpa

 

Jag inser själv

att mina chanser till ett någorlunda fungerande liv

är små

Mina ärr kommer jag få bära så länge jag lever

men då ingen vill hjälpa mig

att lindra det som går att lindra

så ger jag upp

Jag kommer aldrig kunna släppa någon nära inpå

Ingen man får röra vid mig

någonsin

Så mitt öde är att för alltid vara ensam

Inte kunna tillåta någon komma mig nära

Ingen familj

inga barn

inget liv

 

Ingenting

 

 

 

  

Presentation


Jag ansvarar INTE för hur det jag skriver påverkar någon. Är du underårig eller känslig så kan det finnas stötande texter och bilder på min blogg, eftersom jag skriver om mitt liv som överlevare av sexuella övergrepp.

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
<<< Februari 2010 >>>

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Fråga mig

11 besvarade frågor

Gästbok

Kategorier

Sök i bloggen

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards